Thomas Johansson

The New Pornographers på Debaser Strand
Betyg: 4

Det låter klatschigt, powerpop supergroup, det är en titel som ofta klistras på The New Phornographers. Ett band från Vancouver som har skapat några av indie-världens bästa skivor. Nu strax efter det att de släppt sin sjunde full-längdare ”Whiteout Conditions”, en skiva full med energi och kritik av Trump och världens tillstånd.

När de nu släppt en ny skiva, så är det dags att göra en sväng runt om i världen. Nu var det Stockholms tur, att få ett besök mellan Oslo och Köpenhamn.

Exakt på det utsatta klockslaget, kliver det sju man starka bandet ut på scenen, eller rättare sagt så är det fem män och två kvinnor. Just nu består live-version av The New Pornographers av A.C. Newman (sång/gitarr), John Collins (bas), Blaine Thurier (piano/synth), Todd Fancey (lead gitarr), Kathryn Calder (sång/piano/gitarr), Joe Seiders (trummor, sång), and Simi Stone (sång/violin).

The New Pornographers live 2017 är en strid ström av powerpop, till texter som inte är i närheten lika glad som musiken låter. I april kom den sjunde och senaste skivan, whiteout conditions, och showen inleds direkt med den största hiten från den skivan, High Ticket Attractions. En låt som många artister skulle mörda för att ha skrivit, så full av energi och tempo. Sen är både tempot och volymen hög på Debaser. Vi bjuds inte bara på låtar från den senaste skivan utan får smakprov från alla skivor, så ingen som var där blev speciellt missnöjd, utan får exakt vad vi förväntar oss. Det är högt tempo på de flesta låtar, livet går bäst i 160 BPM, och deras knep live för att skapa lite udda vibe är att spela på de akustiska instrumenten som de vore elektriska. Skapar ett extra tryck och med volymen för kvällen så är det nog många som har tinnitus idag.

Tidigare i karriären fick The New Pornographers ofta höra att de var en supergroup, mest för att alla hade andra egna karriärer. Nu har The New Pornographers blivit ett gammalt band, som varit igång i 18 år. Det är ingen tvekan om att de kommer att kunna fira 20 år som band, även om AC Newman hade tankar vad han ska göra den dagen han inte längre kan livnära sig på musiken. Jag personligen önskar att det dröjer länge än, och att dom orkar åka ut fler svängar på vägen, för jag behöver deras powerpop full med harmonier.

Depeche Mode på Friends arena

5 maj 2017

Betyg: 3

Going backwards inleder Depeche Modes spelning på Friends arena och därmed är den nästan ett år långa världsturnén inledd. Scenen känns liten för en arena som Friends. Jag tycker synd om om dom som kom tidigt, och råkade ställe sig på fel sida om catwalken på scenen då kom de väldigt långt från händelsernas centrum. Det känns faktiskt som scenen är sne, dåligt utformad i varje fall. Ganska liten rigg och ljusshow för att vara i Friends.

Innan Depeche Mode kliver på scenen 21.01 så har vi många möjligheter att prata med dom som runt oss i golden cirkle. Bland oss som var där några timmar innan, så var svenskarna i minoritet. Jag pratar med folk från Norge, Danmark, Israel och Tyskland. Stämningen där framme är ovanligt snäll och positiv. Detta är en upplevelse vi vill ska bli så bra som möjligt för oss alla.

21.01 är det dags, ett par ben marscherar på skärmen och showen är igång. Formspråket på den första låten känns med Coldplay än Depeche Mode med ett myller av färger, men sen plockas alla färger långsamt bort, och vi har de svarta syntruckarna på scenen. Längst fram vid scenkanten är energin hög från första låten. Det är en Dave Gahan på speed och jag får kommentarer att han kör en fågeldans, och det ser ut ungefär så. En annan bild jag får i skallen att många av de poser han gör, delar han med Freddie Mercury i hans mest formstarka år.

Depeche Mode släppte i år deras bästa skiva på länge. Så mörk och påverkad av tiden vi lever i. Dock inget glädjepiller på en spelning men den fungerar helt OK ändå. Dock är det de gamla låtarna som lyfter Friends till en högre nivå. Martin Gore sjunger till

Kvällen vi bjuds på är helt OK. Tror att innan Global Spirit Tour når sitt mål i mars 2018, så kommer den att ha lyfts några nivåer till men det här är världspremiären och ändå helt OK.

Låtlistan:
Going Backwards
So Much Love
Barrel of a Gun
A Pain That I’m Used To
Corrupt
In Your Room
World in My Eyes
Cover Me
Home
A Question of Lust
Poison Heart
Where’s the Revolution
Wrong
Everything Counts
Stripped
Enjoy the Silence
Never Let Me Down Again
Somebody
Walking in My Shoes
Heroes
I Feel You
Personal Jesus

’

4 maj 2017

The Cardigans på Stora scenen på Gröna Lund

Betyg: 3

The Cardigans fick äran att inviga Gröna Lunds konsert-säsong. Ett Cardigans utan Peter Svensson, han kanske inte orkade åka hem till Sverige från LA där han nu bor. Ett Cardigans som bärs fram av en frysande Nina Persson, den ljumma stockholmskvällen blir ganska kylslagen, även på scenen. Ändå finns det värme, även om jag aldrig förstod varför Nina Persson har en bild av en livmoder på ryggen, någon sorts statement jag missat. Detta är första och sista spelningen för The cardigans denna sommar. När jag kollar på Spotify är den senaste skivan en ”greatest hits” från 2008. Den senaste vanliga skivan kom 2005.

The Cardigans inleder med erase/rewind och den är ok men inte så mycket mer. Se tror jag att dom missat vart dom spelar, den första halvan av låtlistan passar för de hårda fansen som hört allt av The Cardigans, men det var inte så många sådana fans på Gröna Lund ikväll. Jag ser folk som mest står och skakar på huvudet, det var inte riktigt det här de hade tänkt sig. När Lovefool kommer, den där stora låten, som gjorde The Cardigans till en världsangelägenhet, så skojar Nina bort det hela med att det är världens äldsta låt. Lovefool möts av kvällens största jubel, och här har konserten vänt. Nu blir det roligare och bandet spelar oftast helt Ok. Visst hörs det att det kanske inte har repats så mycket inför denna konsert. Det spelas lite fel här och där, Ninas röst håller inte riktigt i alla lägen, men ingen kan vara lika mycket Nina Persson som just Nina Persson.

Till slut blir det ändå en helt OK kväll, och en ganska bra invigning av Sommarens lägsta festival. Personligen ser jag fram mot många konserter denna sommar på Gröna Lund: Elton John, Ghost, Henrik Berggren, The 1975, Blink 182, Rival Sons och Patti Smith för att nämna sju konserter jag inte kommer att missa. Det finns mer än 50 till, så det finns stöd för påståendet att detta är sommarens längsta festival, nästa fem månader lång.