Hultsfred: The Cure spelar tills solen går upp

The Cure, Green Stage
Hulstfredsfestivalen 15 juni 2012
Betyg: 5

Kanske berodde det på den engelska segern i fotbolls-EM. Eller så var det den svenska sommarnatten. Men det var en ovanligt munter och pratglad Robert Smith som intog den gröna scenen under fredagen för att möta festivalens hittills största publik. Det handlade om en två-och-en-halv timmes lång mässa som inte tog slut förrän solen hade gått upp och polisen hotade med att dra ur pluggen. Oavsett om det rörde sig om allsången i låtar som Boys Don’t Cry eller domedagsprofetian i One Hundred Years var det ett betydligt piggare The Cure än vad jag ens hade vågat hoppas på.

Jämfört med den något trötta spelningen på den spanska stadsfestivalen Primavera Sound två veckor tidigare bjöds det på en tyngre och mer gitarrorienterad låtlista vilket inte minst Wish-inledningen med Open och High tydde på. Det plockades även friskt från The Top – den spretiga LSD-skivan som visar bandets mest psykedeliska sida. Bananafishbones, The Caterpillar och Dressing Up. Framför allt spelas titelspåret The Top för första gången sedan skivan släpptes 1984.

Det fanns egentligen bara ett fåtal saker att anmärka på. Ena högtalaren slutade till exempel att fungera mitt under From the Edge of the Deep Green Sea och efter att bandet fortsatt spela resten av låten utan ljud gav de sig på ett hastigt litet soundcheck i form av en något udda version av Three Imaginary Boys. Och i vissa låtar, såsom The Hungry Ghost, kändes det som att den nya Cure-medlemmen, och före detta Bowie-gitarristen, Reeves Gabrels var lite för förtjust i wah-wah-pedalen.

Robert Smith och hans mannar kliver av scenen ungefär halv fyra på morgonen, efter att polisen hotat med att dra ur pluggen. Då har de hunnit med ett maraton-gig bestående av en sådär trettio låtar och alla är nog rätt nöjda. Robert Smith är till och med så nöjd att han avslutar med att säga ”this was one of the most enjoyable concerts ever”. Så rätt han hade.

Följande låtar spelades:

Tape
Open
High
The End of the World
Lovesong
Push
Inbetween Days
Just Like Heaven
From the Edge of the Deep Green Sea (ljudet slutar fungera)
Three Imaginary Boys (spelas hastigt tills ljudet kommer tillbaka)
The Hungry Ghost
Play For Today
A Forest
If Only Tonight We Could Sleep
Pictures of You
Lullaby
Bananafishbones
The Walk
Friday I’m in Love
Doing the Unstuck
Trust
Want
Wrong Number
One Hundred Years
End

The Top

Dressing Up
The Lovecats
The Caterpillar
Close To Me
Just One Kiss
Boys Don’t Cry

Relaterat: Svenska Dagbladet och Expressen och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Foto: Jonatan Södergren

16 juni, 2012

Det här inlägget har 4 kommentarer.

  1. […] (Inglés) (Inglés) / Konstpretton (Inglés) / SvD (Ingléh) / HLN (Inglés) / Aftonbladet / Kulturbloggen (Inglés) / Barometern (Inglés) / Festivalrykten (Inglés) / Expressen […]

  2. […] spilte hele 32 (!!) låter, og her kan dere se hele setlista. Bandet spilte i to timer før de gikk av scena, så kom de på igjen for […]

  1. anni skriver:

    Detta var de bästa timmarna i mitt liv!! The cure <3 för alltid!

  2. Alva skriver:

    Ett år sedan idag…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *