Joel Alme på Skandia-scenen på Cirkus 3 november 2015
Betyg 4
Joel Alme på Cirkus, känns som delade känslor. Joel är spröd, vacker och tankfull och delar med sig av sina känslor. Han har jobbat hårt med olika intervjuer och artiklar för att sälja in konserten, ändå är den flyttad till den mindre Skandiascenen på Cirkus. Det har gått 237 dagar sen han släppte sin fjärde skiva, den första på svenska. Flyktligan har varit en personlig favorit hela sommaren. Att Joel skulle sjunga på svenska, kändes ungefär lika självklart som att Evert Taube och Håkan Hellström gör det. Det finns ett vemod i musiken och texten, som gör att trots att det är ganska enkla popmelodier i grunden, känns personligt och varmt. Joels konsert är delad i två delar, och den första delen med Joel och stråkar, är så vackert att änglarna gråter. Samtidigt finns det folk som påstår att han inte kan sjunga, men jag gillar hans sätt att sjunga.
Efter inledningen med stråkkvartett, kliver bandet in på scenen, och ökar tempot, lite. Fortfarande är det personligt, fortfarande är det en glad Joel Alme, trots den ibland ganska deppiga texterna. Det är låtarna från den senaste skivan som lyfter showen, och får till den extra tändningen. Det finns bara sittplatser i lokalen, och det märks. Det där lilla extra saknas, energin som publiken kan ge till artisten. Joel kämpar, och ser nöjd ut när han sjunger, ”För man har alltid något bakom sig, och man har alltid något framför sig. Men den här kvällen finns ju bara nu.”, som första extranummer. Jag är helt säker på att Joel Alme har en ljus framtid framför sig, och jag sjöng på, Men den här kvällen finns ju bara nu på väg hemåt. Fick en bild i skallen om att Joel Alme skulle vilja vara med i 2016 års Så mycket bättre. Tänk om.