• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Recension: Jon Anderson – Survival & Other Stories

15 juni, 2011 by Redaktionen

Artist: Jon Anderson
Titel: Survival & Other Stories
Betyg: 3
Releasedatum: 2011-06-15

”Jag längtade efter att få sjunga”, så skriver Jon Anderson i cd-häftet som medföljer hans nya cd Survival & Other Stories.

Efter att för några år sedan ha varit svårt sjuk en tid, vilket ledde fram till att hans hemmaband Yes ersatt honom med Benoit David, en yngre sångare från ett kanadensiskt Yes-coverband, var Jon Anderson tom på egna musikaliska idéer.

På sin hemsida satte han ut annonsen: Musiker Sökes… Skicka mig din musik, en minut av den räcker.

Musiken på Survival & Other Stories är de bidrag Jon efter denna annons fick in från musiker världen runt. Sången och texterna är Andersons.

Det hela kan om man vill vara välvillig kallas Ambient. Om man vill vara nedlåtande New-Age. Det är mycket piano, akustiska gitarrer och stråkar. Texterna kretsar mycket kring Jons tro. Vilket innebär att han lovsjunger Gud, Jesus, Buddha, Muhammad och Krishna.

Ingen av låtarna har någon nämnvärd hit-potential i klass med det som Jon gjorde med Vangelis, och melodierna är inte ens särskilt medryckande.

Jons röst är säregen och fängslande. Men när den inte någon gång bryts av med något annat melodiinstrument blir den tyvärr allt för dominerade. Vilket blir särskilt tydligt när en fiol dyker upp i Just One Man.

Det är just detta som gör Jon och Rick Wakemans nyligen släppta The Living Tree till ett bättre album än vad detta är. Ricks klaviaturljud och melodislingor kompletterar där Jons röst på ett fint sätt. En balans som saknas här.

Det som räddar albumet är den anda av ärlighet och prestigelöshet som genomsyrar det. Jon Anderson är inte ute efter att förändra världen. Efter en lång rad mästerverk med Yes och flera soloalbum (där det allra bästa heter Olias Of Sunhillow från 1976) har han ingenting kvar att bevisa.

Han talar av allt att döma sanning när han säger att han bara vill sjunga. En ambition som räcker till godkänt, men inte till mer än så den här gången.

Läs mer om progressiv rock på bloggen Universum Noll.

Låtlista:
1. New New World (04:14)
2. Understanding Truth (02:24)
3. Unbroken Spirit (03:57)
4. Love of the Live (02:49)
5. Big Buddha Song (05:31)
6. Incoming (07:56)
7. Effortlessly (03:11)
8. Love and Understanding (04:13)
9. Just One Man (04:30)
10. Sharpening the Sword (03:40)
11. Cloudz (06:06)

Läs även andra bloggares åsikter om Jon Anderson, recension, musik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Jon Anderson, Musik, Recension

Potiche – en fransk troféfru

15 juni, 2011 by Redaktionen

Potiche – en fransk troféfru
Betyg: 1
Premiär: 15 juli

Suzanne är gift med den rika och mäktiga maken Robert Pujol som är chef över ett företag som producerar paraplyer. Suzanne börjar känna att hennes liv som hemmafru börjar bli tråkigt och ensamt. Hon vill ut och jobba men ingen tar henne på allvar. Hennes barn är vuxna och hennes man är otrogen. Hon verkar vara fast i rollen som den förlåtande hemmafrun och Suzanne bara väntar på att få en chans att göra en stor förändring i sitt liv.

Paraplyfabriken plågas av strejker som blir allt allvarligare. Robert tas som gisslan, får hjärtattack och Suzanne får ta över företaget. Äntligen får hon visa vad hon går för och saker tycks gå riktigt bra, tills Robert blir bättre och vill ha tillbaks sitt jobb.

Potiche är en fransk film och utspelar sig i norra Frankrike år 1977, runt den tiden då kvinnor har börjat ta sig ut i arbetsmarknaden.

