• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Stefan herheim

Xerxes på Komische Oper i Berlin – bästa Xerxes

5 december, 2012 by Redaktionen

Foto: Forster

Xerxes, opera av Georg Friedrich Händel

Libretto: Niccolò Minato och Silvio Stampiglia

Sett föreställningen på Komische Oper i Berlin 2 december 2012

Ibland händer det att man önskar se en speciell opera, men så ges den ingenstans i omvärlden, men så helt plötsligt går det att uppleva en uppsättning både här och där. En sådan opera som länge stått på min önskelista är just G F Händel´s ”Xerxes”.

Första gången upplevde jag den på Kungliga Operan med Katarina Karnéus i titelpartiet och häromåret upplevde jag på DKT, ett gästspel från Den Ny Opera i Esbjerg. Sångligt sett mycket bra uppsättningar, men mer tveksamma sceniskt sett.

I KO:s version utspelade sig handlingen på en persisk badstrand vid Kaspiska havet med tillhörande transithall och flygplats.

I Den Ny opera´s version var handlingen förlagd till ett växthus och poolområde.

I Stefan Herheims version på Komische Oper i Berlin var handlingen förlagd till ett hus i London på Händels tid, men med tydliga återblickar till antikens Grekland och med lantlig idyll samt Bosporen, sundet som skiljer dåtidens och dagens Grekland från Turkiet.

Scenväxlingarna skedde ytterst effektivt och effektfullt med hjälp av vridscenen som visade ett hus, stadspalats som växlade mellan husets olika rum men också stadsbilder från det dåtida London. Associationerna fick fritt spelrum, precis som det skall vara. Till detta måste man också självklart lägga eleganta och fantasifulla kostymer från de olika tidsutrymmena signerade Gesine Völlm.

Handlingen i Xerxes i korthet:

Xerxes är förlovad med Amastris, hans bror Arsamenes, älskar Romilda, dotter till Ariodates, Xerxes befälhavare. Kungen förälskar sig då genast i Romilda och önskar att brodern, Arsamenes agerar friare för hans räkning. Brodern vägrar och Xerxes förskjuter honom.

Romildas syster Atalante ser sin chans att vinna Arsamene`s kärlek för egen räkning och pressar Romilda att acceptera Xerxes frieri. Romilda vägrar och Arsamenes som gömmer sig kämpar för sin älskade med hjälp av sin tjänare Elviro. Amastris klär ut sig som soldat.

Brev utväxlas och sänds till fel mottagare. Intriger och förväxlingar och kärlek på den extrema skalan, självmord förhindras, pontonbron mellan Europa och Asien förstörs av en storm, många löften ges, beskyllningar och dödsdomar utfärdas. Till sist faller Xerxes på eget grepp och operan slutar med att alla lever lyckligt och i bästa samförstånd

Innan föreställningen påbörjades meddelades det, endast på tyska, att huvudpersonen var indisponerad, men att operaledningen hoppades att hon trots allt skulle klara att genomföra sitt parti.

Efter inledande problem med sin stora aria ” Omna mai fü” så blev hennes framförande bara bättre och bättre därmed vill jag på intet vis påstå att det på någon punkt var dåligt; bara en annorlunda upplevelse.

På sånginsatserna i övrigt kan man verkligen inte klaga trots att jag i princip inte kände till ett enda namn på sångarna. Det var som tidigare konstaterats alldeles utmärkta sånginsatser, men också med ett gediget sceniskt framförande på alla händer och fötter.

Föreställningen kännetecknades också av utomordentliga körinsatser där inget i övrigt gick att önska varken sångligt eller sceniskt. Till detta skall läggas den ypperliga orkestern under ledning av dirigenten Konrad Junghänel, med solistinsatser, så blev denna operaupplevelse en högtidsstund av sällan skådat slag.

Det blev både sångligt och musikaliskt en av de bästa uppsättningarna som jag har upplevt överhuvudtaget dock noterade jag ett visst bekymmer med att sångarna sjöng på tyska, en möjlighet som jag inte ens hade tänkt på visserligen kunde jag följa texten på en miniskärm placerad i stolsryggen framför mig, men eftersom de flesta följde texten på tyska så hade jag vissa besvär att följa den engelska texten framför min egen stol. Det är tydligen så att Komische Oper är vad ENO är för engelsmännen att föreställningarna alltid sjöngs på tyska respektive engelska språket.

Det blev alltså en klang och jubelföreställning, som kommer att stanna kvar länge i mitt minne. Personligen är jag inte så mycket för att se opera på dvd, men denna uppsättning skulle jag mycket gärna ha på en dvd.

