Rosemari Södergren

Amrum
Betyg 5
Svensk biopremiär 20 februari 2026
Regi Faith Akin
Medverkande Jasper Billerbeck, Laura Tonke, Lisa Hagmeister, Kian Köppke, Lars Jessen, Detlev Buck

En hjärtknipande skildring av barns situation under krig och under andra världskriget. En tolvåring måste leta och kämpa för att försöka få tag på smör, honung och vitt bröd på en ö där det mesta är slut eftersom det är krig och ransonering.

Det är så lätt efteråt, när vi vet hur ett krig eller konflikt slutade att dela in sidorna i goda och onda. Det är så lätt att döma de som stod på fel sida. Denna poetiska, starka film går inte att värja sig emot. Den visar hur livet ofta är och hur vi människor sitter fast i sin omgivning och är påverkade, speciellt barn har oftast inget val. I centrum står den tolvårige pojken Nanning som bor med sin mor, sin moster och småsyskon på ön Amrum under andra världskrigets sista dagar våren 1945. Deras pappa arbetar för nazisterna och är inte tillsammans med dem på ön.

Nannings mamma har fött ett barn till och hon är deprimerad och vägrar äta och babyn får ingen bröstmjölk. ”Om jag inte kan få vitt bröd med smör och honung vill jag inte ha något” säger Nannings mamma. Nanning ger iväg runt på ön och också till fastlandet för att försöka få tag på honung, smör och vitt mjöl så bagaren kan baka vitt bröd. Amrum ligger utanför nordvästra Tyskland, inte så långt från Danmark.

Nanning är desperat. Han känner att han har ansvaret, han är det äldsta barnet och pappan är iväg och arbetar för Hitler. Nannings mamma är stark supporter till Hitler och Nanning är med i Hitlerjugend, den nazistiska organisationen för barn och ungdomar. Han är uppväxt under dessa förhållanden och det är helt naturligt för honom. Han har dock skolkamrat och speciellt en bästa vän som kommer från familjen som är mer kritiska till nazismen.

Allt är så väl och trovärdigt skildrat. Det blir så tydligt hur hjälplösa barnen är och i synnerhet hur maktlösa barnen var under den tiden. Hur strängt hållna det var och hur hårt tolvåringar förväntades kunna arbete. För att få lite extra mat till familjen jobbar Nanning tillsammans med en kamrat efter skolan hos en bonde. Medan världen står i brand kämpar denna tolvåring för att rädda sin mamma och sin familj. Det är skakande och tragiskt och helt klart något många som växt upp under andra världskriget kan känna igen.

När Hitler tar livet av sig i bunkern blir Nannings mamma helt förstörd. I omgivningen förändras en hel del. Det som var emot nazismen börjar våga visa vad de står för och det blir inte lätt för sådana som Nannings mamma, som sympatiserade med Hitler. Amrum är ett filmiskt mästerverk och ett drama som skildrar hur människor lever under krig och förtryck. En film som talar till både hjärta och hjärna och som hänger kvar inom mig länge efteråt. Genom att skildra livet på en litet ö fångar regissören det stora genom det lilla livet.

I ett pressmeddelande beskrivs filmen med en träffande mening:
En gripande, visuellt storslagen berättelse om mod, lojalitet och den ödesdigra stund då barndomen tar slut.

Om regissören
Fatih Akin har i en rad framgångsrika filmer såsom Im juli (2000), Mot väggen (2003), som belönades med Guldbjörnen, och Vid himlens utkant (2007) som var Tysklands Oscarsbidrag 2008, visat sig vara en av Tysklands mest lovande filmskapare. 2017 regisserade han Utan nåd, med Diane Kruger (som även medverkar i Amrum) i huvudrollen. Filmen hade premiär vid filmfestivalen i Cannes 2017 och Kruger utsågs till Bästa kvinnliga skådespelare under festivalen.

