• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Birgitta Komaki

Bridget Jones Baby – filmen som vi har sett förut

13 september, 2016 by Birgitta Komaki

bridgetjonesbaby

Bridget Jones’s Baby
Betyg 3
Filmen har premiär 16 september

Femton år efter den första filmen har regissören Sharon Maguire gjort den tredje filmen om Bridget Jones.
Bridget har blivit 40+ och intalar sig att hon har gett upp drömmen om kärleken. Hennes gamla pojkvänner har försvunnit ur hennes liv. Den ena har försvunnit i en flygkrasch och den andra har gift sig. Ensam sjunger hon ”Ja må jag leva” på sin 43:e födelsedagsmorgon. Hon bestämmer sig för att satsa på karriären. På TV-stationen har en ny generation tagit över. En hårdsminkad humorlös produktionschef med team vill se resultat och inte de resultat som Bridget kan ge.
Men Bridget vore inte Bridget Jones om hon gav upp. Att bli gravid vid 43 och lyckas att fortsätta trassla till livet är väl bara att gratulera till. 40 har ju faktiskt blivit det nya 30. Att hon inte vet vem som är fadern är filmens röda tråd. Det leder till många förvecklingar och situationer där man kan le igenkännande åt Bridgets bekymmer. De som älskar Bridget Jones kommer inte att bli besvikna.

Renée Zellwegers (Bridget Jones) spelar sin roll lika självklart som tidigare. Hon är sig lik och snyggare än någonsin med lite kråkspark runt ögonen. Colin Firth som spelar rollen som den snustorre Marc Darcy är lika stel som vanligt. Patrick Dempsey känd bland annat från Grey´s Anatomy står för manlig skönhet. Skådespelarnas insatser är det som bär upp filmen. Birollerna som Bridgets föräldrar spelas av Gemma Jones och Jim Broadbent och barnmorskan av Emma Thompson. Ett plus för musiken i filmen.

Det är en rolig film, en riktig feel good film. Det skrattas mycket i salongen. Ändå önskar man att det är den sista filmen i sviten om Bridget Jones. Vi är många som vill minnas Bridget som den mysiga och lite halvgalna tjejen som man kan identifiera sig med. Hon som fixar det mesta. Men vi vill se livet gå vidare. Livet är inte status quo inte ens på film. Nu känns det som man har sett allt förut.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Bridget Jones's Baby

Filmrecension: Sully – ett beslut på 208 sekunder

7 september, 2016 by Birgitta Komaki

sullytomhanks

Sully
Betyg 5
Svensk biopremiär 9 september 2016

En film i regi av Clint Eastwood och baserad på Sully Sullenbergs biografi ”Higest Duty”. Filmen grundar sig på en verklig händelse.

När kapten Chesley ” Sully” Sullenberger nödlandar sitt plan på Hudsonfloden I New York i januari 2009 blir han hela världens hjälte. Planet, en Airbus 320, har krockat med en flock fåglar och båda motorerna har slagits ut. Han får uppgifter från kontrolltornet att återvända till flygplatsen La Guardia eller till närliggande flygplatsen Teterboro. Han gör bedömningen att de inte hinner och beslutar att landa på Hudsonflodens vatten. Som genom ett under och genom snabba räddningsinsatser klarar sig alla ombord. Kapten Sully Sullenberg blir hjälten som hyllas av folksamlingar och enskilda.
Historien lever vidare som Miraklet på Hudsonfloden och åtskilligt har skrivits och spelats in om denna unika händelse.

Clint Eastwoods film berättar om den andra sidan av historien. Haverier skall undersökas och utredas. Har kapten personliga problem eller problem i familjen? Tog han rätt beslut när han valde floden framför att återvända? Hade båda motorerna verkligen slutat att fungera? Han blir ställd inför undersökningskommittén. Händelsen med alla fakta körs i simuleringsdatorer. Inför kommittén är han lika ensam som han var med sitt beslut i planet. Andrepiloten finns med men allt vilar på kapten.

Tom Hanks gör rollen som kapten Sully Sullenburger och han gör den med bravur. Tom Hanks är förvisso den lugna och trygga kaptenen med 42 års erfarenhet. Han är den rättrådige hjälten i flyguniform, lite grånad men kompetent. Ändå finns tvivlet där – Gjorde jag rätt? Det finns som en utandning eller som en tyst fråga i luren.

