Mats Hallberg

Vi genomför intervjun utomhus i solen vid Posthotellet i Göteborg på musikerns initiativ, lämpligt nog under International Jazz Day som infaller på Valborg. Jag föreslog plats men idén kom således från den talangfulle pianisten och kompositören. Beställde ett glas vitt medan min knappt hälften så gamla samtalspartner drack en öl. Kändes rätt att gå August Björn till mötes eftersom jag haft förmånen att höra honom live minst tre gånger och då fängslats av hans toner, vilket framgår av dennes hemsida. Hade förberett tio frågor vilka med inskjutna anekdoter och synpunkter från min sida, medförde att samtalet varade i över två timmar. Intentionen är att återge det allra mesta som berättades för mig, att inte missa något väsentligt. Förvisso frestande att lägga in egna kommentarer i vår vindlande konversation, men för åskådlighetens skull har merparten av dem exkluderats.

Varför blev musik din grej, hur hittade du till den konstformen? En avgörande faktor är att jag vuxit upp i ett kulturellt hem – mamma konstnär, pappa musiklärare, också mormor var konstnär. Trivdes inte riktigt på Fritis, hade istället inrättat ett hörn i mammas ateljé. Dessutom övade min storebror på instrument varför det blev ett naturligt och alldeles självklart val. Började skriva dikter och ramsor som väldigt liten och satte igång med att spela piano vid åtta års ålder. Min första musik skrevs i 10-års åldern. Passionen för toner (och konstnärliga uttryck) har funnits hos mig länge, så långt tillbaka jag kan minnas. Hade ursprungligen faktiskt velat bli slagverkare.

Vad har du för utbildning inom musik? Jag studerade på Jazzlinjen på Skurups folkhögskola. Att jag gick estetlinjen i Gislaved var ett viktigt led i min utveckling. Under tre år åkte jag till Göteborg för flera timmars privatlektioner med pianisten Anders Persson ( en musiker jag som intervjuar lyssnat på i drygt fyrtio år och vid några tillfällen recenserat. Vi konverserade för övrigt i baren på Utopia, i samband med Björns releasekonsert. ) Pappa tipsade om Anders Persson. Min grund består av klassiskt pianospel som tillägnades från och med mellanstadiet genom en duktig pianopedagog i tranemo vid namn Lars Hägglund. Youtube togs med i undervisandet av teknik och det kunde bli handledning i tre timmars-pass. Han blev en viktig mentor, visade på massa olika sorts musik. Jag examinerades från HSM (Högskolan för Scen och Musik) i Göteborg i Improvisation, först kandidat och senare master. Jag har komponerat för olika sättningar, också för orkester.

Du har uppmärksammats som musikalisk motor i Sara Aldéns vokalprojekt och ni har belönats med Grammis i kategorin Jazz. Hur ser du på samarbetet och vad ni uppnått? Har för mig varit ett fantastiskt samarbete på många plan. Dels varit utvecklande musikaliskt och samtidigt blivit framgångsrikt. Det var det första jag tog mig an efter att ha skadat händerna, ett bra sätt att komma tillbaka på och jag kunde känna mig trygg. Förvisso fungerar bransch och media på det viset att Sara får rubrikerna och man fokuserar på henne. Fast att få en Grammis är otroligt stort, alltid varit ett mål och något man drömt om, även om inte vår prisceremoni direktsändes i teve. Hela händelsen är lätt surrealistisk. ett skyltfönster som öppnat dörrar och gjort det enklare att komma ut och få gig. Finns så många som förtjänar den framgång vi rönt. Responsen man får och hur stor man är i branschens ögon är aldrig något självklart.

Jag har skrivit många av arren på våra två album. På första skivan, ep:n A Room Of One´s Own har jag arrat alla melodier minus Moon River. Vi har tolkat standards på vårt sätt, vill inte bry oss om eventuella jazzpoliser, inte pressas av deras uppfattning. Varit en utmaning att arra utan trummis. Har sedan dess haft en bärande roll i projektet genom att bygga sound och producera.

