
Unrecognized Foto: Studio Akon: Hanife Amzai
Unrecognized
Av Davit Gabunia/Georgien och Jeton Neziraj/Kosovo
Regi Data Tavadze/Georgien.
I rollerna: Ellen Jelinek/Dramaten, Maria Salomaa/Göteborgs Stadsteater, Johannes Wanselow/Malmö Stadsteater, Kateryna Kisten/Kyiv (bosatt i Stockholm), Kato Kalatozishvili /Tbilisi och Shkëlqim Islami/Skopje
Samproduktion av Qendra Multimedia (Pristina), Royal District Theatre (Tbilisi), Örnproduktion (Stockholm), Theatre on Pechersk (Kyiv), Albanian Theatre Skopje (Skopje), Malmö Stadsteater, Dramaten och Göteborgs Stadsteater
Föreställning som recenseras 21 november 2026 på Dramaten, Stockholm
Pjäsen inleds med att publiken får reda på att det här inte är politisk teater – ”det är vad ni väntat er? Och lite krig så att ni får känna lite medkänsla”. Det är lätt att känna sig ertappad av dessa ord, för naturligtvis är det vad åtminstone jag hade förväntat mig även om jag läst att pjäsen utgår ifrån grekisk mytologi med Ifigenia i centrum som skulle offras av sin far för att blidka gudinnan Artemis. Som sades i samtalet efteråt med regissör, producent och skådespelare: ”man får vara försiktig med politik men historik är ännu farligare”.
Sex skådespelare från fem länder möts i Unrecognized som är en internationell föreställning om krig, gränser och rätten att höra hemma någonstans. Föreställningen bygger på myten om Ifigenia i Tauris och vävs samman med personliga vittnesmål, dokumentärt material och fiktion till en berättelse om vår tids Europa. Ifigeneia i Tauris är ett drama av Euripides från cirka 410 f.Kr.
Pjäsen inleds med en scen som handlar om pass – vad symboliserar pass och vad är de värda? Svenska passinnehavare skryter om hur många länder de kan resa in i med detta pass utan visum. En skådespelare berättar hur hans namn stavas på fem olika sätt i olika handlingar. Det är inte ens klart inom vilka gränser ens land går – när man vaknar kan de plötsligt ha flyttats. Titeln ”Unrecognized” kan spåras till denna scen.
Landet Taurus beskrivs i symboliken som fantastiskt och felfritt och illustreras med film i bakgrunden som visar barn som badar på ett sovjetiskt sommarläger. Landet Taurus symboliserar Krim.
Pjäsen består av olika scener som inte har en sammanhängande historia men förutom passcenen är sambandet olika myter. Förutom den dramatiska offerscenen med Ifigenia ingår en scen om den albanska legenden om Rozafa som ska offras genom att bli inmurad i en bro och därmed överge sin nyfödde son, vilket förstås är en hemsk scen. Av samtalet efteråt framgick att legenden finns i olika versioner i bland annat Albanien och handlar om att ge offer för staten, om propaganda. De mytologiska scenerna kräver en del av publiken, man vill förstå symboliken i det som utspelar sig i nuet. En scen var lätt att förstå, de stora folkmassornas protester i Tbisili efter valet, andra var svårare.
Ett fantastiskt framförande gav skådespelaren från Ukraina i en scen som handlar om bröd. Bröd och vajande veteåkrar på film symboliserar Ukraina, även mjöl som sprids ut på golvet och yr runt. Alla skådespelare är skickliga och det är ett imponerande samspel dem emellan.
Skådespelarna spelar på engelska och det var ett medvetet val av regissören som ville att de skulle förstå varandra även om det skulle finnas ett värde i att lyssna till de olika språken för publiken.
Pjäsen började skrivas 2022 efter att Ryssland invaderat Ukraina och har spelats i Skopje i Nordmakedonien, samt i Albanien och Kosovo och den ska spelas i Georgien. Det var planerat att spela även i Ukraina men det fick stoppas tillfälligt av säkerhetsskäl. Men det finns fortfarande en ambition att spela där.