Aaron Eckhart är andra pilot och relationen till kaptenen är väl skildrad. Jag gillar flygvärdinnornas gestaltning av sitt arbete. När de ropar ut sitt Brace, brace, brace , head down , stay down känner man katastrofen i kabinen. Passagerarna är en kuliss och ingen sticker ut
.
Flygbilderna över New Yorks alla skyskrapor framkallar känslan av att katastrofen är nära. Tankarna går osökt till 11 september med kraschade plan i skyskrapor. Katastrofen som måste undvikas.
Det är en jättespännande film men man bör inte se den om man skall ut och flyga snart. Alla katastrofer slutar inte lyckligt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Clint Eastwood, Filmrecension, Scen

Filmrecension: Vänner för livet – en historia om manlig vänskap

5 september, 2016 by Birgitta Komaki

vannerforlivet

Vänner för livet
Betyg 3
Svensk biopremiär den 9 september 2016

Filmen i regi av Cesc Gay har klassats som årets bästa spanska film. Den har fått många utmärkelser både för handling och skådespelarnas , Ricardo Darin och Javier Cámaras insatser.
Julian , bosatt i Barcelona och dödssjuk i cancer får besök av sin gamla barndomsvän Tomás. De har inte träffats på många år och den vänskap de en gång hade sätts på prov. Tomás som lever i Kanada med sin familj har motvilligt rest till sin sjuka vän på uppmaning av sin fru. En lång resa från en annan världsdel och ett annat liv.

Vännerna är mycket olika. Medan Julian är och har varit den drivande och utagerande är Tomás lugn, försiktig och iakttagande. Julian har stoppat all behandling av sin cancer. Han vet att behandlingen är lönlös och han har krävt besked av sin läkare. Han konfronterar alla med sin blivande död. Han kräver en reaktion av omgivningen. En reaktion som omgivningen inte är beredd att ge. Han driver saker till sin spets. På restaurangen gör han upp med sina gamla vänner. På begravningsbyrån beställer han sin egen begravning. Många dråpliga situationer uppstår. Vännen Tomás blir åskådaren som försöker jämka och släta över Juliens utspel.

Julian visar inte mycket känslor mot sin vän. Han kämpar för att hålla sin fasad. Självklart kräver han allt och vem kan säga nej till någon som befinner sig i dödens väntrum. Sina känslor inför avsked från livet visar han genom omsorgen om sin stora hund Truman. När han skall adoptera bort Truman gråter han hjärtskärande. Truman har en av huvudrollerna i denna film.
Jag tycker att det är en bra historia med fina skådespelare. Filmen är gjord som en lite underfundig komedi. Om vänskapen har återuppstått efter alla år så gestaltas den humoristiskt. Som åskådare får man ingen förklaring vari vänskapen består. Vänskapen visas genom kramar och gliringar mer än att de båda vännerna talar med varandra. Kanske ser manlig vänskap annorlunda ut och det är jag som kvinna som inte förstår den. Att den ändå finns där får man bevis på i Julians sista gest.

Regissören har bemödat sig om att liksom sin huvudperson inte bli sentimental. Det gör att filmen inte griper tag känslomässigt och man går från bion sällsamt oberörd om Julians och Tomás vidare öden.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Jätten

2 september, 2016 by Birgitta Komaki

jattenfilm

Jätten
Betyg 4
Svensk biopremiär 14 oktober 2016

Filmen är Johannes Nybloms första långfilm efter flera uppskattade kortfilmer bland annat Las Palmas och Dockpojken.

Filmen handlar om Rikard, en kille med autism och ett svårt missbildat ansikte. Rickards handikapp borde göra honom till den mest utsatta. Men Rickard är ingen sorglig typ. Han är en viktig individ i grupperna han tillhör. Han har vilja och han har drömmar och fantasi. Han vill vinna i boule och han vill träffa sin mamma. Hans mamma som lämnade honom vid födelsen på grund av en psykos. Hans mamma som lever i misär med en papegoja och sitt dragspel och endast öppnar en springa av dörren för sin medicin.

Rickard bor på en institution med andra ungdomar med funktionshinder. Han spelar boule med laget Tre kulor, en samling udda individer. Hans bästa vän är Roland, en före detta missbrukare.
Filmens tema om utanförskap och plats i samhällets hierarki är realistiskt beskrivet. De människor som visas i filmen är sådana som ofta beskrivs eländiga eller skojas med. Johannes Nyborg lyckas visa alla som människor. Skådespelarna fyller upp sina roller väl och filmen är fint musiksatt.

