Petra von Kants bittra tårar
Av Rainer Werner Fassbinder
Originalets titel: Die bitteren Tränen der Petra von Kant
Översättning: Lars Bjurman
Regi och bearbetning: Anna Bergman
Premiär: Intiman, Malmö stadsteater, 23 september 2016
Petra von Kant är en framgångsrik modetecknare. Hon är frånskild, har en dotter som går på internatskola och bor i en elegant lägenhet i en okänd tysk stad. Vi möter Petra redan i teaterns foajé. Mitt under förminglet dyker hon upp. Plötsligt står hon på garderobsdisken och hon fullkomligt äger, inte bara lokalen utan även församlingen. Hon vet att hon är världens centrum och hon älskar det.
Petra von Kant är en människa med makt och hon beter sig exakt som maktfulla människor gör. Hon vill inte ägas av någon, men hon har inga problem med att äga andra. Hon kräver att bli behandlad ed respekt, men behandlar andra respektlöst. Hon har pengar, makt och beundrare och har inga som helst problem med att utnyttja det.
Petras vän Sidonie von Grasenabb för den unga kvinnan Karin Thimm in i Petras liv och Petra blir omedelbart förälskad. Petra och Karin inleder ett passionerat förhållande. Petra vill äga Karin, men Karin vill inte bli ägd och hon lämnar Petra. I slutet av pjäsen ser vi Petra krälandes på golvet i sin lägenhet. Hon är full som en alika, hon slår sönder sin lägenhet och far ut i förbannelser mot sin mor, sin dotter, sin vän Sidonie och inte minst mot sin trogna assistent Marlene.
Petra von Kants bittra tårar är en studie i makt, där maktens konsekvenser aldrig blir mer tydligt än i förhållandet mellan Petra och hennes assistent Marlene. I Petras värld har Marlene enbart en funktion och det är att ordlöst tjäna. Det är också en studie i mänsklighet därför att oavsett vilka goda intentioner en människa har är det ett faktum att makt korrumperar. Petras akilleshäl är hennes behov av kärlek och i förhållandet med Karin förvandlas hon från den som har makt till den som är fullkomligt maktlös. Petra von Kant gråter bittra tårar därför att hon har förlorat makten, inte därför att hon har förlorat Karin.
Ensemblen består av sex kvinnor som samtliga gör enastående insatser på scen. Susanne Karlsson får oss att både älska och hata Petra för vad hon är och inte är. Bäst på scen är dock Sina Kiessling i rollen som Petras assistent Marlene. Jag tror inte hon har en replik på hela pjäsen utan tvingas förlita sig på kroppsspråk och attityd. Hennes Marlene ger inte intrycket av att vara en människa utan snarare en trogen hund som lever för att tjäna sin matte, men även en trogen hund kan bita tillbaka.
Hela pjäsen utspelas i Petras lägenhet. Scenen är tom och domineras en gigantisk jordgubbe i ena hörnet. Betydelsen av jordgubben är oklar, men den är rätt cool. Delar av pjäsen utspelas i rummen bakom scenen. Dessa scener får vi följa via en videolänk som projiceras direkt på en duk på scenen. Jag gillar hur regissören Anna Bergman använder videoprojektioner för att både åskliggöra processer, men även som ett sätt att vidga scenrummet utan att faktiskt göra det. Scenkläderna används strategiskt för att markera karaktärernas personlighet och sinnesstämning.
Petra von Kants bittra tårar är en mycket sevärd pjäs. Vi har ett bra manus, skrivet av en klassisk författare och regissör. Anna Bergman tar Fassbinders original in i dagens tidevarv och fyller scenen med sex kvinnliga skådespelare som gör sex kvinnliga karaktärer till levande människor.
Rainer Werner Fassbinder skrev pjäsen 1972. Verket filmades samma år med Margit Carstensen i huvudrollen. Fassbinder är mer känd som filmregissör än som pjäsförfattare. Hans mest kända filmer är Berlin Alexanderplatz och Lili Marleen. Fassbinder föddes 31 maj 1945, en vecka innan Tyskland kapitulerade. Fassbinders verk karakteriseras av ett djupt samhällskritiskt perspektiv, alltid sett utifrån den utsattes perspektiv.
I rollerna: Susanne Karlsson, Sina Kiessling, Karin Lithman, Natalie Sundelin, Alba August, Katarina Lundgren-Hugg
Längd: 1 timme 40 minuter, ingen paus
Peter Johansson