Klätterbaronen på Angereds Teater – Skådespelarna den stora behållningen

Skribent:

Klätterbaronen

Blå Stället Angered

Premiär 29/9 2017

Fritt efter romanen med samma namn av Italo Calvino

Manus: Nicolas Kolovos

Regi: Öllegård Groundstroem

Scenografi: Ulrich Hillebrand

Ljus och ljud: Martin Fremling och Reinhold Erzmoneit

Kostym: Paola Holmer

Från 15 år, spelas till och med 8/12

Foton Ulrich Hillebrand

Av italienaren Calvino har jag endast läst Om en vinternatt en resande.  Den filosofiska saga, han skrev sent 50-tal, som Angereds Teater utgått från,  ingår i en tredelad svit.  Huvudpersonen har en ödesdiger  dispyt vid middagsbordet med sina föräldrar, vilket får till följd att han väljer att tillbringa resten av livet i träd.  Tolvårige Cosimo som växer upp i en adelsfamilj på 1700-talet , vägrar efter incidenten at befinna sig på marknivå.  Om hans fortlöpande vedermödor och hur han håller sig vid liv, får vi veta av hans yngre bror.

I sina otroligt ambitiösa, offentliga anteckningar säger regissören, att hon velat förlägga handlingen till fyra epoker, genom att i form av årstider göra nedslag i fyra specifika årtal: romanens tid 1766, revolutionsåret 1848, andra världskrigets utbrott 1939 samt i ett oavslutat nu vars tidsangivelse blivit 2018.   Grounstroem motiverar och exemplifierar sina val, bifogar tips på filmer, musik och böcker. En  könsöverskridande tidssvepande roman av Virginia Woolf (Orlando), vars filmversion jag sett, nämns i hennes dokument som huvudinfluens.

Tillsammans med regissören vill manusförfattaren Nicolas Kolovos ( Himmel över Göteborg)  berätta om identitetsskapande, frihetslängtan och mänskliga villkor; genom i italiensk roman befintlig ramhandling. I pjäsen diskuteras mer eller mindre uttalat frågor om oberoende och anpassning, drifter och begär, konflikten mellan individ och kollektiv och nödvändigheten i att ingå och bidra till vårt gemensamma samhällsbygge. Vidare inkluderas  det destruktiva i form av klassklyftor, förtryck och våldsamma historiska förändringar (krig och dylikt). Som motpol smyckas Klätterbaronen, med  skönhet och njutning, lust och nyfikenhet.  De tre skådespelarna på marken gör uppemot ett tiotal hastiga klädbyten. Är full av beundran över det enorma arbete som kostymören Paola Holmér uträttat. Mycket tyg från olika stilepoker virvlar omkring på den ömsom upplysta, ömsom beskuggade rektangulära scenen.

Finns sålunda VÄLDIGT MÅNGA ingångar som kompletterar ordinarie lärarhandledning., ett tiosidigt bonusmaterial sprängfyllt med fakta, idéer och konstnärliga reflektioner. Om jag förstått rätt är manus ett beställningsverk för denna uppsättning. Om angivna bitar fallit på plats rent sceniskt, skulle det kunna ha blivit fantastiskt, kanske ännu bättre än Hela vägen hem på Backa Teater 2006. Vad som händer under drygt halvannan timme i den spatiösa fyrkant som utgör scen, är mest en förvirrande kavalkad av laddade möten  mellan ytligt tecknade karaktärer.  Ett par meter över golvnivå huserar den okuvliga huvudpersonen vars viga rollfigur görs av en kvinna, nämligen Fredrika Nyman Moberg som spelar lättsamt och infallsrikt. Hon iakttar och kommenterar, blir förälskad och adresserad. Ett tre kilometer långt rep har tvinnats som ett finmaskigt rutat nät, ett nät som sviktar när Cosimo rör sig smidigt. I nätkonstruktionen är gunga och repstegar fästade.

Är en uppvisning i fysisk frustande teaterkonst, vars uttolkare gjorde mig oerhört imponerad. Vid varje replikväxling och varje konfrontation, gjorde de fyra medverkande intryck.  Man fullföljde  förhållningsorder om att nagla fast publiken i denna ganska långa enaktare. Utan dessa suveräna skådespelare med olika icke-svenskt temperament och märkbar brytning (tydlig diktion men ändå svårt att uppfatta alla repliker), hade Klätterbaronen riskerat att bli fattigare. Dynamiske Sergrej Merkusjev har synts i många engagerande roller runt om i Göteborg, medan övriga var nya ansikten för mig. Nawar Hermiz Al-Amarin sprungen ur Angereds Teaterskola, var en stor positiv överraskning, sannolikt  på god väg mot landets större scener. En annan påläggskalv i mångkulturella teater-Sverige heter Eleftheria Gerofoka.  Avseende kompetens äger hon tillräckliga resurser, för att göra samma resa som Evin Ahmad gjort.

Medverkande: Fredrika Byman Moberg, Eleftheria Gerofoka, Nawar Hermiz Al-Amarin och Sergej Merkusjev.

 

 

1 oktober, 2017

Det här inlägget har Inga kommentarer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *