UNDERBARA DAGAR FRAMFÖR OSS
Jag minns själv dagen när han blev skjuten den 28 februari 1986 och då befann jag mig på Södra vägen i Helsingborg, på väg till SSU-kurs med kretsen SSU nordvästra Skåne. SSU står för Sveriges Socialdemokratiska Ungdom. Tjugofyra timmar senare grät jag fortfarande. På något sätt lyckades jag lifta till Grevie, Båstad kommun, från Helsingborg. Ingenting var sig mer likt.
Under ANC-galan på Scandinavium, i november 1985, såg jag honom för sista gången. Sveriges artistelit, med Mikael Wiehe, Björn Afzelius, Joachim Thåström, med många andra, var samlade för att sjunga och spela och samla in pengar till kampen mot apartheid i Sydafrika. Mikael Wiehe och Björn Afzelius ropade: ”Här kommer … Sveriges främste artist!” Han skulle aldrig få uppleva hur Sydafrika blev självständigt 1990 eller hur Nelson Mandela blev frisläppt. Kampen mot apartheid var så mycket han.
I Henrik Berggrens biografi på 713 sidor (källor, noter, litteratur, brödtext) får jag en utan motstycke historisk tillbakablick på släkten Palme och deras 100 år innan Olof Palme föds 1927. Det är verkligen en grandios berättelse om en enastående politiker och en ikon som alla måste förhålla sig till. Beskrivningen av politikerna som skymtar förbi i boken gör att 1950-, 60-, 70- och till sist 1980-talen får en annan innebörd. Det var andra tider och politiker som allmänhet fick anpassa sig till tiderna. Vällingby var föregångare till det öppna samhället. Frågan om jämlikhet aktualiserades. Slutet är en aning abrupt.
Förutom min egen recension finns också recensioner i Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten, Expressen, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan.
Fakta om boken hos Norstedts förlag.
s – Ulf Bjereld
http://www.ka.se/index.cfm?c=94410 – 2010-10-08 – Kommunalarbetaren, Svenska Kommunalarbetarförbundet,
Titel: Underbara dagar framför oss: en biografi över Olof Palme
Författare: Henrik Berggren
ISBN: 9789113017082
Förlag: Norstedts
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, recension, Olof Palme
[…] 09 februari 2012 av Tofflan Det var väldigt tröttigt igår kväll. Både Fästmön och jag jobbade långa dar. Jag hade visserligen en del ljus- och vilopunkter mitt under dan, men Anna satt i möte hela eftermiddagen. Ett möte som drog ut på tiden. Eftersom Clark Kent blev törstig* var jag tvungen att stanna till vid Preem för lite bensin. Anna skulle sluta klockan 16.30, men när jag landade utanför hennes jobb 16.40 syntes hon inte till. Tur att jag hade intressant sällskap av Olof Palme. […]