Som första artist att signas av Universal Music från distributionstjänsten Spinnup, som lanserades i mars 2013, är Mountain Bird med sitt episka sound definitivt ett namn att lägga på minnet. Bakom Mountain Bird står Adam Öhman som svarar för sång, text och musik. Kulturbloggen ställde några frågor till honom via mail.
Adam, hur mycket av Mountain Bird är ditt soloprojekt? Hur mycket hjälp får du av de andra medlemmarna, och hur har den biten utvecklats sedan starten? Hur skulle en ideal banduppsättning för dig se ut?
Mina personliga värderingar ligger i att det är dumt att försöka definiera så tidigt vad det är, jag brukar istället försöka se till att få projektet att utvecklas till det som det ska vara och låta allt infalla naturligt och göra vad jag känner för. Men om vi ska vara teoretiska så är det mitt projekt, vill jag ha en typ av sång eller något annat som jag tycker behövs så tar jag hjälp av mina vänner. Tänk dig Bon Iver/Adrian Lux. Jag vill bara göra bra musik utan att behöva sätta ett märke på allting. Ideal banduppsättning blir ju från fall till fall, just nu till exempel skiftas det mellan två till fem personer live, beroende på vilket typ av ställe och vilka förutsättningar gigget har. Men jag antar att en orkester vore fett, det har alltid varit en av mina stora drömmar, att bli uppbackad av en sådan.
När började du skriva låtar och när började du intressera dig för musik? Vad var det första du drogs till musikaliskt, vilken är din musikaliska bakgrund, och hur har ditt låtskrivande utvecklats sedan du började skriva?
Själva seriösa låtskrivandet infann sig under min gymnasietid när jag hade stor ångest, samt att båda mina föräldrar skiljde sig, så jag blev satt ensam i en lägenhet från att ha haft det svensk-tryggt och levt i en villa med familj hela mitt liv. En omställning som krävde att jag hade någonstans att berätta hur jag kände; musiken. Det finns ett speciellt ögonblick som aldrig kommer försvinna ur mitt huvud. Det var när jag var 13 år och fick The Earth is Not a Cold Dead Place av Explosions In The Sky i födelsedagspresent av min syster. Musiken var helt otroligt vacker och jag isolerade mig tillsammans med den skivan i en hel helg. Sedan dess har jag alltid haft det storslagna och sköra nära hjärtat, det var liksom jag på något sätt och stämde så bra överens med vad jag ville åstadkomma med livet. Jag ville inte vara en robot som alla andra, jag ville åstadkomma något storslaget som folk kom ihåg. I början skrev jag bara instrumental musik med ganska skitiga produktioner. Sedan lärde jag mig både Pro Tools och Logic. Det var då jag kom in på att försöka göra lite mer putsade produktioner och faktiskt tänka på hur man arrangerade låtarna.
Mountain Bird jämförs ofta med band som Sigur Rós, Bon Iver och James Blake. Är det artister du själv ser som influenser? Vilka element försöker du då ta med dig i musiken?
Jag ser självklart upp till alla nämnda och de är alla en stor inspiration, inte bara till mitt musikskapande utan också deras sätt att ta sig an livet; de ser det vackra, de ser färg medan andra ser svartvitt, de ser kärlek och omsorg medan andra ser hat och avund. En sådan människa relaterar jag till väldigt mycket och jag tror att så länge du är dig själv och behandlar folk med respekt och ödmjukhet kan du komma hur långt som helst. Rent musikaliskt inspireras jag av mycket mera saker än bara musik, det kan vara udda samtal, rymden, eller som det oftast är; hemska tankar klockan fyra på natten. Saker som hemsöker min hjärna och måste släppas ut.
Vilket är ditt drömsamarbete? Är det någon musiker du skulle vilja ha med på en Mountain Bird-låt, och vad skulle han/hon tillföra?
Jag har aldrig riktigt tyckt om att samarbeta med folk, för jag skapar och skriver när jag känner för det och att påtvinga det är som att äta när man inte är hungrig ungefär… men jag skulle jättegärna vilja komma i kontakt med Jónsi eller James Blake, det hade nog blivit ett mycket spännande ljud. Rent personligt hade det varit kul att prata med Trevor Powers från Youth Lagoon eller Perfume Genius. Det är två personer som är väldigt lika mig när det kommer till det mentala.
Jag upplever din musik som väldigt filmisk och storslagen, vilka termer skulle du själva använda för att beskriva de känslor du eftersträvar i ditt låtskrivande? Hur brukar det gå till när du får en idé till en låt, och hur brukar det gå till när du förvandlar den idén till en färdig låt? Har du några särskilda influenser? Många känner sig ju exempelvis mer kreativa om natten.
