Skivrecension: Skansros – Rekviem till en dröm

Band: Skansros
Titel: Rekviem till en dröm
Betyg: 4
Release: 21 mars 2012

Hur många ord kommer det ta innan jag jämför Skansros med Håkan Helström? 11! Men låt oss titta på Felix och gänget och försöka undvika 2000talets popkung. Skansros är en popkvintett från Göteborg, som, om allt går rätt till, kan vara ännu ett tillägg till vår stolta musiktradition här i väst. De startade dock redan 2006 och har redan ett självbetitlat album (inspelat i Björn Olssons legendariska studio) och många, många spelningar bakom sig.

Digipacken är ett konstverk. Omslaget är en bröllopsceremoni vid havet. Jag njöt av fotografierna av lycka och sorg och natur. De ackompanjerar låttexterna och ger ett perspektiv åt musiken: albumet är som en saga med sitt eget soundtrack och de kryptiska bilderna hjälper mig att fylla i handlingen. Ja, det är som om Michel Gondrys regi i Eternal Sunshine Of The Spotless Mind hade varit en musikkomposition och Kaufmans manus fungerat som låttexten. Fast på svenska. Tyvärr lyckas Rekviem för en dröm bara ibland nå upp till höjderna av denna vision.

Både låtstruktur och musik skapar en vag stämning och ett dunkel som i en dröm eller från ett fjärran minne. Man kan se hur delar faller bort och bildar tomrum, precis som i Gondrys film, och hur de åter byggs upp av det aktiva minnet. Musiken är en vimmelkantig resa in i Felix inre, där vi får ta del av hans döda drömmar och fantasier. Det krävs att man lyssnar flera gånger för att man ska kunna hitta vägskyltarna i skymningen.

Ja, albumet är ett ambitiöst projekt, det är ett album. Visionen är enorm. När Felix kom tillbaka från Berlin efter ett långt uppehåll satt bandet, som man säger ”instängda i replokaler och studior i drygt ett år”. Det är inspelat i Den Svenska Grammofonstudion av Staffan Person. Kompositionerna är fylligt arrangerade — med bl. a. gitarr, piano, orgel, bas, slagverk, synt och bakgrundskörande — och bygger på atmosfär och känsla. Elgitarrernas kontramelodier är livliga som på Känn ingen sorg för mig Göteborg. Durstämningarna, likt Brooklyns Real Estate, väcker alla våra sommarkänslor: svala brisar på stranden, disiga solnedgångar och skogarnas solfläckar. Musiken varierar väldigt mycket i stil också. Det är ibland episk rock, som U2 fast med drag från Broder Daniel. Det påminner om Mauro Scocco och hans Ratata, fast utan att 80talspopen betonas – det är lika flytande och känslosamt och alltid, som med Mauro själv, på gränsen till det patetiska. Eller ibland t.om. långt över gränsen. De tar ibland melodi och känsla från den svenska vistraditionen, jazzen och den klassiska musiken fast gör något eget av det. De är uppfinnigsrika och påhittiga och vissa spontana överaskningar kommer att få er att le. Skansros är lika storsinnade som de nämnda banden, och vill lika mycket, om inte mer. Dock kanske de vill för mycket just för denna gången?

Efter det mardrömslika instrumentella introt kommer det melodisk, bastung rock och ångest. Dessa inledande låtar, till skillnad från de ovanstående sommarstämningarna, är isigare, kallare, mer nattliga. ”Minnet av dig” och ”Se på mig” har drag av postpunk och psykadelia, fast med luftiga rockstrukturer och klassiskt ljudande arrangemang. De har kraftfulla refränger. Jag märker att jag fokuserar på Daniel Leanderssons bas i verserna, jag gillar verkligen när basen är markant, och den rullar på utmärkt här. Men när refrängerna kommer rycks jag med i ruset av alla ljud.

I låten ”Felix” blir det ett rejält uppsving. Det blir, så att säga, rock’ n’ roll. Allting kommer till sin rätt: text, sång och musik samarbetar helhjärtat utan något motstånd till varandra. Det är skivans verkliga poplåt, dess strålcentrum, en skön radiovänlig hit som jag kan köra på repeat. Ibland funkar det dock inte. Ibland tar en töntighet och ett amatöraktigt framträdande över.

Felix faller nämligen pladask inför den vackraste låten på skivan — ”Skriv”. Av all drömsk musik är den mest drömlik. Det är en ballad med bitterljuva pizzicatoarpeggios, ett töcken av vemodiga syntharmonier — ja, alltså, allt är fantastiskt. Det låter som ett svenskt naturlandskap (om Sverige hade varit en Enyalåt) med maskrosor i hagarna och svala lundar och rödmålade bryggor som bränner mot fötterna. Allt är underbart. Förutom sång och ord. Lyriken slår Håkans (det går inte undvika honom) mest patetiska alster i sorgsamhet men behåller inte charmen och den livsbejakande kraften, det känns inte ungdomligt och tonårsplågat, och upproriskt, som hos Håkan, utan tolvårigt — eller så är det jag som inte kan relatera till sättet att uttrycka sin kärleksläntan och rädsla för att bli avvisad? Detta är något de flesta av oss har genomlevt: i en säng med en mobil, stirrande på sitt eget sms i väntan på svar. Kom igen, kom igen, kom igen. Kanske är det en större historia bakom — men det känns som ett märkligt arrangemang för en berättelse om ett dåligt självförtroende. Jag märker dock att jag ser förbi bristerna och lyssnar på den om och om igen. Det är helt enkelt ett så vackert arrangemang. Jag önskar bara att jag kunde ropa hurra för allt, som man gör när man hör Neil Young sjunga i Buffalo Springfields lika drömska ”Expecting To Fly”, istället för att stå tveksam och undra hur den hade kunnat låta. Titelspåret lyckas dock komma nära den dåsiga mysiken.

Min tveksamhet återkommer flera gånger. Men de har lyckats att överleva sitt andra album, och har man lyckats med det så kommer man att vara kvar. Trots mitt tvivel och min motstridighet tycker jag att Rekviem till en dröm visar den svenska indiepopens möjligheter och öppnar upp för nya vägar, andra vägar än t.ex. Markus Krunegård, Kristian Anttila och andra svensksjungande popgenier har tagit. Det här kan nå ut till många och inspirera ny musik – om inte i resten av Sverige så åtminståne i Göteborg. Om vårt graderingssystem hade funkat på ett annat sätt hade Rekviem till en dröm fått 3.5 med två tummar upp (för att det är viktigt och för att det bör höras). Jag tror dock att när det väl kommer till det tredje eller fjärde albumet kommer bandet att ha producerat sitt första mästerverk. Lycka till!

Bästa spår: Felix. Minnet av dig. Rekviem till en dröm.

Text: Bojan Buntic