• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Opera

Recension av opera: Salieri vs Mozart på Folkoperan – underhållande, tankeväckande komedi och tragedi

15 februari, 2018 by Rosemari Södergren

Salieri vs Mozart
Regi Tobias Theorell
Urpremiär 14 februari 2018 på Folkoperan, Stockholm

Två kortare operor sätts ihop till en föreställning, i två akter med en paus emellan. Första akten går i komedins tecken och den andra i tragedins. En underhållande, lättillgänglig, musikaliskt snyggt framförd berättelse om kreativitet, om förtärande avund och dåligt självförtroende. Eller med Folkoperans ord:
Salieri vs Mozart handlar om förgörande avund och ovilja att släppa ifrån sig makt och ära men även om kollektiv kreativitet, lekfullhet och skaparkris. Föreställningen, som rör sig mellan realism och surrealism, är både en mörk tragedi och en lättsam komedi.

Foto samtliga bilder: Markus Gårder

Att jag definierar uppsättningen som lättillgänglig betyder att jag menar att den är lätt att se på. Det är en opera som något större barn mycket väl kan följa med på. Om du har en tioåring i din närhet som du vill introducera för opera är det här ett lämpligt val. Den är lätt att förstå, den är komisk, den är allvarlig, den har bra musik och med knappt två timmar är den lagom lång för den som inte är van vid tre-timmarsföreställningar. Jag ger högt betyg också till samtliga fyra medverkande sångare och orkestern som sitter på scenen. Redan musiken och sångerna och ariorna är värda utlägget för biljetten.

Den som har sett Miloš Forman hyllade film Amadeus känner till den legendariska berättelsen om den italienske kompositören Antonio Salieri som är avundsjuk på sin unga rival, Mozart. Filmen fick bland annat åtta Oscarspriser.

Föreställningen börjar i den uppburne hovkompositören Salieris ateljé som går i den kreativa färgen lila. Salieri är så bra spelad av Loa Falkman. Han sitter och tänker på sitt liv och sitt konstnärskap och han ser sig själv som medioker i jämförelse med Mozart. Salieri får oftast kämpa med sitt komponerande, han skriver och skriver om. Han har ända sedan barnsben älskat musik och konst och har kämpat för att ta en plats. I Salieris ögon är Mozart ett geni som kan skapa lättsamt och utan att anstränga sig. Mer och mer förmörkas Salieris sinne av avundsjuka gentemot Mozart. Men det är vad andra akten handlar om. I den första akten får vi se Salieri tänka tillbaka på framför allt den gång när han skrev en opera på fyra dagar, ett beställningsarbete.

Arbetet med att skapa en opera på fyra dagar är framfört roligt, komiskt, absurt, satiriskt och innehåller en hel del drift av klassiska operaklichéer. Av och till sanslöst roligt, härligt avspänt och respektlöst. Vad väger tyngst? Är det musiken eller texten? Tradition eller nyskapande? Och vad händer när det plötsligt kommer en avdankad operaprimadonna som vill ge sin syn på saken?

Föreställningen som regisseras av Tobias Theorell bygger på en unik sammansättning av de båda enaktarna Mozart och Salieri av Nikolai Rimskij-Korsakov och Prima la musica e poi le parole av Antonio Salieri.

Något som inte kom fram i föreställningen är att Mozart må ha varit ett musikaliskt underbarn och kunde ha lätt att skapa musik, men han hade långt ifrån något lätt liv och hade många sjukdomar och han dog  ung. I dagens värld med snabba sociala medier är det lätt att människor ser andras uppdateringar om hur fint och lyckligt allt är – men hela sanningen får vi sällan se. Alla möter smärtsamma saker i sina liv, olyckor och motgångar. Det var så med Mozart också. Hans liv var inte någon dans på rosor.

