Dramatenskådespelaren Christopher Wagelin är född och uppvuxen mindre än ett stenkast från Teaterhögskolan i Stockholm. Så när det blev dags att söka in på scenskolan valde han att göra det i Luleå.
– För att kunna fokusera på utbildningen ville jag komma så långt bort som möjligt, berättar han. Jag hade vänner och släkt där, kring Teaterhögskolan i Stockholm.
Han växte upp på Blekingegatan, 300 meter från Teaterhögskolan. Christopher Wagelin har flera barndomskamrater som gick på Teaterhögskolan i Stockholm och han lekte på dess skolplan som liten. Han började på Vår Teater som sexåring och han gick teaterlinjen på gymnasiet på Södra Latin, ändå var har han inte alls säker på om han ville jobba inom teater.
Att Christopher sökte till teaterlinjen på Södra Latin berodde på att han ville komma så långt bort som möjligt från miljön i sin grundskola.
-Jag gick på Eriksdalsskolan och det var en hård, hierarkisk miljö med många slagsmål. Jag ville gå gymnasiet i en miljö så annorlunda från det som möjligt och det blev Södra Latins teaterlinje, berättar hn.
-Det var som att komma till Narnia, inga slagsmål och man fick klä sig som man ville.
Efter gymnasiet var dock inte säker på om han ville fortsätta inom teatern.
-Nej jag ville jobba och resa, berättar han.
Han jobbade på posten, på lager, på krogen och som biljettförsäljare på en biograf.
Tror det är bra med erfarenhet av arbetslivet om man ska bli skådespelare, säger han. På scen ska man spela rörmokare – då är det bra att veta hur det är att arbeta.
Det var genom jobbet på en biograf han kom tillbaka till teatern. En av maskinisterna hette Farnaz Arbabi. Hon och Christopher upptäckte att de hade ett gemensamt intresse för teater.
-Vi bestämde oss för att testa om det fungerade. Jag skrev en pjäs, en monolog, och Farnaz regisserade mig. Vi fick använda lokal av Unga Klara för att spela upp den, berättar Christopher Wagelin.
Föreställningen gav mersmak, Christopher Wagelin sökte in till Teaterhögskolan och kom in i Luleå och Farnaz Arbabi är idag regissör och har gått på Dramatiska Institutet. Utbildningen gick bra, han fick kontrakt direkt efter utbildningen för att spela Shere Kaan i Teater Västmanlands uppsättning av Djungelboken och sedan fick han kontrakt för pjäsen Groundswell på Elverket, som då var Dramatens scen för nyskriven dramatik. Sedan dess har det blivit många roller på Dramaten, han har spelat i bland annat En familj och En handelsresandes död. Han har stora roller i Hedda Gabler och Fanny och Alexander och har långtidskontrakt med nationalscen. En del filmroller har det också blivit, i Snabba Cash, i Den fördömde och i Anna Bengtzon-deckarna. I vår är han aktuell som en av hubotarna i tv-serien Äkta människor.
Att spela hubot, en människoliknande robot var speciellt och krävde specialträning för att röra sig övertygande.
Alla som hade en roll som hubot fick gå en robotkurs hos en koreograf på Sveriges Television, berättar han. Det handlar om små detaljer för att få det trovärdigt: som att inte blinka, inte ha några tics och att inte ha någon efterklang i en rörelse, alltså att stanna i en rörelse direkt vilket vi människor aldrig gör.
Han gillar både att vara med i film och i tv, men det teatern som har hans hjärta.
Det låter som en klyscha, men teater är helt enkelt här och nu. Varje föreställning är unik och olika dynamik med publiken. Det är häftigt, man vet aldrig hur det ska bli, hur många gånger man än spelar en föreställning.
Läs även andra bloggares åsikter om Christopher Wagelin, intervju, Dramaten
Bra, men ska ni inte göra nåt om mig snart?