THEESatisfaction, White Stage
Hultsfredsfestivalen 14 juni 2012
Betyg: 2
Trots skivbolaget Sub Pops intresseväckande beskrivning av THEESatisfactions musik som ”funk-psychedelics feminista sci-fi epics with the warmth and depth of Black Jazz and Sunday morning soul” var det inte alltför många som hade tagit sig till den 70-talsnostalgiska duons spelning på White Stage denna kyliga torsdagseftermiddag. Vart sci-fin och det psykedeliska kommer ifrån har jag fortfarande inte kommit underfund med, men nog är det funkigt. Vidare är spelningen på Hultsfredsfestivalen ytterligare ett tecken på att 2012 är året då discon återigen hamnat hos folket.
Delvis faller spelningen på en sviktande publikmassa. Men jag saknar även den där spänningen mellan artist och lyssnare som – speciellt under en festival – kan bli helt makalös. THEESatisfaction, som utgörs av Stasia Irons och Catherine Harris-White, står där själva på scen och sjunger över sina förinspelningar, vilka mestadels består av beats. I vissa fall går det hem, men alltför ofta lämnar de mig oberörd. Låtar, som kan komma igång intressant, tappar stinget, blir långtradiga och lever inte upp till de förväntningar inledningarna utlovar. Efter ett tag blir varje låt mer eller mindre den andra lik och spelningen tycks i allmänhet tappa publikens intresse. För personerna som stod kvar fram emot slutet var inte de samma som stod där i början. THEESatisfaction saknar inte kvaliteter och goda idéer, men än så länge lyckas de inte imponera på mig live i någon utsträckning. Om de – liksom Kindness – hade haft ett band som backade upp dem tror jag energin skulle varit annorlunda. Funken hade kommit till sin rätta och spelningen hade varit mer intressant.