Artist: Timo Räisänen
Titel: Tro, Hat, Stöld
Betyg: 5
Inspelad i RAK Studios i London
Jag får en käftsmäll, de första fyra låtarna på Tro, Hat, Stöld, nockar mig totalt. När jag återhämtar mig, så vill jag höra början igen, och får samma känsla igen. Timo har aldrig låtit så arg, så ärlig, så mycket smärta. Samtidigt vill han förändra, tror att det går att göra något. Det är Timos mest politiska skiva, samtidigt som det är en glädjekick. Det sprutar av engagemang och en tro att det går att göra något.
Timos förra försök att göra en skiva på svenska slängdes i papperskorgen, det blev ingen bra känsla, kändes inte ärligt, så den fick kasseras. Nu åtta år senare, och efter att ha levt med Ted Gärdestads sånger en tid, så har Timo hittat sin svenska sångröst, nu är det på riktigt och nu är det ärligt.
Redan när han sjunger, ”Jag vill ha en diagnos att skylla på, när du undrar vad det är för fel på mig” på första låten, får jag bilder i skallen. När man gör saker, som verkar helt galna i dagen efter-skenet. Lite av samma tema finns i ”Hemliga polisen” för med textrader som ”Ooh, vi springer genom elden, Någon av oss måste betala för den här kvällen” känns temat igen.
På den tredje låten har han skrivit alla arga tonåringars nya hymn, för ” även om jag vet att dom flesta är dumma i huvudet” ska vrålas på det där arga tonårssättet, och Timo har lagt till lite barnröster långt bak där i refrängen. Det är en kamp-låt, det går att göra något.
Nästa låt har även gett namn på hela skivan, på ”eld och aceton” gör han upp med folk som svikit varandra på vägen. ”Jag hatar dig, jag hatar dig, jag tror på dig, det bästa har du snott från mig.” är en hälsning till Göteborgs största popstjärna och andra människor som Timo mött i livet men tappar bort på vägen.
Efter denna käftsmäll, behöver jag andas lite men Timo ger mig ingen pardon, ”femme fatale”. Tempot i musiken går ner, men det handlar om farlig kärlek och farliga kvinnor. Efter den lilla pausen i tempot, trampar Timo på gasen igen, och sjunger om olyckskorpar. Det är punkigt, rockigt och samtidigt lite kul. Lusten att skråla väcks, och jag hör arvet efter Ted Gärdestad i fraseringen.
Grannarna undrar säkert varför jag skriker ”Stockholm har gjort slut”, men det är helt enkelt känslan som skapas av Timos nya skiva. Det är punkig, arg och samtidigt eftertänksam rock på svenska. ”Autobahn” är en perfekt, köra-bil-låt, med varningen att om du gör just det, kan ditt körkort ligga risigt till, lätt att trycka lite för mycket på gasen. Timo protesterar lite för sent, hans protesterar den andra maj. Sen kommer skivans enda riktiga kärlekslåt, ”Tiden glöder”. En vacker sång om två kvinnor som format Timo. Skivan slutar med den långsamma ”Ingenting”. En vacker sång om väntan. En sång om väntan, som får mig att längta och vänta på att Timo packar väskan och spelar denna skiva live. Tydligen är premiären för hösttornen bokad till den 13 oktober i Stockholm, och jag kommer stå längst fram.
Tro, Hat, Stöld är Timo Räisänen åttonde skiva, och Timo har aldrig låtit argare, mer engagerad eller bättre. Jag bara älskar när Timo, sjunger Timo, på svenska.