Debuten i eget namn inklusive releasekonserten har haft en LÅNG tillkomsthistoria. Ge oss en inblick i knöliga vägen från ax till limpa. Hur gick processen till? Jag hade tidigt ett eget band med min bror på bas och kompisen Mario på trummor. Vi bildades 2008, hette Curly Camel och kunde ses jämt. Bandet släppte en platta vi bekostade själva när jag var sexton år. Vi kontaktade bland andra Märet Öman på Jazzradion som spelade låt från skivan och intervjuade. Vi vann tävlingen Unga kometer vars final avgjordes på Fasching. I tävlingens upplägg ingick att man skulle få coachning, vilket medförde att vårt val Magnus Öström (E.S.T mm.) reste till oss i Tranemo inför finalen. Det var otroligt stort att få jobba med en barndomsidol. Hans skulle producera vår andra skiva. Tid var bokad i studio, allt flöt på och det gick verkligen bra. Dråpslaget som kullkastade tillvaron var att jag övade sönder mina händer. Var inte ovanligt att jag höll på sju-åtta timmar/ dag och spelade trots smärta. Då tog det tvärstopp. Sjukgymnastens optimistiska prognos löd tre veckors uppehåll, men det tog istället tre år att läka min förslitningsskada. Föräldrarna fick hjälpa mig med praktiska sysslor, diska, städa och dylikt. Tvingades göra ett uppehåll från Musikhögskolan.

Skapade min egen utbildning, pluggade olika ämnen. Kom till en gräns där jag ville tillämpa lärdomar, vidgade mitt kunskapssökande genom att stöta på andra discipliner. Upptäckte en antropolog som forskat om cirkulära rörelser. Jag hade då jättemycket musik inombords, fann att begreppet form var relativt outforskat inom jazzen. På så vis uppstod fröet till Chiasmus, ett verk utan pauser konstruerat enligt begreppets innebörd. De nio delarna bildar en slags ringrörelse där fraser upprepas i omvänd ordning, Ett berömt uttalande av president John F Kennedy illustrerar vad en kiasm är (intervjuaren flikar in grekiska för korsställning av utsagor): ”Ask not what your country can do for you, ask what you can do for the country.” Musikens konstruktion är en reflektion, ett sätt att bearbeta egna erfarenheten inklusive resan som tog mig tillbaka. Idén bakom musiken var för mig mentalt avgörande.

Lade märke till pendlingarna i intensitet under karismatisk releasespelning, reagerade på samma sätt när jag inför intervjun lyssnat på delar av musiken på datorn kanske inte i rätt ordning. Slås av ditt spektrum av uttryck: från impressionistisk subtil stämning till det kraftfullt expressiva. Hur kommenterar du kontrasterna? Olikheterna reflekterar min resa. Verket innehåller hopp/ eufori kontra sorg/ depression. det är frågan om starka känslor vilka ska höras som ett förlopp, ett sammanhang. Hyser förhoppningen att människor ska kunna spegla sig i musiken, tycka att de färdas och kommer hem, kan se på något med nya ögon. I båda ringhalvorna presenteras motiv från ny vinkel. De tre musikernas olika bakgrund har också påverkat hur det låter – Alicia Lazaro (sång/ elektronik), Jonas Nilsson (kontrabas) samt Mischa Grind (trummor).

OBS Alla skivköpare kan på engelska läsa berättelsen om Chiasmus i kompositörens liner notes vars innehållsdeklaration har underrubriken ”ett album om drömmar, förlust och återupptäckt”. (intervjuarens tillägg)

Vad symboliserar den ordlösa sången i dina kompositioner? Två ting, varav det första är ett mänskligt element. Ville inte bara ha mekaniskt ljud utan också röst, andning och mänsklig närvaro. För det andra är jag intresserad av att komponera för vokalist som utgör en integrerad del i ensemblen, som ett instrument.

Vilka är de största skillnaderna på att spela solo jämfört med att anlita medmusiker? Största positiva skillnaden är att om du väljer väl möjligheten att kunna bli överraskad. Du inspireras av andras sound vilket kan påverka egna beslut i processen. En annan stor skillnad är glädjen i att spela tillsammans. Spelar ganska sällan solo även om det händer. Haft konserter där jag mixat klassiska tonsättare med egentillverkad musik. Kan vara fascinerande att vara ensam med publiken, se det som en intressant utmaning. Kommer att fortsätta också med den inriktningen, har ett par solokonserter inplanerade i år.

