Thor: The Dark World
Betyg: 4
Premiär: 30 oktober
Åh vad jag inte tycker om Spindelmannen eller Stålmannen. det räckte med en av varje för att jag skulle tappa intresset. De var båda underhållande- under tiden men det kändes som (trots att det är superhjältefilmer med hopp och kast och flygande och slagsmål etcetera) dvd hade gått lika bra; att bio var något av ett slöseri med pengar. Jag har inte sett uppföljarna eller andra versioner. Tror jag. (Säger väl allt att jag inte ens vet det.)
Men Thor älskade jag. Verkligen älskade. Den var en pärla, unik i snygg-hjälte-räddar-världen-genren. Thor: The Dark World gör mig inte besviken i nämnda genre.
Inledningen är ödesdiger med en Galadriel-esque Odin; ”Some believe that before the universe, there was nothing. They’re wrong. There was darkness… and it has survived.” Anthony Hopkins är som alla vet lysande och har som alla vet en magnifik berättarröst. Därmed sätts tonen för hela filmen. Sedan blir det action!
Nu till filmen: Kung Bor, farsgubben till Odin, slogs mot svartalferna för 5000 år sedan då alla nio världar stod i exakt rad, kallat Konvergensen. De ville försätta hela alltet i kolsvarthet deluxe, (ännu en gång) med ett supervapen kallat Etern, vilken ser ut som röd och ilsken rök. Men Kung Bor vann och Etern gömdes undan där den aldrig skulle återfinnas, (fast det gör den) svartalferna troddes vara utrotade- men några få överlevde och gick i ide, visar det sig. Däribland ledaren: Malekith.
I sammanhang med Malekith uppstår filmens största brist: Han får inte det utrymme han borde fått med tanke på rollen som huvudantagonist; Malekith är en ganska perifer sådan, dyker upp ibland och ser cool och farlig ut men… sedan försvinner han. Det finns mycket möjligheter och ledtrådar angående honom vilket gör det hela värre snarare än bättre, jag får känslan av att scener klippts bort pga platsbrist. Med tanke på att Malekith är så ond att Loke får komma ut ur fängelset för att hjälpa till så tror jag nog att det är en kvalificerad gissning. (För övrigt känns det lite taskigt mot Christopher Eccleston att han nu fick spela en ond snubbe som är ond för att han är ond och det var det.)
Oundvikligen riktas därför strålkastaren på Loki. Tom Hiddleston, jag vill skriva ditt namn med versaler och små hjärtan efter! Eh okej, ursäkta, men Loki är enormt utvecklad som karaktär; nyanserad, mer verklig; inte bara lömsk och egoistisk. Arg som fan dock, (”Born to be a king, I ask one thing in return: a front seat to watch Earth burn.”) fortfarande, men om Hulken dunkade ned mig i ett golv skulle jag också vara det oavsett om min storebror fick städa upp kaoset jag orsakat i nio världar. Förnedring är en stark och jobbig känsla.
Ingen annan än Tom Hiddleston skulle kunna göra Loki. Det har jag alltid tyckt, men i Thor: The Dark World blir det styrkt, fastspikat och slutgiltigt bevisat AMEN. Samspelet mellan
Tom Hiddleston och Chris Hemsworth är även det magnifikt, man märker att de verkligen hittat hem i sina roller, som individer såväl som bröder. Thor är sedvanligt butter men måste som sagt ha Loki i släptåg.
Det är då; i den andra halvan- då händelseförloppet nått till brödernas sammanstrålande- som filmen tar fart på riktigt. I den första halvan är det actionscener á lá gudar som slåss, det är maffigt men störs av röran; känslan av att filmen kämpar för att få in så mycket som möjligt i varje scen, föra fram inte bara en historia utan några till plus bakgrundshistorier osv. Jag förstår inte mycket av det- hinner liksom inte. Det jag snappar upp ordentligt är relationerna mellan de olika personerna i Asgårds Rojalitet. Det är mycket bra. Snappar även upp Chris Hemsworth med bar överkropp. Det är [censur].
