• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Birgitta Komaki

Filmrecension: Ammonite

17 mars, 2021 by Birgitta Komaki

Ammonite
Betyg 3
Svensk premiär 19 mars 2021
Regi Francis Lee

I 1800-talets England i en liten stad vid den engelska sydkusten lever Mary Anning (Kate Winslet) med sin åldriga mor. Ogift och oglamorös försörjer hon sig och modern på att samla fossiler, som hon sedan säljer till turister.

I en tid då männen dominerade vetenskapen har hon blivit känd genom sina fossilfynd som även finns på British museum. Fynd som har fått namn efter kända manliga vetenskapsmän. I en tid då kvinnorna huvudsakligen skall vara behagfulla och vackra varelser är Mary en kontrast. Vresig och utan att vara det minsta insmickrande har hon ändå blivit känd genom sina fynd. Utan utbildning och från påvra förhållanden blir man ingen vördad vetenskapsman och hon kämpar för deras försörjning.

När vetenskapsmannen Roderick Murchison (James McArdle) kommer på besök och sedan mot betalning vill lämna sin deprimerade maka Charlotte Murchison (Saoirse Ronan) hos Mary tvekar hon. Men hon behöver pengarna och accepterar. Två personligheter som inte kommer överens tills Charlotte insjuknar och Mary blir tvungen att vårda henne. Då blir filmen en passionerad kärlekshistoria mellan två kvinnor i olika ålder, från olika samhällsskikt och förutsättningar.

Den karga miljön, den vindpinade kusten och det stormiga havet ger en storslagen naturupplevelse. Men visar också ett hårt klimat. Förhållandet mellan Mary och Charlotte är intensivt och ömt med heta kärleksnätter . Samtidigt som miljön i hemmet är torftigt och mycket jordnära glädjelöst lyft Mary av kärleksförhållandet.

Kunskapen om May Annings liv är knapphändigt i verkligheten men filmen skildrar en het lesbisk kärlekshistoria. Om den är sann eller inte är inte bevisat. I alla fall visar filmen ett 1800-tal med klasskillnader och den tidens kvinnoroller. Samt fascinationen för naturfenomen som till exempel fossiler.

Kate Winslet är utmärkt och berörande i rollen som vresig medelålders kvinna. En kvinna som inte viker sig ett tum. Som antingen har gett upp för den manliga vetenskapliga världen eller inte bryr sig om omvärldens omdömen. Men stoltheten över sina fynd har hon kvar. Det intressanta är att det kanske räcker för henne.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Tottori – sommaren vi blev superhjältar

15 mars, 2021 by Birgitta Komaki

Tottori – sommaren vi blev superhjältar
Betyg 3
Svensk premiär 19 mars 2021
Regi Silje Salomonsen & Arild Ostin Ommundsen
Invigningsfilm på barn- och ungdomsfilmfestivalen BUFF mars 2021

Historien börjar med att Billie vägrar klä på sig när pappa vill och slutar med en betydligt mognare Billie. När systrarna Vega och Billie går på tur med sin äventyrslystna pappa händer en olycka. Färden blir helt plötsligt mer än äventyrlig när pappan ramlar ner i en skreva och inte kan komma upp. Mamman som mår dåligt vilar upp sig på sjukhuset och kunde inte följa med. Ensamma skall systrarna hitta tillbaka genom vildmarken och skaffa hjälp. En färd som tar flera dagar.
Med magi och tro på sin egen förmåga hjälper 5-åriga Billie sin syster att klara alla svårigheter. Med mammans ledord i huvudet ”Antingen är man en som lägger sig ner och ger upp eller också är man en superhjälte” kämpar de tillsammans i den vilda naturen. Tillsammans blir flickorna superhjältar och klarar alla strapatser.

Storayster Vega ( Vega Ostin) är berättaren och den eftertänksamma medan Billie (Bille Ostin) är galen och påhittig och typiskt 5-årig oförvägen. Det är lätt att ett charmigt blont litet yrväder tar hela scenen men den eftertänksamma Vega klarar sig bra som motvikt. Båda flickorna imponerar med sin naturlighet. Dessutom fungerar de svenska rösterna mycket bra.

