Här en helt otrolig men sann historia direkt från verkligheten.
Ni som brukar besöka Kulturbloggen.com vet att vi hållit på i rätt många år nu – och Kulturbloggen.com är registrerad med ansvarig utgivare (det är jag som är ansvarig utgivare).
Kulturbloggen.com är dock inget företag utan en redaktionell produkt som jag driver via mitt företag Sodergren Communication.
Nu har jag blivit ombedd att testa den nya läsplattan Letto. En företag postade den till mig och skrev adressen med ordet Kulturbloggen överst. Som ett rekommenderat brev.
När jag kommer glad och förväntansfull till Posten i Sollentuna får jag inte hämta ut det eftersom Kulturbloggen inte är registrerad som företag.
Jag talade med en man på Kundstjänst som sade: ”Det blir så med webbadressen. När något skickas med vanlig post till något som har namn efter en webbadress då ligger det kvar hos oss tills det blir tillbakaskickat, eftersom vi inte kan lämna ut det.”.
Praktiskt va?
Nu ringde den person som postat paketet till oss också till Kundtjänst. Men det hjälpte inte, trots att han kunde intyga att de postat paketet och vill att det ska nå just mig.
Dessutom har paketet ju samma postadress som min adress. Så det är ju hur lätt som helst att kolla att jag bor på samma adress – och dessutom har brevbäraren delat ut paket till just Kulturbloggen på den adressen i fyra-fem år och vi har hämtat ut paket till Kulturbloggen hos Posten i Sollentuna.
Men att vara så flexibel att jag får hämta ut det här paketet, det går inte.
Jag är så trött på oflexibilitet.
Ja jag tog med mitt bevis på att jag är ansvarig utgivare. Utgivningsbeviset är det finaste beviset jag har på att just jag är ansvarig för Kulturbloggen finns ju inte. Det är ju likvärdigt med att ha bolagspapper för ett företag. Men så flexibla är inte posten i Sverige. Inte i Sollentuna i alla fall.
Jovisst, rekommenderade brev är till för vår säkerhet, men när det inte ens går att skicka något rekommenderat till en redaktion produkt som en webbtidning – då har Posten ändå hamnat tio år efter vår tid. När det inte ens räcker att visa bevis på att jag är ansvarig utgivare för tidningen Kulturbloggen för att hämta ut paketet som är skickat till oss – då har Posten missat sin uppgift som serviceföretag.
För övrigt noterar jag att Posten i Norge finns på Facebook medan den svenska Posten inte alls verkar tagit till sig tanken på att finnas tillgänglig inom sociala medier.
Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, Posten, brist på sunt förnuft, oflexibel, byråkrati, dålig service
Bengt O. Karlsson säger
Sorgligt Rosemari men ganska typiskt. Inte bara för Posten utan för många andra som t.ex. Telia, SJ med många flera.
Vill inte strö salt i såren men jag kan nämna att i det föregivet så byråkratiska land där jag bor skulle du aldrig behöva hamna i en sådan situation. Där talar man med personalen på den lokala post och alla liknande problem löses lätt. Dessutom fin service med eftersändning, paketutlämning, bud om man inte är hemma osv.
Det verkar som om man i Sverige huvudsakligen är ute efter att kunna visa att man följt alla regler, inte att man löst ett problem på ett effektivt och säkert sätt. Det är klart att de postens regler du berättar om är till för att hindra att paket kommer fel eller utnyttjas av ohederliga personer etc. Men när du övertygande kunnat visa att så inte är fallet borde personalen begripa att det är OK och handla därefter.
En annan sak är det paranoida legitimationstvånget i Sverige. Kul blev det när jag i fjol köpte en relativt dyr printer till min computer och betalade med Mastercard (utan ”kåd”). Tillfrågad om legitimation råkade jag av misstag räcka fram bilens ”registreringsbevis” istf körkortet. Det gick perfekt: där fanns ett nummer som försäljaren kunde skriva upp och så var lagens bokstav uppfylld (men naturligtvis inte säkerhetskravet).
Jag tror inte att ditt problem beror på att den svenska posten inte hänger med. Det är snarare en mentalitetsfråga och den lär ni nog inte lösa i första taget. (”Här är det jag som bestämmer och du skall inte komma här och tro att du är något bara för att du kallar dig ’ansvarig utgivare.'”)