Recension av Belinda Bauers bok Livets och dödens villkor

Livets och dödens villkor
Författare Belinda Bauer
Utgiven: 2014-10
Översättare: Leif Janzon
ISBN: 9789174995688
Förlag: Modernista

Ruby Trick är 10 år och bor i kustorten Limeburn i sydvästra England. Ett litet samhälle vid kusten där havet alltför påtagligt tränger sig på. Rubys mamma Alison jobbar natt på hotellet och försörjer den lilla familjen medan hennes pappa John är arbetslös.

Ruby är en ensam flicka och allierad med sin pappa. Tillsammans ska de sätta fast den mördare som terroriserar och sätter skräck i kvinnorna i området. På nätterna tar pappa med Ruby på bilfärder för att leta efter honom och för att skydda unga flickor som är ute på natten, erbjuder de dem skuts hem. De stackars flickorna är horor och förstår inte sitt eget bästa. Tur att pappa finns.

Mamma är en också en hora och har en tjusig älskare. Det hörde Ruby när föräldrarna bråkade och hon kan inte förlåta sin mamma för det. Fast pappa älskar mamma ändå. Aldrig skulle han överge familjen för en sådan sak.

Ruby ska aldrig bli kvinna och hora utan en cowboy och vara klädd i hatt, cowboysboots och sporrar precis som pappa är nattetid.
Pappa har till och med en revolver. Fast det är Rubys och pappas hemlighet, liksom bilfärderna. Mamma skulle bli galen om hon visste. Hon tjatar om Rubys sömn och så gömmer hon vaniljkexen så att inte Ruby hittar dem. Mamma vill att hon ska äta nyttiga saker som grönsaker och mommo ger henne bananer som Ruby inte vill ha.
Av pappa får hon pommes. Pappa är bra. Han älskar henne och hon honom.

Efter ett föräldramöte är inget som förut. Pappa ignorerar henne och Ruby förstår ingenting. En obehaglig klump växer i magen och på nätterna skräms hon av ljuden som omger deras lilla hus.

Så kommer dagen då Ruby får mens och lär sig om livets villkor. En dag då sanningen avslöjas och ingenting någonsin mer blir sig likt.

Karaktärerna mejslas fram med stor noggrannhet och trovärdighet och personporträtt och miljöbeskrivningar blandas med skräckfyllda skildringar av mordoffrens öden. Under läsningen kramas katastrofkänslan till det yttersta och jag rekommenderar inte att läsa slutet av boken i ensamhet när mörkret lagt sig och du alldeles strax ska sova. Nattsömnen kan då få svårt att infinna sig.
Text: Susanne Carlberg