Kärlekens många röster
Betyg 3
Svensk biopremiär 13 februari 2026
Regi Paolo Genovese

En varm, rolig komedi om en första dejt och om alla de tankar och känslor som far runt inom oss. Paolo Genovese, regissören till det underbara mästerverket komedi-succén Vad döljer du för mig?” är tillbaka med en underhållande varm film, också denna mycket pratig. Kärlekens många röster är en italiensk romantisk komedi om en dejt och alla tankar och känslor som far runt inom det dejtande paret gestaltas av skådespelare som pratar och pratar. Det är roligt men är inte samma mästerverk som filmen Vad döljer du för mig?

Lara och Piero möts på en första dejt. Lara har bjudit hem Piero till sig istället för att träffas på en restaurang eller något café. Men de är inte ensamma, de har flera olika röster inom sig som gestaltas av skådespelare. Där finns den romantiska rösten, där finns den kritiska rösten, där finns den intellektuella och den fysiska som siktar på sex under kvällens lopp, helst så fort som möjligt. Rösterna är både en slags påverkan från alla vänner genom livet och det är våra egna vacklande känslor och tankar som gör att vi vill flera olika saker samtidigt. Det är snyggt utfört, underhållande och helt klart mycket vi alla kan känna igen oss i, tror jag. Dessa känslor och tankar gestaltas av en ensemble av Italiens största stjärnor.

Det börjar med att Piero förbereder sig och ska köpa kondomer, För säkerhets skull. Men vilken sort? Med fruktdoft? Tunna? Extra hållbara? Sedan fortsätter det med den ena situationen efter den andra som dessa inre röster måste diskutera. Komiskt och välgjort.

Ett pressmeddelande skriver:
På många sätt och vis påminner Kärlekens många röster om Disneyfavoriten Insidan ut, och bjuder på skratt och smittsam kemi.

Vi kan nog alla känna igen oss i de olika rösterna som bubblar runt inom oss: Våra rädslor, våra förhoppningar och allt vi inte vågar säga eller visa. Men väldigt pratig och bygger till viss del på klyschor. Men ändå underhållande. Fast målgruppen är väl framför allt alla som är i den åldersgruppen att de dejtar.

Ett privat liv
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 februari 2026
Regi Rebecca Zlotowski
I rollerna Jodie Foster och Daniel Auteuil

En fransk film när det är som bäst och samtidigt underbart förvillande. Är det en deckare? Ett mordmysteriujm? En psykologisk thriller? Denna mystiska film tar oss med på en resa genom hypnos och drömterapi och samtidigt vecklar den ut en deckargåta för oss. Filmskaparen har lyckats med något så omöjligt som att blanda flera genrer och samtidigt få till ett förtjusande, underhållande och förföriskt resultat som förbryllar också efteråt, fast på ett trevligt sätt.

Jodie Foster briljerar i rollen som Lilian Steiner, en fransktalande psykiater i Paris. Hon har kört fast och möter den ena motgången efter den andra. En av hennes patienter tänker kräva att hon betalar tillbaka nio års kostnader för terapi då hon inte lyckats få honom att sluta röka. Efter ett kort hypnos hos en hypnos-terapeut har han kunnat sluta röka direkt. Ovanpå det har en av hennes patienter dött och den döda patientens make beskyller Lilian Steiner för dödsfallet. Men Lilian Steiner misstänker att patientens make mördat patienten. Lilian Steiner blir ännu mer övertygad om det då hon råkar hamnas hos en hypnositör som för henne till hennes tidigare liv. Lilian Steiner bestämmer sig för att utreda mordet och tar sin före detta make till hjälp och vi får följa med på en förvillande och rörig utredning. Som det står i pressmeddelandet om filmen:
Medan gränsen mellan verklighet och paranoia suddas ut tvingas Lilian konfrontera sitt eget förflutna och en del sanningar hon kanske inte är redo att möta.

Det är både roligt och mystiskt och tankeväckande och det fungerar faktiskt. Att skapa en film som har ingredienser från flera olika genrer är en utmaning och fungerar rätt sällan. Men denna film är rörigt underhållande och sätter igång en hel del tankar och funderingar kring relationer, existensen, hypnos, tidigare liv och kärlek och vänskap.