Telekinesis är namnet på en grupp och också namnet på deras debutalbum som släpptes i början av augusti.
Det är ett rätt opraktiskt namn på ett band med tanke på den digitala världen. Svårt att söka på – det kommer förstås en mängd träffar på ordet Telekinesi istället:
Telekinesi (av grekiska tele, fjärran och kinesis, rörelse) är ett påstått eller hypotetiskt parapsykologiskt fenomen, där en person med blotta viljan kan flytta på eller transformera objekt, ibland över mycket långa avstånd. Hittills har dock inget telekinetiskt fenomen kunnat beläggas genom vetenskapliga tester.
Ett välkänt exempel på en person som påstått sig ha telekinetisk förmåga är Uri Geller, som på 1970-talet böjde skedar ”med tankekraft” (ett trick som andra illusionister senare genomskådat).
Kanske kommer Seattle-bandet Telekinesis att kunna flytta objekt med blotta viljan så småningom. På debutalbumet har de fått producenthjälp av Death Cab For Cuties Chris Walla. Vilket märks. Om du gillar Death Cab For Cuties och deras trallvänliga indiepop kommer du absolut att gilla Telekinesis också.
Första låten ”Rust” fastnade jag för direkt, så jag kom nästan inte ens vidare utan spelade den om och om igen, så ja: ”Rust” är väl ett favoritspår då.
Telekinesis är absolut ett band vi kommer att höra mer från framöver.
Du kan absolut lyssna på några spår från debutskivan på Telekinesis plats på MySpace.
Fler recensioner:
Aftonbladet, Dagens Skiva och Dagbladet.
Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, indiepop, musik, Telekinesis