Mozart begravdes i en allmän grav  på S:t Markuskyrkogården och begravningen var mycket enkel.  Tio år efter Mozarts död grävdes området där han begravts upp, för att ge plats för nya gravar. Att Mozart begravdes i en massgrav med andra kroppar har gjort att det varit omöjligt att fastställa vad som orsakade han död.

Han led under sitt liv av ett stort antal sjukdomar, till exempel svåra depressioner, olika streptokockinfektioner, gulsot och svåra tandbölder. Han låg tidvis i koma, förlorade vikt, hade svår toxemi, tyfoidfeber, olika virusinfektioner, kraftiga kolikanfall med våldsamma kräkningar och reumatisk feber och ledinflammationer som följd av infektionen, kronisk glomerulonefrit och polyartrit (smärtsamma svullnader i fötter och händer) och förlamning i ena sidan av kroppen. Han led av vattusot på grund av kroniskt nedsatt njurfunktion. Den troligaste orsaken till Mozarts död är en svår influensaepidemi som drabbade Wien hösten 1791.

Fakta om uppsättningen:
Tobias Theorell regisserar  de båda enaktarna Mozart och Salieri av Nikolai Rimskij-Korsakov och Prima la musica e poi le parole av Antonio Salieri. Jonas Forssell står för idé och musikaliskt arrangemang och Agnes Östergren är scenograf och kostymör. I rollen som Salieri ser vi Loa Falkman och i rollen som Eleonora ser vi hovsångerskan Hillevi Martinpelto och i de övriga rollerna återfinns Jesper Säll och Frida Österberg.

Mozart och Salieri skrevs av Nikolai Rimskij-Korsakov 1897, efter Aleksandr Pusjkins versdrama från 1830. I den får vi följa relationen mellan kompositörerna Antonio Salieri och Wolfgang Amadeus Mozart, en relation som byggde på kreativitet och avundsjuka och slutade i giftmord. Den legendariska historien om Salieri och Mozart är sedan tidigare känd från Miloš Formans åttafaldigt Oscarbelönade film Amadeus, från 1984.

Prima la musica e poi le parole (Först kommer musiken och sedan orden) av Antonio Salieri med libretto av Giovanni Battista Casti uppfördes första gången 1786 i Wien och debatterar betydelsen av musik och drama i opera.

Arkiverad under: Opera, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Folkoperan, Opera, Recension

Operakomedin Kärleksdrycken direktsänds till 91 biografer i Sverige

7 februari, 2018 by Redaktionen

”De medverkande sångarna är lysande”, skriver The New York Times efter premiären på Met förra veckan. Kärleksdrycken är Donizettis komedipärla, där bonden Nemorino blir kär i Adina. 10 februari 18.00 visas den på hela 91 biografer i Sverige när Folkets Hus och Parker livesänder från Met i New York.

Ett pressmeddelande:
Den underbara sydafrikanska sopranen Pretty Yende gör sin rolldebut som Adina på Met. Den amerikanske tenoren Matthew Polenzani gör Nemorino och Davide Luciano gör sin Met-debut i rollen som Belcore. Kärleksdrycken är iscensatt av Bartlett Sher och dirigerad av Domingo Hindoyan, i sin Met-debut.

Handling
Den enkle bonden Nemorino blir kär i den temperamentsfulla Adina. Till sin hjälp tar han den mystiske trolldrycksförsäljaren Doktor Dulcamara, som förser Nemorino med en magisk kärleksdryck. I kulisserna lurar Adinas arrogante fästman Belcore.

Dirigent: Domingo Hindoyan
Regi: Bartlett Sher
I rollerna: Pretty Yende, Matthew Polenzani, Davide Luciano, Ildebrando D’Arcangelo

Beräknad längd: 3 tim
Visas: 10 februari kl 18
Biografer som visar hittar du här.

Arkiverad under: Opera, Scen, Toppnytt Taggad som: Folkets hus och parker, livesändning, New York, Opera, Scenkonst

Musikdramatik med två ansikten – Ariadne på Naxos på Göteborgsoperan

4 februari, 2018 by Mats Hallberg

Foton Mats Bäcker

Av :Richard Strauss

Libretto: Hugo von Hafmannstahl

Dirigent: Patrik Ringborg

Regi: Rodula Gaitanou

Scenografi och kostymdesign: George Souglides

Koreografi: Victoria Newlyn

Ljusdesign: Simon Corder

Samproduktion med Opera North i Storbritannien

Sändes live i musikradion P2

Spelas till och med 4/3 på Göteborgsoperans stora scen

Dumdristigt eller smart att låta gravallvarliga arior samsas om utrymmet med commedia delárte? Onekligen är greppet märkligt, fast operan har ju rönt stor framgång sedan premiären 1916..  Grovt tillyxat ställer Ariadne på Naxos två världar mot varandra, elitens esoteriska förfinade uttryck kontra folklig kulturs direkta tilltal.  I den allra första versionen hade librettisten – som ofta samarbetade med Strauss –  till och med inkluderat en Molière-pjäs. Här har regissören förlagt handlingen till 50-tal och en italiensk filmstudio.  Av tidsskäl har den uppdragsgivande sponsorn bestämt, att två diametralt olika verk ska smälta samman till en enda festföreställning, vilket förstås vållar konflikter.  Miljön doftar Fellini. Burleska rättframma typer stöter samman med ett sofistikerat sällskap med divalater.

Visserligen frustande av vitalitet, är första akten  samtidigt rörig och ryckig. Vi blir indragna i ett tumultartat fragmentariskt skeende, med en improvisatorisk skapelseprocess i förgrunden. Vad en tenderar att bortse ifrån, är att opera per definition är musikteater, vilket verkligen blir uppenbart i det kreativa kaos som försiggår. I ett kollektiv som agerar med hela kroppen, utmärker sig främst ett par. Dels Lars Hjertner i en tacksam roll. Han gör stilsäkert den echaufferade hushovmästaren, när han på tysk tydlig diktion förklarar förutsättningarna för de två teamen. Han blir både berättare och katalysator. Allt tal och sång översätts på svensk och engelsk textmaskin, något som underlättar förståelsen väsentligt. Hjertners huvudsakliga motspelare Ann-Kristin Jones, har i egenskap av frustrerad temperamentsfull kompositör, en lika tacksam roll. Den förvaltas ypperligt. Som rutinerad sångsolist når hon ut till mig på tjugonde raden med sin röst. Jones excellerar i den  byxroll vars förlaga sägs vara von Hafmannstahl, inte den senromantiske tonsättaren.

 

Scenografen har lyckats i sitt uppsåt att skapa en känslomässig plats; med sminkbord, , stativkameror, stegar och nedsinglande notblad.  En kontinental miljö förmedlas.  Tendenser till maffig orkestermusik ala Also spracht Zaratustra hörs några gånger, trots att körpartier inte ingår. Annars ganska besviken över att musiken totalt sett inte gjorde mer intryck. De dramatiska infall som förekom var inte tillräckliga, från en  spännande komponist som i våra dagar skulle kallats postmodern. Fanns inte mycket till musikalisk berg och dalbana. Om första delen var lovande men undflyende, blev det sedan avsevärt annorlunda. Efter paus levereras den syntes som resulterar i själva operaavdelningen i Ariadne på Naxos, vilket görs i en enda lång utdragen tagning för att låna filmvokabulär.  Där och då fick er recensent oerhörda problem att upprätthålla intresset. Kanske  vanvördigt, men anser att scenen var tålamodsprövande seg, utan  emotionella rysningar.