På jorden har Jane Foster (Natalie Portman) börjat dejta för att glömma senast nämnda man och [censur], det går som väntat inte alls bra. Medelmåttig människa versus Gud med jättehammare- ja ni förstår. Hon är så jävla förbannad på Thor, vilket är roligt, ett exempel på detta är meningsutbytet nedan, vilket tar plats efter att hon skällt ut Thor för att han inte kom tillbaka, inklusive örfilande. Jane Foster: I saw you with the Avengers in New York! Thor: I was defending the Earth! Jane Foster: Is that your excuse? Thor: Yes!
[pause] Jane Foster: It’s not terrible..
Och nu blir det underbart, för till skillnad från de komiska lättnaderna i filmens början som känns något krystade, levererar Portman en ilsken, kär tjej utan att bli mesig, plus att hennes posse; Doktor Erik Selvig (Stellan Skarsgård) och Darcy (Kat Dennings) plus en nytillkommen karaktär; Darcys praktikant Ian, (Jonathan Howard) är i bästa möjliga form. Tex så springer Stellan omkring naken i Stonehenge med metallpinneinstrumentgrejer och vrålar om att rädda världen första gången han dyker upp- på tv.
Kat Dennings gör en så bra prestation att jag vill hångla med henne eller vara hon. Dock vill jag inte avslöja varför, mer än att hon är rak, ärlig, rolig, krass och av människorna den allra bästa rollen.
Jag nämnde tidigare att det först är i andra halvan filmen tar fart. Mer korrekt är nog att säga: den går från bra till strålande. Här får vi se många sidor av alla de stora karaktärerna och mitt i allt blir det så satans roligt. Riktig humor, inte ironisk utan noggrant inskriven och fantastiskt gestaltad! Jag skrattade mig halvt fördärvad då och då- som när Captain America (Chris Evans) dyker upp en kortis på intressant vis.
Ja, lysande är vad det är. Fan- skulle kunna skriva en tiosidig uppsats, men jag avslutar nu, med ett kort, mer personligt, inlägg:
Jag har (tack och lov, så jag slipper vara låtsaspretto) förlikat mig med att min pretto-intellektuella sida är närapå död ,och det överanalytiska i mig, som är användbart enbart i undantagsfall, konstant skitjobbigt samt ständigt närvarande, tog en paus under hela filmen.
Det, mina vänner, händer inte ofta och jag hade kunnat ge filmen en femma tror jag, om analys-Klara fortsatt vara frånvarande, men tyvärr, underbart är kort. Faktum kvarstår dock: ett mirakel är alltid ett mirakel.
Därmed rekommenderar jag Thor: The Dark World till alla- att gå in i biosalongen förutsättningslöst. Köp popcorn istället för att ta med förväntan eller skepsis. Luta dig tillbaka och tillåt dig att slitas in i det skimrande Asgård, njut, och gå för allt i världen inte förrän eftertexterna rullat förbi! Det är värt att missa bussen, tåget, whatever. få parkeringsböter. Ledtråd: en ny karaktär visas som hastigast, med löfte om att bli en del av det hela, nämligen: The Collector, spelad av en osedvanligt lömsk Benicio Del Toro (HALLELUJA) i en kort teaser som gör att 2015, då The Avengers: Age of Ultron kommer, känns väldigt för mycket långt bort.
Hade jag inte sett Thor: The Dark World hade jag inte varit otålig som en speedad hare. Det är en bra sak att vara förväntansfull men tiden är en jävla bitch när man saknar tålamod. Så jag skall ha en filmkväll när Thor: The Dark World kommit ut på dvd. Då skall jag se Thor, The Avengers och slutligen förstnämnda, på rad. För att stå ut med att vänta. Precis så bra är Thor: The Dark World.
Därmed: gå på bio nu, och för största möjliga pompa och ståt: välj 3D. Off you go!
Skribent: Klara Norling