Filmen känns äkta med syskonkärlek och syskonbråk varvat med varandra. När den ena ger upp stöttar den andra. Skönt att dialogen är så naturlig eftersom den ofta är krystad i barnfilmer. Som vuxen uppskattar man lillasysters logik:
Har man ingen karta, så ritar man än eftersom det är bättre att ha en karta än vara utan. Att skicka flaskpost i älven är också en bra idé. Eller att ha kalsongerna på huvudet för att torka dem.

Att man väver in udda personer och personer med psykiska problem är bra. Här blir de så normalt att man inte märker det. Det här är en film som vuxna kan ha lika mycket behållning av som barnen. Dock kunde filmen ha varit lite mer dramatiskt spännande för att fånga barns intresse hela vägen.

Arkiverad under: Bokrecension, Film, Filmrecension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: The Marksman – Den fåordiga hjälten som står upp mot gäng eller maffia

20 februari, 2021 by Birgitta Komaki

The Marksman
Betyg 2
Svensk premiär 19 februari 2021
Regi Robert Lorenz

En action med Liam Neeson är alltid värd att se. Även om historien är en upprepning av många tidigare filmer. Den fåordiga hjälten som står upp mot gäng eller maffia. Här är det mexikanska kartellen som är bovarna.

Jim Hanson (Liam Neeson) är en fattig ranchägare i Arizona, bosatt alldeles vid gränsen till Mexiko. Varje gång han ser
flyktingar vid gränsen meddelar han gränspolisen. Den här gången träffar han på en kvinna Rosa (Teresa Ruiz) och hennes son.
De är jagade av ett gång från den mexikanska kartellen och skottlossning utbryter. Rosa blir skjuten och innan hon dör avkräver hon Jim ett löfte. Att han skall ta med hennes son till släktingar i Chicago. Jim kan inte svika sitt löfte och han tar med sig pojken och sin charmiga gamla hund i en utsliten pickup. Jagade av kartellen flyr de från Arizona mot Chicago. Med tjurig envishet kämpar Jim mot kartellen.

En inbunden gammal man med mycket heder och gott hjärta vinner sin skyddsling vänskap och beundran. Samtidigt som han modigt kämpar mot ett gäng mexikaner som endast vill döda och hämnas. Även om medaljen från insatserna i marinkåren är gammal är han ännu lika modig. Trots att rollerna är stereotypa är det en spännande film utan att vara särskilt blodig.
Med fint foto och en lång jakt genom USA underhåller filmen trots att man tror att man vet hur slutet skall bli.

Man önskar bara att filmen skulle överraska lite mer. Alla hjältar behöver inte ha varit med i marinkåren och alla bovar inte se ut som gangsters eller djävulens bror. Men gå och se filmen för Liam Neesons skull och hans charmiga sällskap.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Penguin Bloom

11 februari, 2021 by Birgitta Komaki

Penguin Bloom
Betyg 3
Svensk premiär 12 februari 2021
Regi Glendyn Ivin

En solig semesterdag i Thailand händer det som inte får hända.

När mamma Sam störtar från en utsiktsplats och blir förlamad från bröstet och nedåt blir hela familjens liv förändrat. För en livlig tre-barnsfamilj blir det en prövning och för Sam leder det till en depression. En depression som får henne att vilja stanna i sängen och bara försvinna. Hon sörjer den mamma hon har varit och känner att hon inget kan göra. Det är först när sonen hittar en skadad fågel som han tar hem som något händer. Det blir början på en själslig läkningsprocess kantad av mycket ilska
och bitterhet. Filmen är gjord efter en bok av Cameron Bloom och Bradley Trevor Greive.

Historien om Sam visar hur snabbt livet kan gå i bitar och vad skör verkligheten är. Ändå är det en film som inger hopp.
Att en läkningsprocess alltid är möjlig och att livet kan bli bra även om det aldrig blir samma liv. Den visar att alla är viktiga och att andra saker kanske är viktigare än de man tror. Att Sam som alltid varit den sportiga pojkmamman och kunnat delta i alla aktiviteter är viktig bara genom att finnas där. Liksom den hittade fågeln Penguin kommer att betyda mycket för Sam,
betyder hon mycket i sin familj. Liksom Penguin så småningom blir bra och söker sig ut blir också Sam trygg och hittar ett liv även ute i samhället och utanför familjen.