Huvudrollen kreeras av AnnaLena Persson vars persona lånat drag av sturska Maria Callas, för att efter paus förvandlas till övergiven  kvinna, liggandes på sin klippa i illröd klänning. Hon förfogar över enorma röstresurser när hon sjunger ur sig sin karaktärs lidande. Ändå är det anföraren av gycklarna – vars envisa påverkan till slut bringar frukt – som inkasserar flest applåder för sin kolaraturaria.  Syftar på Sofie Asplund som med raffset och plym gör Zerbinetta till en passionerad muntergök, i lag med sina manliga upptågsmakare.Asplunds genomträngande  kraft var sensationell i Phantom of the Opera.  Även i denna uppsättning imponerar hon stort, dock utan att sätta våra sinnen i brand. Enda manliga röst som bereds solistutrymme, är på sluttampen Daniel Frank i form av Bacchus. Han är duktig, men saknar också den känslomässiga aspekten.

Den grekiska kvinnan som står för regin har naturligt nog höga tankar om opera, när hon resonerar om återfödelse och vikten av förändring. Men jag som bara sett max tio operor och endast recenserat Carmen, efterlyser mer att beröras av. Att förälskelse uppstår och par bildas, känns i denna uppsättning mer knyckfullt än trovärdigt. Och den elegiska båge som bokstavligt och bildligt talat utgör andra akten, var en ganska sövande platt historia, trots flera beundransvärda prestationer. Operans orkester kom inte riktigt till sin rätt. I mina öron trampade musiken vatten långa stunder. Mig veterligen första gången den skrivande musik- och teaterälskaren i mig inte blidkas (på en institution som ofta håller världsklass), inte kan undgå att dissa vad jag haft höga förväntningar på. Tre mäktiga sopraner kan inte räta upp detta komplicerade verk om en antik myt(den röda tråden etc), en kvick pjäs och en avskalad opera.

I ledande roller Ariadne/ Primadonna: AnnaLena Persson, Zerbinetta:  Sofie Asplund, Kompositören:  Ann-Kristin Jones, Bacchus/ Tenoren: Daniel Frank, Hushovmästaren: Lars Hjertner, Musikläraren: Mats Persson, Echo: Anna Johansson, Harlekin: Daniel Hällström, Truffaldin: Johan Schinkler, Brighella: Vassilis Kavayas.

 

 

 

 

Arkiverad under: Opera, Scen

Trollflöjten blir sing-a-long-opera på Göteborgs filmfestival

25 januari, 2018 by Redaktionen

Foto: Per Adolphson © SVT Bild

Trollflöjten blir sing-a-long-opera på Göteborgs filmfestival, berättare ett pressmeddelande:

Rösten bakom dig i biomörkret kan komma från en tenor från GöteborgsOperan!

13 sångare från GöteborgsOperans Kör hjälper till att dra upp volymen när Bio Roy ger sing-a-long-opera med Ingmar Bergmans klassiska filmatisering av Mozarts Trollflöjten.
– Kom och sjung, ta chansen att lufta ur rören och bli opera-inspirerad, säger Olof Söderberg, tenor i GöteborgsOperans Kör.

Gillar du film, opera och sjunger i duschen? Då är det dags att under brinnande filmfestivalvecka lämna duschkabinen och delta i en unik opera-sing-a-long med Ingmar Bergmans älskade filmatisering av Mozarts Trollföjten. Efter introduktion och gemensam uppsjungning är det bara att hänga på Håkan Hagegårds fågelfångare Papageno och alla de andra: Nattens Drottning, Pamina, Sarastro och Tamino. I salongen kommer 13 av GöteborgsOperans sångare att sitta utspridda och sjungande följa textremsan på bioduken.

Varför gör ni det här?

– Främst för att det är roligt! Sing-a-long av musikaler är ju inget nytt, men opera – går det ens? Min första reaktion var ”nej, Trollflöjten funkar inte” när frågan kom från Göteborg Filmfestival. Den har inte många trallvänliga melodier och opera är oftast betydligt mer tekniskt svårt att sjunga med i än musikal. Men det finns en poäng i att visa hur avancerad Mozart kan vara. Och det viktigaste är inte att sjunga bra utan att bli inspirerad, säger Olof Söderberg, tenor i GöteborgsOperans Kör.

