Julie
Betyg: 2
Premiär: 1 mars
Julie är filmatiseringen av August Strindbergs tragedi med samma namn från 1888. Historien kretsar kring Fröken Julie och betjänten Jean under en midsommarnatt. Jeans fästmö Kristin, spelad av Sofi Helleday, finns också med på ett hörn och för berättelsen framåt.
Helena Bergström satte upp pjäsen på Stadsteatern förra hösten och har nu valt att applicera berättelsen på filmduken. Helena Bergström har även tagit med sig skådespelarna i Fröken Julies omvandling från teater till film. I filmens roller ser vi alltså samma skådespelare som tidigare framförde pjäsen på Stadsteaterns scen. Detta är någonting som verkligen märks. Agerandet känns nämligen alldeles för teatralt för att det ska vara trovärdigt. Jag klandrar dock inte skådespelarna, tvärtom gör de ett bra jobb (speciellt Björn Bengtsson), men jag tror att Bergström skulle ha tjänat på att arbeta med andra skådespelare så att skillnaden mellan teater och film kunde bli större. Även manuset skulle ha kunnat skrivits om så att replikerna blev mer naturliga.
Att historien egentligen är en teater gör också att tempot är långsammare än det man är van vid på vita duken. Den största delen av filmen består av en dialog mellan Julie och Jean. Kanske är det bara jag som är rastlös av mig, men lite mer action krävs för att underhålla mig
Skådespelarnas teatrala agerande och det långsamma tempot får mig att tänka att Fröken Julie kanske inte passar som film. Dock finns det självklart guldkorn. Något som är intressant är att Björn Bengtsson gestaltar en Jean som inte är så manipulativ som vi är vana vid. Helena Bergström har alltså, medvetet eller omedvetet, lyckats få dimension i karaktärerna. Den vackra scenografin i kombination med det imponerande fotot är också till filmens fördel. Dock räcker det inte att gottgöra det faktum att Fröken Julie varken underhåller eller berör. Vill man se ett fint hantverk, i form av scenografi och foto, bör man se filmen. Om man däremot vill se något som stannar hos en längre än de knappa två timmar filmen varar bör man se Fröken Julie på teater istället.
Text: Ida Stiller