Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Gästskribenter

Ulf Lundell – turnépremiär på Sofiero, Helsingborg

by

Fyra långa år har gått sedan Ulf Lundell senast stod på scen och saknaden bland hans fans har varit stor. Det finns till och med en grupp på Facebook som heter just, Ulf Lundell – Vi saknar dig. Efter ikväll kan den gruppen byta namn. Han är tillbaka och som han är det. Med en makalöst bra konsert där han återigen visar hur viktig han är som artist, poet och samtidsskildrare.

Foto: Maria Laakso Åman

En föreställning med kraft, humor, glädje, allvar och politiska ställningstaganden i en vacker sommarpark i Skåne. Det är ett av de bästa sätten att hänga med Lundell och hans enastående band. 23 låtar under två timmar och fyrtiofem minuter och han går på knock direkt i början med Tranorna kommer, följt av Kär och Galen. Pubiken sjunger allsång från första strof och Ulf verkar njuta av den återetablerade kontakten med publiken.

Konserten bjuder på en del överraskande låtval. En personlig favorit som ”En ny dag randas” sitter helt rätt i den här kontexten. Det kraschade c-majackordet som hamnade i skogen och artisten som blev kvar på ett hotellrum, har hittat tillbaka till scen och till varandra och publiken ser en ny dag andas sitt ljus in i mörkret och allt vaknar till liv. Cornelis fantastiska sång Cool Water-på den Gyldene Freden blir i Ulfs händer en desperat bekännelse och en vädjan, men även en signal om styrka och att det arbete vägen från alkoholen kräver, är viktigt och ska göras riktigt.
L-Bows and Cash är ett annat överraskande låtval och den blir mycket underhållande och rolig när Lundell leder publiken i gemensam dans med bestämda rörelser. Hans pliriga blick när publiken hörsammar dansens rörelser är riktigt kul att se. Ulf Lundell har roligt ikväll och det smittar av sig på publiken.

Lundells nationalepos Öppna Landskap har levt ett eget liv och vandrat till märkliga avsändare. Här ber Ulf om publikens hjälp att ta den tillbaka dit den rätteligen hör. Och som publiken hörsammar begäran. Sådan allsång som de fyra tusen i publiken stämmer upp i, påminner nästan om fotbollspublikens allsång på Söderstadion eller på Anfield road i Liverpool. Det är gåshudsframkallande och förbrödringen är total.

Måste även ge en eloge till bandet. Trots att det är fyra år sedan de spelade tillsammans, sitter allt som gjutet. Nytillskottet i form av violinisten Karin Hellqvist är en pur injektion av glädje. Violinen lyfter låtarna, såväl de skira och stillsamma, som de rockiga och mer sluggeraktiga. Likaså ger saxofonen, i händerna på den skicklige keyboardisten Marcus Olsson, extra dynamik till låtarna.

Missa nu inte att se den här turnén när den kommer till en plats nära dig. Det här är verkligen sevärt och du får valuta för pengarna. Här kan du se Lundell i sommar: Oskarshamn 5/7, Karlskrona 12/7, Fårösund 16/7, Furuvik 19/7, Härnösand 20/7, Borgholm 24/7, Ystad 26/7, Vadstena 27/7, Rättvik 30/7, Stockholm 1/8, Varberg 2/8, Stenungsund 9/8, Katrineholm 17/8, Huskvarna 23/8, Göteborg 24/8

Kvällens låtlista:
Tranorna kommer
Kär och galen
Ut i kväll
Evangeline
Definitivt religion
Omaha
Sommarens vattenspridare
Danielas hus
En ny dag randas
L-bows & cash
Sanning är ett udda tal
Öppna landskap (med makalös allsång)
Klockorna
Vilda fåglar
Förlorad värld
Är vi lyckliga nu?
Lycklig lycklig
Jag saknar dej
— Extranummer I —
Hon gör mej galen
Om sommaren
Gå ut och var glad
—Extranummer II—
Cool water på den gyldene fredrn
Folket bygger landet

Världens fest på Tyrolen

by

Årets sommar på Tyrolen utanför Alvesta, är späckad med roliga event och tunga artistbesök. Den traditionsenliga världsfesten är inget undantag. Med Amadou & Mariam som huvudakt visar Tyrolen att de har vass känsla för bokningar utöver det vanliga. Många av er som läser kanske tänker, ”Amadou vadå”? Jo, det här är duon som blivit nominerade till en grammy för bästa nutida världsmusik och som turnerat ihop med U2, Coldplay och Blur, när de inte uppträder för utsålda hus på den afrikanska kontinenten.

Foto: Maria Laakso Åman

På Världens Fest på Tyrolen går de på scen prick klockan 21 och den förväntansfulla publiken rycks genast med i den glädjefyllda musiken. Ett par hundra personer har kommit till parken den här kvällen och jag törs nog säga att alla dansade, log och klappade i händerna. Det var en härlig stämning i den ljumma junikvällen. En bokning i världsklass och en musikalisk show med extra allt.

Innan huvudakten har festen bjudit på flera intressanta och givande uppträdanden. Indiska Bollywood klassiker med Aishwarya Aashy, Trubaduren Ali Kassab från Syrien och Lamine Cissokho från Senegal är några av artisterna som besöker Tyrolen den här festkvällen.