Trollflöjten är ett av den svenska film- och tv-historiens allra största verk. Ingmar Bergman drömde redan som barn om att sätta upp Mozarts legendariska opera, och när SVT finansierade bygget av en exakt kopia av Drottningholmsteatern i Filmhuset blev projektet av. Resultaten blev en omtalad (och mycket dyr) produktion och en konstnärlig och publik megaframgång 1975.

Olof Söderberg är redan klar över nästa sing-a-long-önskan:

– Tänk dig en hel salong som sjunger med i Carmen, Tosca eller Turandot, live vid en föreställning på GöteborgsOperan. Underbart!

Sing-a-long-operan av Bergmans Trollföjten äger rum tisdagen den 30 januari kl 17:30 på Bio Roy i Göteborg. Uppsjungning i salong innan visningsstart med Olof Söderberg (sång) och Lisa Fröberg (piano). Svensk textning. Filmen är 135 minuter. Visningen är ett samarbete mellan Göteborg Film Festival, GöteborgsOperan och Nordisk undertext. Filmfestivalpass krävs.

Arkiverad under: Opera, Scen Taggad som: Opera, Trollflöjten

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 18
  • Sida 19
  • Sida 20

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

U2 till Stockholm i april – här är alla tolv Europadatum och fem chanser till förköp

U2 återvänder till Europas arenor våren … Läs mer om U2 till Stockholm i april – här är alla tolv Europadatum och fem chanser till förköp

Ojämnt utfall för låtar av sammansvetsad enhet – Ritornate av Enzo Favata

Enzo Favata Ritornate 3Inspelad … Läs mer om Ojämnt utfall för låtar av sammansvetsad enhet – Ritornate av Enzo Favata

Filmrecension: Everest: The Other Side – vilket äventyr vi får följa med på

Everest: The Other Side Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Everest: The Other Side – vilket äventyr vi får följa med på

Genomgående kontemplativ fullträff – Salt Catchers av Andy Sheppard/ Rita Marcotulli/ Michel Benita

Andy Sheppard/ Rita Marcotulli/ Michael … Läs mer om Genomgående kontemplativ fullträff – Salt Catchers av Andy Sheppard/ Rita Marcotulli/ Michel Benita

Lars Winnerbäck gör klubbgig på Saab Arena i hemstaden och delar ut Nyponpriset

För andra året: Lars Winnerbäck gör … Läs mer om Lars Winnerbäck gör klubbgig på Saab Arena i hemstaden och delar ut Nyponpriset

Unrecognized – Europeisk samproduktion med premiär i Skopje på väg till Dramaten

Kateryna Kisten och Ellen Jelinek Foto: … Läs mer om Unrecognized – Europeisk samproduktion med premiär i Skopje på väg till Dramaten

Bokförsäljningen ökar under det tredje kvartalet

Under det tredje kvartalet 2026 uppgick … Läs mer om Bokförsäljningen ökar under det tredje kvartalet

Filmrecension: De Gaulle: Frihetens röst – äntligen en fransk syn på den amerikanska insatsen under andra världskriget

De Gaulle: Frihetens röst Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: De Gaulle: Frihetens röst – äntligen en fransk syn på den amerikanska insatsen under andra världskriget

Filmrecension: Flyktdjur – mörkt och jämngrått

Flyktdjur Betyg 2 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Flyktdjur – mörkt och jämngrått

Filmrecension: Sense and Sensibility – förförande vacker, helt enkelt oemotståndlig

Sense and Sensibility Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sense and Sensibility – förförande vacker, helt enkelt oemotståndlig

Tankeväckande kammarspel i ett skimmer av mystik – Svindel på Esperantoscenen

Text och regi: Petra … Läs mer om Tankeväckande kammarspel i ett skimmer av mystik – Svindel på Esperantoscenen

Luftig densitet präglar vital spelning – Bill Stewart Trio På Playhouse

22/10 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Luftig densitet präglar vital spelning – Bill Stewart Trio På Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in