Det första jag eftersträvar när jag skriver musik är att få ut saker som gör sig bättre på utsidan än inne i mitt huvud. Därav skriver jag aldrig glad musik, har aldrig riktigt dragits till att skriva glad musik. Sedan har jag alltid sagt att blir man inte berörd på något sätt på det känslomässiga planet är det en dålig låt, musik är känslor och jag är väldigt intresserad av hur ljud och olika effekter på saker kan framkalla dessa känslor. Det är något jag har fördjupat mig i under hela den tiden jag skrivit. Nästan alla låtar har börjat i min lägenhet, jag brukar skriva klart hela låten på pianot, sedan spela in pianot med alla delar och sedan sjunga och försöka komma på text till det. Sedan spelar jag in de instrument som jag vill ha och finpusslar med delarna. Mixar det oftast lite för länge och sedan iväg till mastring. Denna process kan skilja sig och pågå i alltifrån en vecka till ett år.
Responsen för Don’t Mind har, som jag har förstått det, varit bra även i Storbritannien där låten plockades upp i ett sportinslag. Kan du berätta lite om hur det gick till? Varför tror du att musiken fungerar så bra just där?
Jag blev tidigt kontaktad av ett PR-management från London som tyckte att Mountain Bird skulle gå väldigt bra i England. Varför vet jag inte, men jag tror det kan vara att de gillar det där rena skandinaviska ljudet, närhet och mänskligt men samtidigt så explosivt. Sportprogram är inget jag känner till, men den har gått stadigt på BBC:s olika radiostationer och i mars åker jag över med mina vänner Victor och Dennis för att göra lite akustiska radiospelningar under en vecka. Vi kommer att gå ut lika hårt i England som i Sverige och det är fantastiskt att kunna ha två spelplaner att lansera detta på.
Kan du berätta lite om hur Don’t Mind skrevs? Vad handlar den låten om?
Don’t Mind skrevs faktiskt mitt i natten på mitt piano i min lägenhet norr om Stockholm. Det började med att jag kom på ackorden för att sedan komma på en sångmelodi som skulle ligga ovanpå, efter det kom det melodier och för jag inte skulle glömma allt beslöt jag mig för att spela in allting. Det blev en lång natt och morgonen därpå hade jag en färdig skiss för hur låten skulle låta och hur arrangemanget skulle se ut. Spelade sedan upp den akustiskt för min far dagen därpå och man såg i hans ögon att han diggade det, så jag beslöt mig för att fortsätta med den. Sedan spelade vi in den i Stockholm någon månad senare. Efter det satt jag med den och mixade i kanske en månad och sedan var den klar.
Du har ju blivit signad av Universal, på vilka sätt tror du att de kommer kunna hjälpa dig? Vilka ambitioner har du för bandet? Du arbetar väl på en ny EP, hur skulle du beskriva den jämfört med det du släppt tidigare?
Just att ha blivit signad på Universal är självklart fantastiskt, har en grym känsla och alla på kontoret verkar förstå mina ambitioner med detta. Detta är mitt livsprojekt och jag är väldigt noga med hur det framställs och hur folk tar emot det. Det är liksom ett avtryck av min själ i ljud, vilket gör det ännu jobbigare vid motgångar. Den femte februari får man veta mer om vad som händer med Universal, det är stora saker på gång och mina ambitioner för detta är självklart att bli världens största projekt. Att få spela på Coachella och att få turnera världen över och göra folk lyckliga, det är det enda jag vill och jag ser ingenting som talar emot det. Angående den nya EP:n så är den ett tecken på den nya eran, den har själ och hjärta, men lite mer elektroniskt än tidigare. Den är Mountain Bird 2.0.
Hur ser du på att spela live? På vilka sätt skulle du säga att soundet kan förstärkas i livesammanhang?
Mitt liveband har jag haft sedan ett år tillbaka ungefär, och vi har varit lite överallt i Stockholm. Kägelbanan, Debaser och massa andra grymma ställen. Spelningarna är varför jag skriver musik. Det är min chans att möta folk som känner samma sak som jag och ett sätt för mig att utrycka det på nytt. Spelningarna har alltid varit det där lilla extra, speciellt när det kommer till mänsklig energi, och jag värdesätter enormt att kunna se folks känslor i ögonen när de berörs av musiken.
Till sist, vilka är dina bästa nya musiktips? Vilken musik lyssnar du på just nu?
Det har blivit väldigt mycket I Break Horses på sistone, jag tycker att deras nysläppta skiva är helt magisk. Som ett Sigur Rós i doom-elektrotappning, sjukt fett. Annars allting på vinyl, använd vinyl.
