Godbitar från Göteborg: Textival, skivor och kaffe

I helgen var det kulturellt värre kring Tredje Långgatan i Göteborg. Den alternativa litteraturfestivalen Textival bredde återigen ut sig i Win-Win-huset och närliggande byggnader. Arrangörerna säger att: ”Vårt syfte är att erbjuda vår publik och våra utställare ett nyskapande och högaktuellt evenemang där den litterära konsten och kulturen står i fokus.”

I år lyckades de med bredden och variationen på utbudet, men jag hade gärna sett än mer av föreläsningar och workshops. Finns det möjlighet/utrymme för det nästa år? Sedan är det intressant att ha en arena för det smala/det alternativa. Att vara en motpol mot Mässan är berömvärt, men faran är dock att det blir för smalt för betraktaren/besökaren. Bokborden lockar, det är koncentrerat och greppbart, men utbudet är förvirrande, emellanåt alltför intellektuellt. Synd. En större bredd utan att falla ner i kommersialismträsket hade varit att föredra. Jag vill helt enkelt kunna ha med mer böcker i kassen hem från Textival.

Några böcker blev det ändå, till exempel Åsa Uhlin & Karin Liljas Redaktör – en överlevnadsguide från Blenda förlag, Ursula K. LeGuins Berättelsen är världens språk, översatt av Ordbilder, och en prenumeration på Galago. Dessutom passade jag på att knyta nya kontakter och fräscha upp några gamla.

En av fördelarna med Textival är läget. Lördag bland långgatorna är alltid en hit. Det blir extra krydda när det går att vandra från böcker och ljudkonst till skivbackar och kaffe.  Skivbutiken Dirty Records har till exempel (äntligen) expanderat och förenat sig med ypperligt kaffe och livemusik i butiken. Inte illa. Plus för att de har kvar sin lokal på Chalmersgatan också. Och Café Cello har stans bästa lördagskäk: libarulle med kyckling. Mums.