Vilka är de främsta förebilderna/ inspirationskällorna? Det har funnits många. E.S.T och Esbjörn Svensson går inte att komma förbi. Har sällan varit så ledsen som när nyheten spreds om att Sveriges mest omtalade (jazz)band upphörde att existera på grund av dykolyckan som berövade Esbjörn livet. Besökte minnestältet på Skeppsholmen under festivalen i barndomen (intervjuaren flikar in att han var på samma festival, minns att ES.T spelades i högtalarna efter sista konserten klingat ut och talade om att han träffat Esbjörn i samband med konserter i Mölndal). Två helt andra tonsättare som haft stor betydelse är Sjostakovitj och John Williams, i den senares fall snarare konsertmusik än soundtrack. Jag har haft förmånen att höra Keith Jarrett live (information som gör intervjuaren en smula avis).. Vill tipsa om hans Vienna Concert vars variationsrikedom gör att jag rankar den skivan än högre än klassiska Köln-konserten. Tidigare tyckte jag mycket om soundet hos Pat Metheny. Har influerats i betydande utsträckning av min bakgrund, klassiskt mixat med jazz. Collage-artad form i balett av Stravinskij kan tilltala mig mycket.

Du har nyligen kommit hem från branschmässan Jazz Ahead i Bremen. Vilka är dina starkaste intryck? Andra alltför inriktade på kontakter och mingel blir lätt överväldigade. Själv hade jag en sund, bra inställning i år genom att ”angripa” eventet som fifty – fifty vad gäller fördelningen på jobb och semester. Försökte ha kul och hitta trevliga människor vilket resulterade i nya kontakter. Jazz Ahead är övervägande en tillställning för branschen och det är många så kallade showcase. Kontakter betyder så himla mycket och det gäller att ha en give-take attityd. Jag ackompanjerade Sara (Aldén) på ett showcase. Att Sverige hade lyckats utverka att bli värdland var värdefullt, underlättade eftersom pressen intresserade sig mer än de annars skulle ha gjort. Man blir stolt över våra grymma musiker, över vilken extremt hög nivå de befinner sig på.

Topp tre av hörd livemusik i Bremen var Bitoi, Cassius Lamberts band som blandar folk med jazz, en fantastisk trumpetare från Sydafrika och hans grupp som heter Sydney Mavundla Quartet samt den otroliga hip hop -artisten Sorvina från New York baserad i Berlin. Hon hade enorm scennärvaro och ett lika enormt tajt band. Man var helt inne i musiken, i hantverket, i uttrycket.

Vad ägnar du dig helst åt när du inte sysslar med musik? Är väldigt nyfiken, tycket om att läsa och utforska saker. Jag är väldigt intresserad av litteratur (intervjuaren skjuter in att det refereras till T.S Elliot på Chiasmus) , bild och film. Har alltid fängslats av bildkonst och finner design otroligt spännande. Har ett politiskt engagemang och brinner för rättvisefrågor. Ändå har jag alltid kämpat med att hitta intressen och tänkt att jag borde skaffa en hobby. Har haft pianot som ett sätt att bearbeta känslor. Har för mig varit lika självklart som att behöva sova eller äta lunch. Därför var det ett hårt slag när jag inte kunde spela av mediciniska skäl.

Hoppas min text fått er nyfikna på August Björn och hans musik. Det är han sannerligen värd. Jag som utan grundläggande kunskaper i musik varit tillräckligt djärv och recenserat pianofestivaler, album med solopianister samt haft förmånen att live lyssna på Vladimir Ashkenazy (den gången gavs stående ovationer under många minuter), plus solistkonserter med Hans Leygraf, Roland Pöntinen, Stefan Nilsson, Monica Dominique, Elise Einarsdotter, Lars Jansson, Staffan Scheja, Harald Svensson, Katarina Svanberg, Peter Jablonski, Jacob Karlzon, Mattias Nilsson med flera, vill varmt rekommendera denne genrefria kompositör och klaviaturspelare av rang.