Naomi Watts i rollen som Sam utstrålar mer styrka än självömkan. Hennes relation till äldsta sonen Noah är rörande när hon inser vad han tänker. Noah spelad av Griffin Murray-Johnston är den eftertänksamma och känsliga som istället för att tala mest iakttar. Med en tapper make Andrew Lincoln som bland ilsknar till, en opsykologisk mamma Jacki Weaver och en tuff tränare Rachel House blir hon så småningom en duktig idrottskvinna och återtar sin roll som mamma i familjen.

Boken med den sanna historien har blivit en bästsäljare och filmen har blivit en berörande film utan att vara tårdrypande.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Häxorna – spännande och välgjord

10 februari, 2021 by Birgitta Komaki

Häxorna
Betyg 4
Svensk premiär 12 februari 2021
Regi Robert Zemeckis

Inget för lättskrämda barn … Filmen Häxorna efter Roald Dahls novell är en läskig historia.

När den lilla hjälten (Jahzir Bruno) mister sina föräldrar i en bilolycka får han flytta till sin mormor (Octavia Spencer) i Alabama. Mormodern är en snäll men bestämd kvinna och hon försöker muntra upp honom med musik och mat. Men en dag börjar en djävulsk häxa att hänga runt i området och mormodern blir rädd. De flyr till ett makalöst lyxhotell för att känna sig trygga. Problemet är bara att just där har häxor från hela världen samlats. Häxor som är barnhatare och vill utrota barn. När häxor är i farten kan allt hända, och det gör det under storhäxans (Anna Hathaway) ledning.

En häxa ser ut som en människa men är en demon. När de omvandlas har de mungipor till öronen, klor på händerna, avhuggna tår och saknar hår. Här är maskering och smink mycket visuellt skickligt gjort. Speciellt storhäxan med ett leende som ett dödsskallegrin. Något som handikapporganisationer har klagat på är att deformerade händer och fötter ses om tecken på häxa. När häxor som ser ut som människor plötsligt börjar skaka och förvandlas till rykande förkolnade paket och råttor är det skickligt gjort men skrämmande.

Det har tidigare gjorts film av novellen men den här skiljer sig från tidigare film. Det är en typisk Roald Dahl historia och innehåller både komiska inslag och mycket kärlek trots att man kan säga att det är en skräckfilm för barn. Hela tiden händer mycket och historien tappar aldrig tråden eller blir tråkig.

Octavia Spencer är härlig som urtypen för en trygg mormor som har oanade krafter och mycket pondus. Jahzir Bruno är en hjälte i ny form och vinner ens hjärta. R J Stringer är alltid suverän, här som undfallande hotelldirektör. Slutligen Anna Hathaway – storhäxan med det breda leendet och underlig öststatsdialekt.

Det som stör i filmen är berättarrösten i början som är alltför käck och dramatisk. Dubbningen av mormoderns röst och ordval i början tar bort trovärdigheten helt men det blir bättre när filmen fortsätter.

En spännande och välgjord film för barn och vuxna. En skräckfilm för barn som inte tror på häxor eller kanske gör det. En läskig film med ett bra och oväntat slut i en internationell värld.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Sida 19
  • Sida 20
  • Sida 21
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 44
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Fröken Julie Av August … Läs mer om Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Solaris på Dramatens lilla scen - Betyg … Läs mer om Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

La belle année - Det vackra året Betyg … Läs mer om Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

The Mummy Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Urchin Betyg 3 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Nyårsfesten Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Jo Nesbøs Harry Hole Betyg 3 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Je m’appelle Agneta Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Amanda Bergman, Cirkus, Stockholm, betyg … Läs mer om Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Filmrecension: Diktatorns tårta – drabbande berättelse om livet i en diktatur

Diktatorns tårta Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Diktatorns tårta – drabbande berättelse om livet i en diktatur

Biografi om en av våra främsta lärorik lustläsning – Ett Jazzliv, om saxofonisten Bernt Rosengren – Stefan Wistrand

Ett Jazzliv - Om saxofonisten Bernt … Läs mer om Biografi om en av våra främsta lärorik lustläsning – Ett Jazzliv, om saxofonisten Bernt Rosengren – Stefan Wistrand

Det nyskriva verket Fejk öppnar höstens repertoar 2026 på Dramaten som också sätter upp Roy Anderssons filmklassiker En kärlekshistoria

Fejk Foto: Ninja Hanna / Studio Bon Det … Läs mer om Det nyskriva verket Fejk öppnar höstens repertoar 2026 på Dramaten som också sätter upp Roy Anderssons filmklassiker En kärlekshistoria

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in