Thomas Johansson

Roger Water på Friends arena

Konsert Betyg: 4

Roger Waters har varit ute i över 15 månader med denna konsert. Innan det är färdig ska den spelas upp minst 157 gånger. Troligen den sista turnén för han är född 1943. Född under andra världskriget, och präglad av ett kallt krig och ett dystopiskt samhälle. Nu kanske vi lever i en mörkare version av den dystra samtiden som Pink Floyd speglat i sin musik. Roger Waters gör showen till manifestation för humanism och empati, och det är något som behövs i vår tid, där det finns ett antal så kallade pigs som styr delar av världen.

Redan med de första raderna, sätts tonen för kvällen, ” Don’t be afraid to care”. Samtidigt blir jag chockad, DET GÅR ATT FÅ BRA LJUD PÅ EN KONSERT I FRIENDS ARENA. Varit på så många konserter med uruselt ljud på Friends, med ett stort ”THANK YOU” till teknikerna som styr denna kvälls ljud. Helt underbart, ljudet är det viktigaste på en konsert. Hur det ser ut visuellt, är också viktigt, och detta är en kväll med en del riktigt snygga effekter. Stjärnan bland effekterna är en pyramid gjord av laserstrålar men jag blir nära nog lika imponerad när det rullas upp fabriken från Animals med rök ur skorstenarna.

Mycket kan Roger Waters anklagas för att vara, men subtil är inte en av dessa saker. Showen har skapat rubriker i USA, American Express hoppade av som sponsor, det fanns krav på bojkott av shower och det har hänt att publik lämnar konserten när de får se en massa citat från Donald Trump och texter om att han gör detta för att han har en liten penis. Hans svar på reaktionerna är tydliga. Att de som inte fattat vad musiken handlar om, inte har lyssnat på riktigt. Han har helt enkelt bett att de kan gå, ”Go see Katy Perry or watch the Kardashians. I don’t care” var hand svar till publiken som klagat på budskapet. Efter Sverige rullar showen vidare till Finland för att sen göra två shower i Ryssland. Hur de kommer att tas emot i Ryssland, det blir en spännande fortsättning.

Ryggraden av konserten är Pink Floyd klassiker, som kryddats med fyra låtar från fjolårets soloalbum ”Is this the life we really want?”, hans första på 25 år.

Starkast är Money, another brick in the wall och den sista låten, Comfortably numb. Jag har bara hört Pink Floyd live en gång, men detta är versioner som låter bättre än den gången. Ett ljud som gör mig lycklig och det enda jag ångrar med kvällen att jag inte tog mig fram och samlade ihop lite konfetti, med texten ”resist” på.

 

Tack för showen.

Låtlista på friends:

Breathe
One of These Days
Time
Breathe (Reprise)
The Great Gig in the Sky
Welcome to the Machine
Déjà Vu
The Last Refugee
Picture ThatWish You Were Here
The Happiest Days of Our Lives
Another Brick in the Wall Part 2
Another Brick in the Wall Part 3

Paus

Dogs
Pigs (three different ones)
Money
Us and Them
Smell the Roses
Brain Damage
Eclipse

Tal och beklagan över att han inte lyckats att bjuda in besättningen från Ship to Gaza till kvällens konsert.

Vera
Bring the Boys Back
Comfortably Numb