Thomas Johansson

Tami Neilson på Kraken Stockholm

Betyg 3

Ute på sin första europa-turné med tre stopp i Sverige. Första spelningen är på Kraken, och vi är inte så många i salen, men vi som är på plats en torsdag kväll bjuds på en show i världsklass. Musiken är en salig röra av country, rockabilly, soul, blues och 50-talspop. Musiken bärs fram av Tami Neilsons makalösa röst. Det är inget som känns falskt med Tami. Det är här och nu, och scennärvaron är stor.

Tami kommer från Canada, men har bott i Nya Zealand de senaste 13-14 åren. Tami Neilson har gjort vå egna skivor, men innan dess har hon turnerat med sin familj. Spontana rop och applåder mitt i låtar, det är något som Tamis röst skapar.

Det är mycket mellansnack som är personligt, och hennes pappas låt ”alone” får mig att få gåshud. Det är en bra torsdag och jag hoppas att hennes två kommande spelningar i Sverige får fler åskådare, för det är verkligen Tami Neilson värd.

8 sept Höganäs – Garage bar

9 sept Göteborg – Liseberg

 

Artist: Timo Räisänen
Titel: Tro, Hat, Stöld
Betyg: 5
Inspelad i RAK Studios i London

Jag får en käftsmäll, de första fyra låtarna på Tro, Hat, Stöld, nockar mig totalt. När jag återhämtar mig, så vill jag höra början igen, och får samma känsla igen. Timo har aldrig låtit så arg, så ärlig, så mycket smärta. Samtidigt vill han förändra, tror att det går att göra något. Det är Timos mest politiska skiva, samtidigt som det är en glädjekick. Det sprutar av engagemang och en tro att det går att göra något.

Timos förra försök att göra en skiva på svenska slängdes i papperskorgen, det blev ingen bra känsla, kändes inte ärligt, så den fick kasseras. Nu åtta år senare, och efter att ha levt med Ted Gärdestads sånger en tid, så har Timo hittat sin svenska sångröst, nu är det på riktigt och nu är det ärligt.

Redan när han sjunger, ”Jag vill ha en diagnos att skylla på, när du undrar vad det är för fel på mig” på första låten, får jag bilder i skallen. När man gör saker, som verkar helt galna i dagen efter-skenet. Lite av samma tema finns i ”Hemliga polisen” för med textrader som ”Ooh, vi springer genom elden, Någon av oss måste betala för den här kvällen” känns temat igen.

På den tredje låten har han skrivit alla arga tonåringars nya hymn, för ” även om jag vet att dom flesta är dumma i huvudet” ska vrålas på det där arga tonårssättet, och Timo har lagt till lite barnröster långt bak där i refrängen. Det är en kamp-låt, det går att göra något.

Nästa låt har även gett namn på hela skivan, på ”eld och aceton” gör han upp med folk som svikit varandra på vägen. ”Jag hatar dig, jag hatar dig, jag tror på dig, det bästa har du snott från mig.” är en hälsning till Göteborgs största popstjärna och andra människor som Timo mött i livet men tappar bort på vägen.

Efter denna käftsmäll, behöver jag andas lite men Timo ger mig ingen pardon, ”femme fatale”. Tempot i musiken går ner, men det handlar om farlig kärlek och farliga kvinnor. Efter den lilla pausen i tempot, trampar Timo på gasen igen, och sjunger om olyckskorpar. Det är punkigt, rockigt och samtidigt lite kul. Lusten att skråla väcks, och jag hör arvet efter Ted Gärdestad i fraseringen.

Grannarna undrar säkert varför jag skriker ”Stockholm har gjort slut”, men det är helt enkelt känslan som skapas av Timos nya skiva. Det är punkig, arg och samtidigt eftertänksam rock på svenska. ”Autobahn” är en perfekt, köra-bil-låt, med varningen att om du gör just det, kan ditt körkort ligga risigt till, lätt att trycka lite för mycket på gasen. Timo protesterar lite för sent, hans protesterar den andra maj. Sen kommer skivans enda riktiga kärlekslåt, ”Tiden glöder”. En vacker sång om två kvinnor som format Timo. Skivan slutar med den långsamma ”Ingenting”. En vacker sång om väntan. En sång om väntan, som får mig att längta och vänta på att Timo packar väskan och spelar denna skiva live. Tydligen är premiären för hösttornen bokad till den 13 oktober i Stockholm, och jag kommer stå längst fram.

Tro, Hat, Stöld är Timo Räisänen åttonde skiva, och Timo har aldrig låtit argare, mer engagerad eller bättre. Jag bara älskar när Timo, sjunger Timo, på svenska.

Thomas Stenström på lilla scenen Popaganda
2 september 2017
Betyg 3

Att bli känd för en låt som en del säger uppmuntrar misshandel är det inte många som kan säga att det stämmer, men Thomas Stenström är en av de få som det faktiskt är korrekt för.

Regnmolnen hänger i luften, så om man inte kan få en blå himmel då tar man ju såklart med den själv. Iklädd en träningsjacka och kostymbyxor dansar Stenström fram på scen. Inhoppande efter att en annan artist ställt in så är spelningen på en tid som ingen uppskattar, men fansen är där.

Artistens ansikte syns på fler tröjor än någon egentligen skulle kunna ha trott. Och Stenström verkar faktiskt uppskatta att folk är det, att han kanske inte hade förväntat sig det.

Och han visade hur mycket han uppskattade publiken genom att hoppa ner från scen och hälsade på sina fans genom en kram eller en high-five. Stundvis blev det lite politiskt, men det var ingen som hade något problem med det. Det var mycket energi på scen och alla var glada att de hade lyckats släpa sig till popaganda för att se Thomas Stenström.

Text: Moa Johansson Maliniemi

Foto: Thomas Johansson

Janice, lilla scenen på Popaganda
2 september 2017
Betyg 2

Vi är inte många framför scenen. Det är tidig eftermiddag dag två på Popaganda.

Janice, ett av alla dessa stjärnskott som det pratas om. Lovas en lovande karriär, och kanske är det en karriär på gång, men vi är inte riktigt där än. Ingen riktig hit, en röst som låter bra, sådär lagom hes och full av soul. Tensta Gospel choire är tydligen en bra skola och Janice får sällskap på scenen av en tidigare medlem av kören, Sabina Ddumba.

När Janice sjunger en sång om hennes pappas självmord, finns känslan där. Fler låtar borde få samma känsla för då berör det. Annars är det här en eftermiddag där den stora frågan är, kommer regnet eller inte.