Det är en intressant idé på en film men den var nästan tråkig. Så mycket mer kunde ha gjorts. Största problemet var att storyn var störande förutsägbar. Man förstod redan i första scenen, när man såg Suzanne Pujol ute på ett joggingpass, att hennes liv snart skulle förändras och att hon skulle sluta vara en ’troféfru’. Dock uppskattade jag den häftiga 70-tals miljön.

Hela filmen kändes som en teaterpjäs, fast ingen bra teaterpjäs. Skådespelarna var medelmåttiga, skämten var inte roliga och man kände inte heller någon större förbindelse med karaktärerna i filmen. En liten del av mig blev glad när Suzanne bestämde sig för att visa hennes omgivning att hon kan minsann stå på sina egna ben hon med, men det var en för liten del av mig som tyckte det för att det skulle betyda någonting.

Jag rycktes inte med i filmen och kände mig inte särskilt berörd när jag lämnade bion.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension

Mot ljuset av Elin Boardy, en blivande svensk stor författare

15 juni, 2011 by Rosemari Södergren

Mot ljuset handlar om två unga vuxna systrar strax efter andra världskriget. Annie, den yngre systern, har precis gift sig med Laurids, dansk läkare, och de reser på bröllopsresa ut till djungeln i Malaya i Sydostasien. De tar med sig Annies storasyster Elly på resan och Niels, en vän till Laurids.

Malaya är ett oroligt område, de vita plantageägarna utför sitt herravälde över urinvånarna på ett grymt sätt och det blir uppror och våldsamheter.

Elly är duktig på att rita och teckna, hon jobbar som kartriterska men drömmer om att bli konstnär. Hon känner inom sig en längtan efter att få vara självständig, hon vill inte bara bli någons fru. Hon märker till exempel att när hon går klädd i byxor känner hon en helt annan frihet.

Berättelsen har liksom flera trådar som löper samtidigt och lite går i varandra. Ellys längtar efter ett annat liv än hennes systern, Ellys relation till systern som både är nära och på väg från varandra, Niels som har ett politiskt engagemang och som väcker Ellys nyfikenhet men ändå känns farligt och mörkt.

Boken är välskriven och det är mycket som sägs mellan raderna, mycket som vi anar. Jag tycker om böcker där inte allt skrivs oss på näsan, utan det istället känns det som om vi är med där och vi själva upptänker och känner saker om människorna och miljöerna.

Elin Boardy, författaren, är född 1979 och bosatt i Göteborg. Ändå skriver hon som om hon var med där, då, under 1940-talet i det som då hette Malaya. Hon var ju inte ens född då, ändå kan hon förmedla berättelsen så det känns att vi är där. Hon är skicklig och jag väntar invigt på fler böcker av Elin Boardy.

Det enda negativa med språket är att boken är fylld av utropstecken. Att använda ett utropstecken i slutet av en mening betyder ett utrop. Men jag tror inte människor sitter och ropar fullt så mycket till varandra. Det är slarvigt av både författaren och bokförlaget att släppa igenom flera utropstecken på varje sida, i varenda dialog nästan.

Berättelsen har inget riktigt slut. Det är det negativa, eller det positiva. Livet är väl sådant, det finns inga givna slut på något. Samtidigt är vi så vana vid att nästan alla berättelser vi får till oss via film och böcker har ett bestämt och påtagligt slut.

Dagens bok skrev om romanen:
I Mot ljuset ställs ingenting egentligen på sin spets. Det finns ingen förlösning; ingen tydlig väg till försoning. Hela tiden maler en naggande känsla av flykt från ansvar och en önskan om att slippa ta beslut. Men samtidigt är det en roman om kontraster. Om ljus och mörker. Om avstånd, närhet, yta och djup. De läggs sida vid sida, på varandra och filtreras. Allt är sammanflätat, upplyst och fördolt på samma gång. Det är att vilja vara i ljuset och samtidigt, framför sig, se det.

Precis som bloggen Bokmania har jag fått tillgång till den här boken via en relativt nystartad bokklubb, Gondol, som satsar på kvalitetsböcker.
Om du vill veta mer om Gondol och bli medlem kan du kolla här.

