Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Thomas Johansson

Weeping Willows gör vacker klimatångest

by

Artist: Weeping Willows
Titel: After us
Betyg: 4

Släpps den 22 mars

Det är Weeping Willows tionde studio-album. De har faktiskt inte gjort fler på de 22 år de hållit på. After Us är en skiva där det är bäst att ladda med mycket näsdukar när du lyssnar på den. Aldrig har klimatångest och döden varit så tårdrypande. Albumet innehåller låtar som ”There’s no hiding place”, ”Save us from ourself” och ”Judgement day”. Det handlar om vad det är för värld vi skapar och lämnar över till våra barn och barnbarn. Titellåten ”After Us” ligger sist på skivan och summerar helt enkelt vad skivan handlar om, vad blir det kvar när vi lämnat. After us är nära ett konceptalbum. Samtidigt är detta ett riktigt kvalitetstecken från Weeping Willows.   

Det handlar om förlust av vänner och de får nog beställa nya näsdukar när hela skivan ska spelas live i april månad, för den är tårdrypande på riktigt.

Producenten Barry Adamson har tidigare gjort filmmusik och varit med i Nick cave and the bad seeds. Här tillför han ett filmiskt luftigt sound, som gör att du känner igen Weeping willows men ändå känns nytt. Texterna och mörka och ställer många frågor om framtiden men vill också uppmana oss till att göra vad vi kan, för vi kan alla göra saker.  Samtidigt går det lika bra att bara njuta av musik och röst, för det här är riktigt bra.

Recension: Kodjo Akolor som Jag, Pappa, skapar skratt och eftertanke

by

Foto: Jorri Kristjanssonr

RFöreställningen Jag, Pappa, kretsar kring en samtalsgrupp för pappor där Kodjo Akolor spelar samtliga roller. Men målgruppen är inte bara fäder utan alla som antingen är eller har föräldrar.

Det här är föreställningen för det par som vill få en stund för sig själva, skratta åt hur livet snurrar runt och känna igen sig. Att gå från huvudrollen i sitt eget liv till att bli en statist i ens barn liv när man blir förälder. Många gånger har jag haft lusten att använda LHM-metoden (ljuga, hota och manipulera) när orken tryter mot mina barn som inte ville klä på sig ytterkläder när det är 22 grader minus ute. Här får jag det bekräftat att andra också haft den lusten. Föreställningen är småtrevlig, innehåller en hel del skratt och helt klart värd att se. Det handlar helt enkelt om föräldraskapets glädje, galenskap och den konstanta tröttheten.

Kodjo har sex-sju roller i monologen, och håller isär karaktärerna på ett strålande sätt. Att vara förälder är något det finns mycket åsikter om, och Kodjo tillhör de som skrivit en bok om det, ”Den ultimata föräldraguiden”. Pjäsen Jag, Pappa är Kodjos första försök till att vara skådespelare på en teater, och han lyckas helt OK. Det blir en annan variant att man som förälder vill väl, inte alltid lyckas, men att målet är att ens barn ska få ett bättre liv än vad man själv har haft. Att man som förälder ofta blir väldigt lik sina egna föräldrar trots att man själv lovat sig att det aldrig skulle ske.

Riktigt kul blir det när det slängs in lite musikal, trots att Kodjo inte är den starkaste sångaren.

JAG, PAPPA? av Bjarni Thorsson

”Jag, pappa?” är baserad på Bjarni Thorssons föreställning ”The dad”.

På scen: Kodjo Akolor
Regi: Baker Karim 
Producent: Karin Thorsson & Bjarni Thorsson
Manus: Bjarni Thorsson
Manusbearbetning: Baker Karim, Kodjo Akolor, Isabel Linander
Musik: Frank Hall
Ljus: Flamingo Produktion
Ljud: Pelle Meyer
Rekvisita: Maria Säflund
Koordinator: Magdalena Öhgren

Spelplatser:

Våren: 21/3–23/3, 28/3–30/3, 4/4–6/4 Stockholm, 26/4 Falun, 27/4 Gävle, 9/5–10/5 Malmö.

Hösten: 5/9–8/9 Göteborg, 26/9 Karlstad, 27/9 Örebro, 28/9 Uddevalla, 9/10 Halmstad, 10/10 Lund, 11/10 Växjö, 16/10 Jönköping, 17/10 Linköping, 18/10 Norrköping, 5/11 Skellefteå, 6/11 Umeå, 7/11 Sundsvall, 8/11 Luleå.

Live: Honungsvägen på Debaser

by

Honungsvägen på Debaser
Betyg: 3

En vecka efter att debutskivan släppts står nu Honungsvägen på Debasers scen. Skivan har tio låtar och denna kväll får vi höra nio av dom live.

