Betyg 3.
Originaltitel: L’heure d’été
Regi: Olivier Assayas
Inspelnings år: 2008
Hélène (Edith Scob) börjar bli gammal. I sin ägo har hon ett sommarställe, som inte bara är värt mycket i sig utan som även är fyllt av diverse värdefulla målningar, möbler, porslin och minnen. Familjerna som annars är utspridda runtom i världen, samlas en gång om året i huset. När Hélène dör ärver barnen allt och de måste nu bestämma hur de vill fördela allt emellan sig.
Filmen är extremt vardaglig. Inga över dramatiseringar men en dialog framförd på ett behagligt sätt av bl.a. Charles Berling, som spelar den äldsta brodern Frédéric. Det jag fastnade för i filmen var att problematiken inte lades vid åsikts skillnader utan vid det kulturarv de nu besatt. Hur t.ex. en vas innehåller ett pengavärde samtidigt som den även innehåller barndomsminnen för vissa och ett vardagsvärde för andra. Det läggs även viss problematik vid den globalisering som råder och hur saker tenderar att drunkna när de lämnar sin rättmätiga ägare och ger sig ut i världen. Kulturarv kontra pengar.
Mitt i allt resonemang om vad man ska göra med vad, försvinner sörjandet av deras moder. Allt fokus blir istället på arvet vilket kan tendera att bli för sakligt och nästan lite tjatigt. Gång på gång visar man upp tavlor och gång på gång nämner man konstnärernas namn. Filmen har av denna anledning en benägenhet att bli ganska ytlig. Därför stannar betyget på en trea.