I det sista regnet av Janesh Vaidya är en av de vackrast skrivna böckerna jag läst på länge.
Janesh Vaidya växte upp i Kerala i södra Indien. Han inspirerades tidigt av sin farmor som var naturläkare, inom ayervedakonsten. Janesh Vaidya reser jorden runt och har föreläsningar och workshops om ayerveda och livet. ”I det sista regnet” är hans debutroman.
Den handlar om man som återvänder till sin indiska by, hans far ligger svårt sjuk på dödsbädden och under resan dit och när han är där minns pojken hela tiden sin farmor, som han hade en tät relation med.
Vistelsen i byn varvas med minnen av farmor och av vad hon hade att lära ut.
Pojken var ibland med när hans farmor undervisa om ayurveda och dess filosofi.
Återbesöket i byn har ett annalkande hot: det ska komma ett kraftfullt, våldsamt förfärligt regn som kommer att döda djur och dränka hus. Det är det sista regnet, som kommer vart 21:a år.
Från baksidan på boken:
– Vad är det sista regnet, farmor?
– Det drar från Arabiska sjön med åska och blixtar. Det fyller hela havet och jagar väldiga vågor mot stranden. Till och med floderna svallar av vågor och översvämmar byn. Efter regnet följer en storm som knäcker grenarna på många träd och raserar byggnader som reser sig högre än tempel. I slutet mojar stormen till blåst och till sist en fläkt.
Efter en liten tystnad återtog den gamla: – Sedan mättas luften av tystnad. Stjärnor faller ur skyn och de goda andarna kommer ner till jorden och besöker sina barn. Bara nu kan man se de döda.
– Kan alla se de döda?
– Inte alla. Bara de som har levat för varandra, de vars hjärtan är förbundna med kärlekens broar, de som har älskat passionerat medan de var i livet.
– Som du och jag, farmor?
Den gamla log och kysste pojken i pannan.
Ni förstår. Det är magiskt och det är vackert och det är ändå praktisk visdom.
När jag läser den har jag ändå svårt att se den som en roman, den känns som väldigt biografisk, med tanke på det som berättas om Janesh Vaidya.
Fast det gör inget, boken är underbar att läsa språkligt och dess visdom är något jag suger åt mig.
Det här är en bok som hade partier som jag absolut inte ville glömma bort, så jag läste den med en anteckningsbok vid sidan om, så jag kunde skriva ner stycken som jag tyckte var extra viktiga att aldrig glömma.
Ett exempel:
De flesta rädslor är illusioner. Börjar man fly från rädslan jagar den alltid efter, och till slut blir man dess slav. Det man måste göra är att sluta springa, vända sig om och se rädslan i vitögat.
Bakom varje rädsla döljer sig en sanning. Finner man den sanningen kan man upptäcka de illusioner som är roten till rädslan.
I pressutskicket för boken står att skådespelaren Michael Nyqvist har sagt om boken:
En själslig och kroppslig förflyttning i ett trollslag, Man vill inte sluta läsa.
Det är bara att hålla med.
I det sista regnet
Författare: Janesh Vaidya
ISBN10: 9100124834
ISBN13: 9789100124830
Läs även andra bloggares åsikter om ayurveda, Janesh Vaidya, recension, Indien. böcker, litteratur, filosofi
Jag instämmer i varje ord. Det här är den bästa bok jag någonsin läst. Den påminner mig om det poetiska flödet hos Khalil Gibran, och är ett steg före Paulo Coelhos filosofiska tankar. Den här nya indiska författaren är framtiden! Jag läser I det sista regnet för andra gången, med min anteckningsbok redo…
Jag läste den också med ett anteckningsblock vid sidan av, så jag kunde skriva ner vissa visdomsord.