Det är stora rubriker i tidningarna nu. En svensk soldat ha dödats i Afganistan.
Det är hemskt, Det är förfärligt och det går inte att tänka sig in i hur det är att vara hans anhörig nu.
Det är så krig är.
Dagens Nyheter:
Pansarbil sprängdes av hemmagjord bomb. En svensk soldat har dödats och två skadats i strid i Afghanistan, uppger Försvarsmakten.
Attacken mot svenskarna ska till och med ha inträffat bara några kilometer ifrån den plats där två svenska officerare sköts till döds i februari i år.
Wolfgang Hansson i Aftonbladet kommenterar i sin blogg:
Svenskarna står numera under Nato-befäl.
Därmed är de ett legitimt mål för talibaner och andra islamister.
Så här långt har svenskarna haft tur som inte råkat ut för fler förluster.
Krig är krig och alla parter som är där riskerar livet. Det är så krig är.
Afganistan är ingen enkel fråga. Talibanernas styre är inget drömstyre. De värderingar som styr talibanerna ligger långt från våra demokratiska tankar om allas lika värde oavsett kön. Men kanske vi borde gå en annan väg, att satsa mycket mer på att bygga upp det civila samhället. Satsa på att bygga skolor riktigt ordentligt, bygga upp bankväsendet, stödja kvinnors företagande …
Instinktivt värjer jag mig mot att vara en del i en krigsmakt som Nato, att stå under deras befäl. Men inser att det är inte lätt att ta beslut i dessa frågor. Är alternativet att lämna fritt fram för talibaner? Hur stöder vi alla krafter som vill ha ett mer demokratiskt och mer jämställt samhälle?
Mina tankar går till de anhöriga, säger de flesta som kommenterar dödsfallet.
Ja inför krigens dödsoffer står vi rätt stumma. Det finns inte så mycket att säga.
Men ändå: vi måste lära oss och försöka hitta andra vägar att lösa situationerna på än med fler soldater.
Det räcker nu, riksdagsledamöter! Ta hem de svenska soldaterna och gör slut på vår nations inblandning i en orättfärdig militär ockupation som är dömd att misslyckas.
Fakta från DN:
Fakta: 500 svenska soldater i landet
De utländska soldaterna i Afghanistan tillhör främst Isaf (International Security Assistance Force).
Av Isafs nära 90.000 soldater är mer än hälften från USA, övriga kommer från ett 40-tal andra länder. Sverige bidrar med knappt 500 personer.
Isaf lyder under militäralliansen Nato.
USA har också cirka 60.000 soldater inom ramen för insatsen OEF (Operation Enduring Freedom), en styrka med ett mer aggressivt uppdrag i främst östra Afghanistan.
Sammanlagt finns alltså cirka 150.000 utländska soldater i Afghanistan; till detta kommer utländska agenter och legosoldater
Relaterat:
Svenska Dagbladet, Expressen, SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, Expr1, Expr2, Expr3, AB1, AB2
Relaterade bloggar: Tokmoderaten, CIng, Westerholm (läs!), Krassman, Thomas Böhlmark, Allan Widman, Sten Tolgfors
Läs även andra bloggares åsikter om Afganistan, internationellt, dödsfall, soldat, politikLäs även andra bloggares åsikter om Afganistan, internationellt, dödsfall, soldat, politik
Vad är det för mening att försöka bygga upp det civila samhället utan att ge militärt skydd för befolkningen när talibanerna isåfall genast tar makten igen och tvingar tillbaka kvinnorna/flickorna till 1200-talet ?
Detta är en förlorad sak samma dag som de demokratiska staterna börjar dra sig ur militärt.
Det finns många ställen där man skulle kunna hävda att man försvarar demokrati och mänskliga värden. Sverige har inte stridande förband på den övervägande majoriteten av dessa platser. Med detta i bagaget kan vi konstatera att svenska soldater finns i Afghanistan på andra grunder.
Det är ingen hemlighet att försvaret vill visa att de är duktiga i strid. Argument har framförts att insatsen kan främja vår vapenexport. För att tala klarspråk, de som är i Afghanistan är skjutglada legosoldater, som inget hellre vill än att få fler skåror i gevärskolven. Yrkesmilitärer. I sin karriär ska de bevisa att de är bäst på att döda motståndaren. Alla går inte igenom detta nålsöga, alla kan inte återkomma med ett CV späckat av nedgjorda motståndare. För de som inte lyckas slutar det med att någon på motståndarsidan för ett snyggare CV.
Har man valt yrkesmördarens roll som arbete kan man inte förvänta sig sympati då någon annan i karriären, på motståndarsidan, lyckas i sitt uppsåt. Riskerna är kända i förväg. Att sen svenska staten betalar dessa yrkesmördares uppehälle, lön och traktamente övergår mitt förstånd.
En rimlig försvarsdoktrin vore:
”aldrig svensk trupp utanför landets gränser, aldrig utländsk trupp innanför landets gränser”