The muppets most wanted
Betyg 3
Sverigepremiär 4 april 2014
Regissör: James Bobin
Skådespelare: Ricky Gervais, Tina Fey, Ty Burrell
De flesta har en relation till Mupparna, TV serien från 70-talet som min mamma tittade på. De har på något vis alltid funnits där och speglat vår samtid. 2011 blev en slags nystart. I mitt tycke en väldigt lyckad sådan. Jason Segel som många känner till från Freaks and Geeks, How I met your mother och Forgetting Sarah Marchall skrev manus och medverkade. Vi fick se Mupparna hitta tillbaks till varandra och även se muppen Walter finna sin plats i världen. Det gjorde han tillsammans med sin bror som är en ”vanlig” man spelad av Segel. Det finns så mycket hjärta i den filmen. Men även ett allvar. Den vågade faktiskt vara lite lågmäld också. Denna uppföljare tar vid där den första slutade. Man går ganska omgående in i en kul låt om uppföljare. Mupparna har gjort comeback. En figur med namnet Dominic Badguy säljer in till Mupparna att de borde åka på turné. Badguy blir anställd som manager och bokar in en Europa turné. Men han är i maskopi med en brottsling som även råkar vara en Kermit look alike. Ganska snabbt så har Kermits look alike Constantine tagit hans plats. Stackars Kermit hamnar i fängelse i Sibirien med en musikalälskande fängelsechef. Turnén blir en front för inbrott på olika museum. Ska inte avslöja för mycket. Med detta så får vi åka på ett äventyr genom Europa. Kulturkrockar, gulag, sång och dansnummer och massa kändiscameos.
Mupparnaälskande Jason Segel är inte inblandad alls i denna film. Tyvärr märks det väldigt tydligt. Jag upplever filmen som ojämn. Den vill mycket och det händer mycket. Vi får se en rad europeiska städer men man använder inte städerna särskilt effektivt. Det blir mest en ursäkt för att få med lokala kändisar. Tyvärr så blir det ganska långt mellan skratten också. Däremot så tycker jag det är enkelt att följa med i de olika handlingarna. Den växlar alltså på ett väldigt bra sätt mellan de olika historierna. Låtarna funkar i överlag bra men det finns ingen ’Life’s a happy song’ eller ’Man or muppet’. Mupparna som givetvis är de stora stjärnorna sköter sig mycket bra. Kermits look alike Constantine får bära mycket av filmen. Det är kul att se honom försöka ta Kermits plats och lära sig agera som han. Mycket handlar om vad man tror man vill ha och inte vad man faktiskt vill ha. Filmen spelar mycket på det. Miss Piggy är den stora divan som vi älskar. Walter som fann sin plats i världen är också med ganska mycket. Man får se de flesta i gänget men det varierar hur mycket de är med.
När det gäller de ”riktiga” skådisarna i filmen så är det varierat resultat. Ricky Gervais som spelar Badguy tog nog bara emot ett lönekuvert. Han känns trött och inte alls engagerad. Det känns tråkigt när det är en karaktär som han kunde gjort mycket mer med. Tina Fey som spelar fängelsechefen försöker anstränga sig med överdriven rysk accent men har inga vassa repliker. Däremot är den skådisen som verkligen levererar Ty Burrell känd från Modern family. Han spelar en fransk Interpool agent som får jobba ihop med Sam the Eagle för att försöka fånga skurkarna. De står också för filmens bästa sångnummer. En oerhört bra scen. Sen kan man roa sig med att räkna hur många kändisar som skymtar förbi.
I slutändan så handlar det om att vara där för varandra, vänskap, kärlek och familj. Det är någonting som aldrig blir omodernt. Mupparna kan aldrig bli omoderna. Det finns någonting för alla generationer. Filmen har inte en lika tydlig mening och agenda som den förgående. Jag blir ändå underhållen och det finns värme. Betygstvåan är ganska nära men landar ändå på en trea.
Text: Mikael Grönlund