The way back
Betyg 3
Premiär: 25/3 2011
Regi: Peter Weir
Ett gäng fångar i ett kommunistiskt arbetsläger i Sibirien bestämmer sig för att gemensamt göra ett försök att fly. Janusz blir den lilla gruppens beslutsamme ledare och det är med stor säkerhet han navigerar dem genom Sibiriens kalla klimat. Gruppen består av folk med olika bakgrunder och nationaliteter, som av olika anledningar har hamnat i det brutala lägret. Samarbete är ett måste för att överleva den långa vandringen. En vandring på över 600 mil.
Jag fylls med obehag under de scener som utspelas i lägret. Weir får på ett bra sätt med den inre hierarkin som råder bland fångarna, vilket stärker medlidandet med dem än mer. Colin Farrell gör ett för mej överraskande jobb som den något paranoide, ryska f.d. yrkesmödaren Valka, som är sig själv närmast. En karaktär som givetvis skapar spänningar i gruppdynamiken. Farrell gör med sin tolkning den bästa insatsen.
Som sagt; det är en farofylld vandring på 600 mil och det kan tendera att bli tämligen upprepande när man gång på gång använder sig av helikopterbilder över stora vyer. Positivt är att man slopat mycket av de händelser som man kan tänkas förvänta sig av en film av denna karaktär. Det gör den mer oväntad än man kan tro och dialogen blir så mycket tydligare.
Sedan måste jag ju även nämna det svenska bidraget i filmen, Gustaf Skarsgård, som spelar en lettisk präst med ett dunkelt förflutet. Tyvärr prövas aldrig hans talang riktigt, då hans roll är ganska liten och fåordig. I övrigt är det skådespelarna som höjer filmen och det känns verkligen som rätt man (och kvinna) på rätt plats. Men efter 600 mil når den ändå inte längre fram än en 3:a. Det är något som saknas.