Ali Kassab är en ung artist som varit i Sverige några år, men som redan nu undervisar nyanlända invandrare i Svenska, och som sjunger svenska visklassiker med känsla och närvaro som påminner om en ung Cornelis Vreeswijk. Med entusiasm och glädje spelar och sjunger han sånger på arabiska och svenska, och han får med sig publiken i dans, handklapp och skönt gung. Jätteroligt att få ta del av det här framtidslöftet.

Lamine Cissokho spelar och sjunger sånger i en historisk berättartradition. Att vara en ”griot” är att vara en trubadur vars uppgift är att föra sitt folks historia vidare, och Lamine verkar i en familjetradition som har rötter bakåt till 1400-talet. Han ackompanjerar sin sång med det fascinerande instrumentet ”kora”, som är en västafrikansk harpa med 22 strängar, där man spelar med fyra fingrar. Med tummarna spelar han basgången och kompet medan melodi och improvisation spelas med pekfingrarna. Det är magiskt hur mycket ljuvlig musik ett enda instrument kan frambringa.
Känslan är fantastisk när han spelar ”Vem kan segla förutan vind” och publiken sjunger med i den vackert vemodiga nordiska visan, ackompanjerat av västafrikansk harpa spelat av en världsmusiker från Senegal.

Scensommar i Växjö – GRANT

by

Vilken smällkaramell Växjö inleder årets Scensommar med Grant, Caroline Cederlöf från skärgårdskommunen Nynäshamn, är först ut i det riktigt vassa programmet som Växjö kommun i samarbete med Region Kronoberg och alla regionens kommuner, ställer upp i årets Scensommar.

Foto: Maria Laakso Åman

I vackra Linnéparken i centrala Växjö återfinner man den livfulla scenen där det huvudsakliga innehållet i Scensommar, står att finna i år. Men för första gången erbjuds programpunkter i samtliga kommuner i regionen. Mer om det sedan.

Premiären i år bjuder alltså på Grant. 25-åriga Caroline slog igenom förra året med sitt framträdande på Allsång på Skansen i SVT. Hennes röst fick genast publik och kritiker att gå i spinn. Helt välförtjänt, kan jag konstatera efter den här spelningen. En konsert som lockar hyfsat stor publik trots hot och regn och blåst, men det var uppehåll under hela konserten.

Vi bjuds på drygt 45 minuter skön musik av artisten. Vilken stark och ljuvlig röst hon har. Bandet hon har med sig är också väldigt bra. Energi och samspel som lyfter spelningen till ren och skär njutning. Grant verkar lite blyg men när hon sjunger är det med kraft och auktoritet och hon får publiken att gunga, klappa och le.

Konserten i Växjö är turnépremiär och jag kan verkligen rekommendera alla som har möjligheten att ta del av det här att gå och se Grant och bandet. Ni kommer inte ångra det.

Foto: Scensommar

Resten av sommaren bjuder alltså på ett urstarkt program. Vad sägs om Titiyo, Plura, The Moniker, Mollie Minott, Lise & Gertrud, Molly Sandén, Jan Johansson Trio ochSmith & Tell? Eller teater med Mamma Mu och Kråkan, Trio Smack, Obanteater eller Hönapöna och Eva Funck. Stand up blir det också, med bland annat Tobias Persson, Patrik Larsson och Elina Du Rietz. Hela sommaren är fylld med godbitar och guldkorn för alla åldrar. När jag ser programmet inser jag att vi kommer ha fullt upp med massor av upplevelser.

Sweden Rock Festival – Ritchie Blackmore’s Rainbow – Ett sömnpiller

by

Foto: Maria Laakso Åman

Jag blir så fruktansvärt ledsen när en magnifik låtskatt, förvaltad av utsökta musiker, blir en tråkig tillställning helt i avsaknad av liv och glädje. Jag älskar verkligen nästan allt som skapats av kvällens huvudperson Ritchie Blackmore. Deep Purple är förfäder för modern hårdrock och det går att stapla klassiker på hög en hel eftermiddag. Med Rainbow togs ytterligare steg i skapandet av klassiker och ytterligare en eftermiddag kan fyllas med låtar ur den repertoaren. Till och med Blackmore’s Night kan erbjuda en lång helkväll med fantastiska låtar. Och så blir det så här andefattigt och poänglöst.

Det är verkligen en samling fantastiska musiker på scen och Blackmore har fått tag på en otroligt bra sångare som kan bära de här låtarna vidare från 70- och 80-tal till idag. Men det slösas bort på osäkert mellansnack och riktigt tradiga instrumentala partier som ingen blir lyckligare utav. Jag får känslan att alla på scen är så begeistrade av legenden på scenen, att de själva blir en del av publiken. Det är så sorgligt att bevittna. Många valde också att titta bort, gå hem, göra något annat. Det är inte ofta man ser så många gå mot utgången medan huvudattraktionen spelar. Sist det hände var väl när Whitesnake havererade för några år sedan.

Den här föreställningen hade kunnat genomföras på eftermiddagen medan folk låg och chillade i gräset. Det hade varit värdigare. Nu blir det tyvärr bara pinsamt. Och då är ända alla låtarna bra, fantastiska stycken musikhistoria som framförs med stil och perfektion. Jag förstår inte hur det är möjligt att misslyckas när man har sånt här material att jobba med.

Hoppas de som stannade kvar, också dröjde sig kvar när magnifika Myrath hoppade in och ersatte sent avbokade Behemoth som nattlig spelning. Då kanske kvällen ändå räddades något.