Mot ljuset
Författare: Elin Boardy
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN10: 9146220844
ISBN13: 9789146220848

Relaterat:
Recension i Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Elin Boardy, bok, litteratur, recension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Elin Boardy, Recension

Recension av sommarens stora spänningsfilm, Super 8

14 juni, 2011 by Redaktionen

Joe och Alice med sina fäder. Kyle Chandler, Joel Courtney, Elle Fanning och Ron Eldard.

Titel: Super 8
Betyg: 4
Sverigepremiär: 17 juni 2011

Sommarens stora Steven Spielberg-produktion heter Super 8 och har premiär runt om i Sverige på fredag den 17 juni. Den här gången är det manusförfattaren JJ Adams som står för regi. Året är 1979 och platsen en liten amerikansk stad. Joes mamma har nyligen dött i en olycka på fabriken där hon arbetade. Joes pappa, som är stadens vicesheriff, tar förlusten hårt och har svårt att ta på sig ansvaret som ensam förälder.

Sommarlovet börjar och istället för att åka på baseball-läger som pappa vill, väljer Joe att hjälpa kompisen Charlie med en super 8-film till en kommande tävling. Ytterligare tre killkompisar i 13-14-årsåldern är med i inspelningen av filmen som handlar om zombies och Charlie lyckas också locka med söta Alice i filmteamet.

När tonåringarna ska filma sin första scen vid en öde tågstation hamnar de mitt uppe i en våldsam tågolycka. Det stora godståget krockar med en lastbil som körs på spåret av en av ungdomarnas lärare, som svårt skadad varnar dem för att berätta vad de sett. Flygvapnet intar snabbt staden och det hela liknar snart en katastroffilm. Människor, mikrovågsugnar och hundar försvinner, strömmen bryts och andra konstiga saker händer.

Trots katastrofscenariot tappar Super 8 inte bort personerna och deras relationer.  Barnskådespelarna balanserar i sina – om än lite klichéartade – roller skickligt mellan barnslig entusiasm, skräck och vänskap. Särskilt minnesvärd är Joel Courtney som spelar Joe, med sin underliggande sorg efter sin mamma och sin spirande förälskelse i Alice.

Super 8 är en välgjord och spännande film. Man kan känna igen JJ Adams grepp att vi länge bara får gissa oss till vad i det skrämmande hotet består från tidigare produktioner som Cloverfield och TV-serien Lost.  Det är först mot slutet som det avslöjar sig samtidigt som vi får en ny syn på det.

Greppet med en skräckfilm i filmen ger också en extra krydda till Super 8. Och gå inte för snabbt när eftertexterna börjar rulla, då visas nämligen zombie-filmen The Case i sin helhet.

Super 8 är tillåten från 11 år (7 år i vuxet sällskap)

Relaterat: Recension i Moviezine.

Läs även andra bloggares åsikter om Steven Spielberg, JJ Adams, Super 8

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: JJ Adams, Steven Spielberg

Weeping Willows på Orionteatern

12 juni, 2011 by Redaktionen


Varmt så det förslog. En förväntansfull stämning på Orion. Kostymklädda i värmen äntrade bandet scenen.
Svettigt värre blir det, tänkte jag.

Spelningen inleddes trevande och vekt. Det stämde inte riktigt för gänget.
Det flöt fram likt en sommarbäck som söker en ny fåra. Sakta men säkert så höjdes tempot.
En Tom Paxton-cover gav en aning om vad som finns mera.

Under pausen undrade jag hur fortsättningen skulle bli. Fast något hände i mellanrummet.

Ett nytt band äntrade scenen. Hela rummet förändrades. Nu blev det bra riktigt bra.
Svetten flödade både på scenen och bland publiken. Magnus Carlsson visade sin klass. Stark och rå i rösten.
Vilken pipa. Gitarrsolon blev grymma och rytmrocken kändes under huden.
En avslutning som absolut gav mersmak.

Foto Hans Ernst

Vocals – Magnus Carlson
Guitars – Ola Nyström
Bass – Stefan Axelsen
Drums – Anders Hernestam
Guitars, Pedal Steel & Keyboards – Niko Röhlcke

Läs även andra bloggares åsikter om Weeping Willows, Orionteatern

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Orionteatern, Weeping Willows

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1349
  • Sida 1350
  • Sida 1351
  • Sida 1352
  • Sida 1353
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in