Det är en ovanlig film som väcker många frågor. Filmen är en blandning av verklighet och dröm, mellan realism och surrealism. Rickard drömmer om jätten som kliver runt i ett norrländskt landskap. Kanske är det han som är jätten. Kanske är alla hans bravader drömmar.

Filmen visar en bit av verkligheten och hur man kan leva sitt liv.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Jätten

Filmrecension: Bortom Lampedusa – vinnare av Guldbjörnen i Berlin 2016

26 augusti, 2016 by Birgitta Komaki

boromlampedusa

Bortom Lampedusa
Betyg 4
Svensk biopremiär 2 september 2016

Bortom Lampedusa är en italiensk dokumentär av Gianfranco Rosi. Filmen vann Guldbjörnen i Berlin 2016.

Lampedusa är en ö cirka 20 mil söder om Sicilien. Lampedusa är inte vilken ö som helst. Den är det närmaste målet för flyktingarna från Afrika och Mellanöstern. De kommer i överlastade farkoster från Libyen. Det kommer tusentals flyktingar. Många blir räddade av aktioner som Mare Nostrum . Men varje dag inträffar tragedier. De överlastade båtarna sjunker och människor drunknar.

Regissören bosätter sig på ön i ett år. Han blir vän med Samuele 12 år som gör slangbellor, kämpar med engelska läxor och nya glasögon. Han leker krig med kompisen bland kaktusar och förbinder de skadade kaktusarna när de har blivit träffade. Det är genom honom vi ser livet på ön.

Farmodern som donar med kaffe. Hon bäddar dubbelsängen med omsorgsfull kärlek. Farbrodern med fiskebåten och det lugna havet. Det vardagliga livet flyter på.

Öns enda läkare, doktor Pietro Bartolo, har verkat i 30 år på ön. Det är han som är med när migranterna räddas och avgör vem som behöver vård eller skall till förvar. Unga män dör av uttorkning eller får stora livshotande sår av bensin som blandats med havsvattnet . Flyktingarna undersöks och de är så många , så anonyma. De slussas vidare till förvar och till fastlandet men tragedin är så tydlig.

Det är en fin poetisk film med ett underbart naturfotografi. Det är en film som visar att humanismen kan finnas kvar även när tragedin är överväldigande.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Bortom Lampedusa, Dokumentär, Filmrecension, Flyktingar, migranter, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 41
  • Sida 42
  • Sida 43
  • Sida 44
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Solaris på Dramatens lilla scen - Betyg … Läs mer om Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

La belle année - Det vackra året Betyg … Läs mer om Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

The Mummy Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Urchin Betyg 3 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Nyårsfesten Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Jo Nesbøs Harry Hole Betyg 3 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Je m’appelle Agneta Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Amanda Bergman, Cirkus, Stockholm, betyg … Läs mer om Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Filmrecension: Diktatorns tårta – drabbande berättelse om livet i en diktatur

Diktatorns tårta Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Diktatorns tårta – drabbande berättelse om livet i en diktatur

Biografi om en av våra främsta lärorik lustläsning – Ett Jazzliv, om saxofonisten Bernt Rosengren – Stefan Wistrand

Ett Jazzliv - Om saxofonisten Bernt … Läs mer om Biografi om en av våra främsta lärorik lustläsning – Ett Jazzliv, om saxofonisten Bernt Rosengren – Stefan Wistrand

Det nyskriva verket Fejk öppnar höstens repertoar 2026 på Dramaten som också sätter upp Roy Anderssons filmklassiker En kärlekshistoria

Fejk Foto: Ninja Hanna / Studio Bon Det … Läs mer om Det nyskriva verket Fejk öppnar höstens repertoar 2026 på Dramaten som också sätter upp Roy Anderssons filmklassiker En kärlekshistoria

Grammy-belönad jazzsångerska skiljer ut sig genom sin vägvinnande mix av stilar – Nicole Zuraitis på Kungsbacka Teater

11/4 2026 Kungsbacka Teater (arrangör … Läs mer om Grammy-belönad jazzsångerska skiljer ut sig genom sin vägvinnande mix av stilar – Nicole Zuraitis på Kungsbacka Teater

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in