Grimes, Kägelbanan
Betyg: 3
Det rör sig om en artist som hyllats unisont av en samlad kritikerkår världen över, så förväntningarna var skyhöga när Claire Bouchers musikaliska och visuella projekt Grimes klev på Kägelbanans intima scen för första spelningen på svensk mark. När hennes senaste skiva Visions utnämndes till ”best new music” av Pitchfork innebar det i princip kändisskap över en natt. Åtminstone inom de ”rätta” kretsarna. Så den stora frågan på alla som tagit sig till ett slutsålt Kägelbanans läppar var huruvida hennes hemsnickrade Garage Band-alster även skulle göra sig väl i livesammanhang.
Så fort den Montreal-baserade sångerskan med det blekta, mögelfärgade håret klev på scenen möttes hon av ovationer värdiga den osannolika sensation hon kommit att bli. Möjligtvis något blygt ställde hon sig ensam bakom ett hav av synthar och trummaskiner för att framföra sin elektroniska drömpop som präglas av förinspelningar såväl som loopade synthar och hennes lika flickaktiga som reverbdränkta falsetto. Precis som i fallet med Elizabeth Fraser från Cocteau Twins, vilka upplevde sin storhetstid innan Boucher ens var född, är det nästintill omöjligt att urskilja exakt vad den 23-årige kanadensaren sjunger.
Efter en statisk inledning tog det fart i Be a Body, vilken spelades som tredje låt. Inte minst gick publiken igång på efterföljande Oblivion och Genesis. Trots de tre albumen hon har bakom sig tog det snabbt slut på låtar men betyget på den på gränsen till för korta spelningen höjs på grund av stämningen i publiken.