Foto: Malin Arnesson
Tirfing opera av Wilhelm Stenhammar
Premiär: 15 oktober
Scen:Malmö Opera
Tirfing – ett svärd som hörde till männens värld med våldsamma strider och ärorika segrar. Men det var Hervor som krävde det som arv från sin döde far. Hon fick svärdet på villkor att hon avstod från att vara kvinna och leva resten av sitt liv som man, vilket innebar att hon avstod från kärleken för att vinna frihet, framgång och äventyr. Priset för att få bära svärdet fick hon betala med blod, sorg och död.
Wilhelm Stenhammars ”Tirfing” hade urpremiär på Kungliga Operan, samma år som operahuset invigdes dvs 1898. Uppsättningen gavs i sjutton föreställningar, vilket får anses motsvara en succé. Mot den bakgrunden är det konstigt att verket inte har satts upp sedan dess. Det kan väl ändå inte vara på det viset att en enda recension, visserligen mycket negativ sådan, kan ligga till grund för beslutet att inte sätta upp verket igen?
Det berättas att bakgrunden till att Malmö Opera nu har valt att sätta upp detta fantastiska verk är att dirigenten Arnold Östman fick i uppdrag av dåvarande operachef, Lars Tibell, att välja ut ett lämpligt verk ur några svenska verk från 1800-talet och på så sätt föll valet på ”Tirfing”. Sedan finns det ju en särskild historia om varför uppsättningen inte kom till stånd när det egentligen var aktuellt, men det är en annan historia som jag inte tänker gå in på här och nu.
För librettot svarar Anna Boberg som var en ung konstnär och regelbundet umgicks med kompositören Wilhelm Stenhammar. Den yttre ramen i operan handlar om den isländska sagan om Hervardar, men det går lika bra att säga att det handlar om hur det var att vara kvinna och konstnär vid denna tid och kanske också något om hur det är att vara kvinna i dag. Operan ställer frågan måste en kvinna agera som en man för att vinna framgång i livet? Det finns också en annan aspekt nämligen den hur Vidar kunde vara så fäst vid Hervardur att han ville ge honom det bästa som han hade nämligen sin lillasyster Gullväg. Detta för på så sätt kunde han vara så mycket tillsammans med Hervardur, som han egentligen önskade. Det är dock en viktig fråga som gör operan aktuell även i våra dagar, menar jag.
Inför premiären har jag sprungit på en del föreläsningar för att få reda på mer om verket och det är någonting som jag livligt kan rekommendera att läsarna av dessa rader gör. Det medverkar definitivt till att fördjupa operaupplevelsen.
Tirfing blev till en stor musikalisk upplevelse och till detta medverkade Martina Dike med en rakt igenom helt lysande insats, men också Daniel Hällström, Jacob Högström, Bengt Krantz och Ulrika Mjörndal bidrar till detta utomordentliga resultat. Såväl Daniel Hällström som Bengt Krantz sjunger två roller var. Dessutom var det roligt att se Nils Olsson i en av de mindre rollerna, som tjänarnas förman iklädd frack. Vanligtvis sjunger han tenorpartier i Malmö Operakör, som för övrigt också svarade för en fin insats.
Musiken var också helt lysande, men det visste jag ju innan föreställningen, eftersom jag dels hade sett andra akten i förväg dels lyssnat in mig på cd-inspelningen från Stockholms konserthus, 1999, med Ingrid Tobiasson och Jesper Taube med flera.
Musiken påminde mig mycket om wagners orkesterpalett, men det är ju inte att betrakta som någon nackdel. Tvärtom. Den nationalromantiska stilen gillade jag mycket och särskilt då i kombination med Anna Bobergs utmärkta text. Det är inte så ofta som jag fastnar för och koncentrerar mig så på kombinationen text och musik, men igår kväll kändes det att detta fördjupade min upplevelse.
Lars Östbergs eleganta scenografi fördjupade gårdag kvällens fantastiska operaupplevelse som ju också förstärktes av de omväxlande scenkostymerna. Malmö Operaorkester, som för övrigt firar sitt tjugoårsjubileum nästa vecka svarade för en mycket fin insats under ledning av Arnold Östman.
Föreställningen spelades in av SR och om det är som det brukar vara med inspelningar från Malmö Opera så kan man som det heter efterlyssna på inspelningen under den kommande månaden. Dessutom spelades ”Tirfing” in för att nästa vår kunna ses som ”Veckans föreställning”, i SVT, men ingenting kan ersätta att se föreställningen ”live” på Malmö Opera.
Avslutningsvis var det en mycket fin operaupplevelse som vi fick oss till livs denna operakväll.
Recensioner
Carlhåkan Larsén i Sydsvenska Dagbladet
Lars-Erik Larsson i Skånska Dagbladet
Martin Nyström i DN
Svd
Nummer.se
Produktionsteam
Scenografi: Lars Östbergh
Kostymdesign: Constance Hoffmann
Ljusdesign: Zerlina Hughes
Rörelseinstruktion: Patri Sörling
Regi: Per-Erik Öhrn
Dirigent: Arnold Östman
Roller
HERVOR (SOM MAN HERVADUR) Martina Dike
ANGANTYR, HENNES FAR Bengt Krantz
EN HERDE Daniel Hällström
KONUNG GUDMUNDUR Bengt Krantz
VIDAR, HANS SON Daniel Hällström
GULLVÄG, HANS DOTTER Ulrika Mjörndal
EN BARD Jakob Högström
TJÄNARNAS FÖRMAN Nils Olsson
GESTUR Dardan Bakraqi
SVASUR Per Fernesten
HARALD Patrik Forsman
ILLGÄRNINGSMÄN/ TJÄNARE Sebastian Orre, Jonas Gram, Matteus Håkansson, Carl-Adam Gansen Paul Olsson