Ska vi slå vad? Om hur många år har DN tappat sin ledande ställning som Sveriges största morgontidning? För min del tror jag det kommer att gå snabbt utför.
DN ska skilja webbredaktion från papperstidningens redaktion och satsa mindre på webben. Gunilla Herlitz har tagit över som högsta chef på DN och hon tycks ha startat det som troligen blir början på slutet för den anrika tidningen. För en utomstående ser det i alla fall ut så.
Först och främst: att dra ned på resurser för webben är att gå helt emot utvecklingen idag. Webb, mobil och tv växer ihop alltmer. Och då väljer DN att ta ett stort steg tillbaka från den utvecklingen. Nio tjänster försvinner när DN:s webbredaktion organiseras om.
Sedan ska webbredaktionen och pappersversionen samarbeta mindre. Om en tidning har dålig ekonomi är det väl helt bakvänt att ge medarbetarna ännu mer att göra. Varför skilja på papperspubliceringen och webbpublicering alls?
Ur Dagens Media:
Bland annat tar hon med sig Björn Hedensjö från sin tidigare arbetsplats Dagens Industri – och gör honom till chef för DN.se.
Då följer även DI:s policy gällande dubbelpublicering med.
– Vi ska inte publicera lika mycket från pappret på webben, men exakt hur mycket mindre det blir kan jag inte säga ännu, säger han.
Det finns två anledningar till beslutet, säger han:
– Webbredaktionen och papperstidningen måste jobba på olika sätt. Dessutom vill vi ge någonting annat till de betalande prenumeranterna
Björn Hedensjö kommer ju närmast från en tidning som är riktigt dålig på webben, så det tyder väl på konstigt omdöme att lyfta in honom som chef för en webbprodukt. Undrar om han ska införa att direktlänkarna till artiklarna på webben försvinner? Så som det har varit på DI. Ett bra sätt om man vill minska en sajts sökbarhet och ge den lägre ranking på webben.
En modern tidning som vill verka för att överleva i framtiden borde tvärtom tänka bort kanalerna och sätta journalistiken och kvaliteten i främsta rummet och sedan publicera resultatet av det redaktionella arbetet i alla kanalerna: webben, webb-tv och pappret, men anpassa dem efter kanalen, men inte låta två eller tre reportrar ägna sin tid åt samma research, samma artiklar: för det är ju vad som kommer att bli resultatet av att skilja webben och pappret åt ännu mer.
Som när jag jobbade en sommar på Aftonbladet.se och Ingmar Bergman dog. Snabbt fördelade dagschefen ut kändisar som vi skulle ringa till för en kommentar. Själv fick jag bland annat Börje Ahlstedt på mitt uppdrag. Jag ringde, hans fru svarade. Jag sade att jag var från Aftonbladet.se.
– Jag ska be honom ringa dem, men just nu intervjuas han av Aftonbladet redan. Det är er webb-tv – och nyss ringde någon annan från Aftonbladet (det var pappersreportern).
Hur kan det ens få gå till så som nya DN-chefen gör. Alla anställda utom chefer måste söka sina tjänster på nytt.
Ur Dagens Media:
Gunilla Herlitz startade i dag sin nya tillvaro som chefredaktör och vd på Dagens Nyheter med att ruska om rejält i organisationen.
Bland annat utlyses samtliga 55 tjänster på centralredaktionen, och medarbetarna erbjuds att söka om sina egna jobb.
– Dagens Nyheter befinner sig i en djup ekonomisk kris, säger Gunilla Herlitz.
Det låter som om DN har ett oerhört svag fack i alla fall som kan tillåta en sådan manöver.
Relaterade artiklar:
Medievärlden 1, Medievärlden 2, Resumé 1, Resumé 2
Uppdatering. Chatt i DN med nya chefen.
Läs även andra bloggares åsikter om medier, journalistik, Dagens Nyheter, Gunilla Herlitz, webbpublicering, medier, journalister, redaktionellt, papperstidning
DN-pappers får göra som DI-papers! Låta utomstående intressenter skriva artiklarna själva. Javisst ja, det gör de alla redan i Newsmill. Aha där har vi det! Newsmill.se får bli en papperstidning istället och så har man slagit två flugor i en smäll!
Haha, det är ju underbart. Att tidningsdöden är ett faktum är inte webbens fel. Det är tidningarna själva.
Tänk om någon för femton år sedan sade till tidningarnas chefer: ”Snart kommer det inte kosta en krona för er att skicka ut er tidning till alla i Sverige. Varenda en. Ja, alla i hela världen faktiskt. Helt gratis.”
Då hade cheferna antingen skrattat eller slickat sig om munnen.
Men när det blev ett faktum – då förstår de inte vad de ska göra med detta fantastiska.
Jag blir sur på DI.se varje gång jag surfar där på helgen. Varför? För jag älskar DI weekend.
Men inte en enda gång har det poppat upp en fråga på di.se till mig: Vill du köpa DI weekend?
Det har faktiskt aldrig poppat upp en enda fråga om jag vill börja prenumerera på något.
Det är väl lite klantigt?