Grupp: Van der Graaf Generator
Album: A Grounding In Numbers
Betyg: 5
Datum: 14 Mars 2011.
Av alla sjuttiotalets progressiva rockgrupper är Van der Graaf Generator kanske den mest mytomspunna. Och deras musik den mest innovativa. Namnet tog man från holländaren Robert Van de Graffs uppfinning för att skapa statiskt elektricitet. Men man stavade namnet fel.
Rösttrollkarlen Peter Hammill (som kunde göra med sin röst det Jimmi Hendrix kunde göra med sin gitarr) och saxofonisten David Jackson i en fri roll (han spelade ofta på två saxar samtidigt) skapade tillsammans med Guy Evans på trummor och Hugh Banton på klaviaturer ett sound som bland mycket annat sagts bestå av ”soaring majesty and nightmare-inducing maelstroms”.
Gruppens storverk Pawn Hearts (1971), med den 23 minuter långa sviten A Plague Of Lighthouse Keepers, står som ett unikt vittnesbörd om vilka sällsamma vidunder som kunde växa fram ur sjuttiotalsmyllans fuktigaste delar. En mylla vars näring inte sällan hämtades ur sinnesutvidgande kemikalier. Trots albumets såväl textmässiga som musikaliska komplexitet toppade det våren 1972 den italienska albumlistan i elva veckor. Gruppen hade kultstatus i Italien och turnerade flitigt där.
Som så många andra progressiva och symfoniska rockgrupper så kastade VdGG in handduken vid punkens ankomst i slutet på sjuttiotalet. (Jonny Rotten har dock i flera intervjuer avslöjat att han närmast avgudade Van der Graaf och hämtade inspiration från gruppens musik).
Efter tjugofem år – när man stött på varandra på allt för många av de gamla vännernas begravningar – bestämde man sig för att återförenas. 2005 kom albumet Present, vilket följdes av en turné. Strax därefter lämnade saxofonisten David Jackson gruppen. De kvarvarande medlemmarna fortsatte som en trio och släppte 2008 det mycket starka albumet Trisector. Man fortsatte att turnera och lyckades med konststycket att på ett övertygande sätt även framföra de äldre låtar där Jacksons saxofon haft en framträdande roll.
Nu är det dags för album nummer tre efter återföreningen och två efter Jacksons avhopp – A Grounding In Numbers. Albumet innehåller tretton låtar varav flera är runt tre minuter långa. Den längsta sex. Betydligt kortare än på tidigare album, som inte sällan härbärgerade sviter om tio minuter och längre.
Några låtar är instrumentala och kan kanske bäst beskrivas som en sorts ambienta ljudcollage. Låtar som Bunsho, Snake Oil och Mr. Sands å andra sidan bjuder på den välbekanta blandningen av Hammills texter, hans röst och gitarr, Bantons säregna klaviaturspel (på orglar, baspedal, klockspel, klavinett och piano) och Evans synkoperade trumslageri.
Humörsvängningar, taktbyten, avancerade rytmer och en Hammill som sjunger med bravur – allt levererat med största möjliga intensitet och inlevelse.
Albumet har ett matematiskt tema som gränsar till talmystik. Gruppen är en trio. Skivan släpptes den tredje månadens fjortonde dag (3.14 = Pi). Låt nummer två, som bär titeln ”Mathematics”, refererar till Eulers Ekvation (finns utförligt beskriven på Wikipedia för den som är road av matematik i den högre skolan) med textrader som ”P to the power of i times Pi plus one is zero”, och ”Mathematics, simply pure beyond belief”. En annan låt bär titeln ”5533”… och så vidare. Här finns dock så vitt jag begriper inget förborgat ockult budskap. Det är den poetiska sidan av matematiken som intresserar.
Van der Graaf Generator har alltid överraskat och A Grounding In Numbers är inget undantag. Det som förvånar mest är att gruppen lyckas fortsätta med full kraft trots att man bara är tre man, som dessutom är runt de sextio. Att man klarar av att fylla tomrummet efter David Jackson på ett sätt som gör att man inte saknar vare sig tvärflöjt eller saxofon. Och att man utan nämnvärd ansträngning ur fria luften trollar fram den ena enastående låten efter den andra. Man har givetvis repeterat och förberett det hela – men av den ansträngningen märks inget alls. Låtarna svävar tyngdlösa i ett universum som bara denna grupp har tillträde till.
Alla som hört gruppen tidigare kommer att känna igen sig – och paradoxalt nog samtidigt inte. Den välbekanta mörka, kusliga och avgrundsdjupa melankolin finns kvar. Men här finns också en sorts glädje som känns helt ny. Jag får för mig att det handlar om att gruppen själva är förvånade över att det är möjligt att så här på ålderns höst fortsätta att ha oförskämt kul ihop. Och att musiken spontant uppstår ur den glädjen.
I en tid när många grupper tar i så de nästan spricker och försöker överträffa varandra i spektakulära uttryck och musik så polerad att allt liv eroderats så känns Van der Graaf Generators approach mycket befriande. Här vibrerar varje ton av nerv, liv och närvaro. Av upptäckarglädje och en nästan barnslig nyfikenhet. Och samtidigt av en ärlighet och ett allvar som känns äkta.
En förklaring till den avslappnade anda som genomsyrar albumet är kanske att gruppen har en mer än fyrtio år lång erfarenhet att luta sig tillbaka på. Den febrigt produktive Hammill till exempel har gjort fler än trettio soloalbum. Denna rutin tycks skapa en harmoni och en prestigelöshet utifrån vilken trion är fria att göra vad som faller dem in. Här finns inget behov av att charma en idoljury, att placera sig högt på listor (även om albumet i skrivande stund ligger på plats tretton på UK top 40 indie album chart) eller att tjäna storkovan. Här finns bara lusten och kärleken till musiken.
Man kan förvånas och kanske rentav bekymras över det faktum att det är tre snart pensionsmässiga gubbar som gör dagens allra mest spännande och utmanande progressiva rock. Men så är det. Det är bara att hålla med Peter Hammill som i en intervju nyligen konsterade: We´re sixty year old blokes now, to have this opportunity to push boundaries of music, boundaries of what a rock group can do, is fantastic.
A Grounding In Numbers är ett album som när det gäller styrka och skönhet faktiskt kan mäta sig med mästerverken Pawn Hearts (1971) och Goodbluff (1975).
Låtlista:
1. Your Time Starts Now
2. Mathematics
3. Highly Strung
4. Red Baron
5. Bunsho
6. Snake Oil
7. Splink
8. Embarassing Kid
9. Medusa
10. Mr. Sands
11. Smoke
12. 5533
13. All Over the Place
Läs mer om A Grounding In Numbers, Van der Graaf Generator och progressiv rock på Universum Noll.
Läs även andra bloggares åsikter om Van der Graaf Generator, rockmusik, skivrecension