På skiva är Honungsvägen fullt av små infall, baklängesljud, lite stråkar och annat som kan stoppas in när lusten faller på. Den typen av infall är svårare live, om inte scenen ska fyllas ut med många musiker. Här har antalet musiker på scen växt från tre till fem. Här är det ganska enkel indiepop, där Christina Karlsson tar sig ton och förmedlar de intelligenta texterna. Kalla mig för satan är en pärla och här finns det ett antal pärlor, men tio låtar är kort och jag önskar mig mer.

Skivrecension: Honungsvägen – äntligen kommer debutalbumet

by


Artist: Honungsvägen
Titel: Honungsvägen
Betyg: 5

Debutalbum på Hi-hat Music
Betyg: 5
Släpps den 1 mars

ÄNTLIGEN, blir mitt spontana utrop när jag får länken till Honungsvägens nya album. Trots att det skrivits om bandet i rätt många år nu, så är det först nu som du kan få njuta av deras musik i albumformat. Fredag den 1 mars släpps Honungsvägens första skiva och det är en skiva som gör mig jublande glad. 

Det är tio underbara pärlor, som faktiskt skulle kunna bli tio hits. Så bra är skivan. Honungsvägen idag består av Christina Karlsson (Invsn), Henrik Oja (Säkert) och Daniel Berglund (Säkert, Isolation Years). Henrik Oja har skrivit musiken, och Christina Karlsson, Annika Norlin, Martin Abrahamsson och Mattias Alkberg har skrivit texterna, och vilka texter sen. Ta bort musiken så har du ofta lyrik, lyrik som vill få dig att sjunga, så det är bra att det ändå är musik till. Honungsvägen brukar kallas för en supergrupp från Umeå och ser man på erfarenheten från varje av bandets medlemmar så förstår man epitetet. 

Honungsvägen är den där sköna vårvintern som det finns så få dagar av. Jätteskönt i solen men när solen inte når dig så är det igentligen ganska ruggigt. Det är energi, gitarrer och lyrik. En helt oslagbar kombination som nockar mig. Erkänner att skivan gått på daglig rotation och den sätter sig som en kär gammal vän. En vän man gärna kommer tillbaka till. Det är så begåvat att jag blir tårögd, och det är utan tvekan en av årets bästa skivor som släpps den första mars. 

Låtlistan
Inga skor
Istid
Sakta fatta
Reservationer
Nattmusik
Kalla mig för satan
Hjärta ditt
Kom ihåg 
Nån sa nått om nått misstag
Tänk

Peter Bjorn and John Pop-poeter och Indiehjältar på Debaser

by

Peter Bjorn and John på Debaser

Betyg: 4

Med den nya skivan, Darker days i bagaget ger sig Peter Bjorn and John sig ut på en turne. Det är popenergi, indiehjältarna Peter Bjorn and John borde denna kväll heta något annat. Trummisen John Eriksson är ersatt på grund av sjukdom, men det är inget som märks på spelningen. Sångaren och gitarristen Peter Moren är en duracellkanin på scenen, med energi för att driva några kärnkraftverk. En energi som smittar av sig på publiken, och mitt i all denna energi, står Björn Yttling med sin bas och är coolare än en isbjörn.

Gut feeling och Wrapped around the axle är två av de sex låtar som spelas från den nya skivan Darker days. Skivan som sägs vara en massa olika grader av mörker, men live, är dessa två låtar riktiga poppärlor. Peter Bjorn and John live är lika delar pop, indie och rock and roll, spetsat med kärlek och glädje. Det är helt omöjligt att stå emot när Peter Moren när han gör sina utflykter över golvet för att få fler att känna sig nära. Att det kostar en bruten kabel är det lilla priset som är värt att betala.

Det här är en klassisk uppsättning, tre män, trummor, elbas och elgitarr (förstärkta med percussion vid några tillfällen). Björn och Peter står långt fram på scenen, och trummorna ganska långt bak. Det innebär att det finns ett ganska stort utrymme däremellan, ett utrymme som används framförallt av Peter. Det hoppas, dansas och poseras. Peter Moren på scenen har inga begräsningar, han går all-in och det är helt underbart. Låtarna får en ny energi och låter så mycket mer än på skiva. Jag upptäcker inte en enda bakgrund, eller något annat som kan kännas som fusk. Det som sker, är live och sker framför oss. Att visslingen på Breakin’ Point och Young folks inte låter som på skivan gör inget, det är bättre att det är live som det är nu.

En man kommer fram till mig efter spelningen och bara måste berätta att detta var hans första spelning med Peter Bjorn and John och att den är topp tre av hans konserter han upplevt i hela sitt liv. Det sammanfattar väldigt bra hur det ärm att gå på en konsert med trion, det är inte något du går och tittar på. Det är något du upplever.