Produktionsteam

Musikalisk ledning: Konrad Junghänel

Regi: Stefan Herheim

Scenografi: Heike Scheele

Kostymer: Gesine Völlm

Dramaturger: Alexander Meier-Dörzenbach och Ingo Gerlach

Ljusdesign: Franck Evin

Medverkande

Xerxes: Stella Doufexis

Arsamenes: Karolina Gumos

 

Amastris: Katarina Bradic

Romilda: Brigitte Geller

Atalanta: Julia Giebel

Ariodates: Alexey Antonov

Elviro: Hagen Matzeit

Hirten, Schafe, Soldaten, Hofdamen, Bürger, Seeungeheuer, Amorinen: Chorsolisten Komische Oper Berlin

Basso continuo vänster sida

Violincello: Antoaneta Emanuilova

Barockharpa: Loredana Gintoli

Cembalo: Frank Schulte

Basso continuo höger sida

Violincello: Felix Nickel

Theorpe: Thomas Ihlenfeldt

Cembalo: Luts Kohl

Orchester der Komische Oper Berlin

Arkiverad under: Scen Taggad som: Komische Oper i Berlin, Stefan herheim, Xerxes

La Bohème på Oslo Operaen – en lyckad nyinstudering

26 februari, 2012 by Redaktionen

La Bohème, opera

Musik: Giacomo Puccini

Libretto:Giuseppe Giacosa och Luigi Illica

Den Norske Opera & Ballett, Oslo

Sett föreställningen 25 februari 2012

Dirigent:Eivind Gullberg Jensen

Regissör: Stefan Herheim

Scenografi og kostymedesig: Heike Scheele

Ljusdesign: Anders Poll

 

En resa med nattbuss två nätter i rad för att få möjlighet att uppleva Stefan Herheims nyinstudering av G. Puccini´s kända och älskade ”La Bohème”. Kan det vara värd priset för att se en eftermiddags föreställning på Den Norske Opera i Oslo av ett verk som jag har upplevt otaliga gånger? Mitt svar blir ett tveklöst ja, även om jag har en hel del invändningar mot uppsättningen som sådan.

Redan när jag såg första sidan på programbladet förstod jag att detta skulle bli en helt annan upplevelse än vad jag är van vid. Ett intryck som förstärktes när jag såg operationsbilder på Musetta blandat med mer traditionella bilder från föreställningen, men också från tidigare uppsättningar.

Denna nyinstudering ersätter i princip den första uppsättningen som hade premiär 1963, även om det har gjorts smärre uppdateringar på grund av att nya regissörer har fått uppdraget att ersätta ursprungsuppsättningen.

Historia om La Bohème tror jag är väl känd åtminstone bland regelbundna operabesökare och det är just denna utgångspunkt som jag tror att regissören  har tagit fasta på i denna uppsättning.

Första scenen visar den döende Mimi, som här lider av en dödlig cancersjukdom, i ett sjukrum som ligger precis bredvid läkarteamets personalrum och endast omgiven av sin älskare Rodolfo. Läkarteamet består som du kanske redan har räknat ut av övriga rollinnehavare  dvs Marcello, Musetta, Colline och Shaunard.

Samtidigt kan man också konstatera att parallellt med handlingen i sjukhusmiljö finns insprängt en mer traditionell version, som så att säga löper samtidigt om än i en annan ordning än vi brukar se verket. Produktionsteamet utnyttjar skickligt operakören och barnkören i föreställningen i bland annat massscenerna i andra akten på Café Momus. Bland annat fryses körens agerande vid flera tillfällen och detta sker nog för att särskilt framhålla de huvudageranden. Skickligt och intressant och väl genomfört är mitt intryck.

Det speciella med denna uppsättning måste man nog säga är framställningen av Rodolfo som en sorts offer, men den delen tyckte jag nog att regissören sköt kraftigt över målet för verket handlar ju i första hand om de två paren  Mimi/ Rodolfo, Musetta/Marcello deras kärleksäventyr och närmaste vänner.

På de sångliga prestationerna finns inget att klaga på och absolut bäst här var den mexikansk-födde tenoren Diego Torre, som sjöng Rodolfo´s parti och den amerikanske koloratursopranen, Jennifer Rowley. Detta skall dock inte uppfattas som att övriga var dåliga, tvärtom, men personligen tror jag att Marita Sölberg behöver ha mer tid för att helt komma in i sitt parti som Mimi. Det jag saknar i hennes röst är det som jag skulle kalla känsla och värme, i övrigt finns det inget att anmärka på.

Även övriga gjorde bra ifrån sig utan något särskilt omnämnande eftersom det är första gången jag hör deras röster, och visst skall det bli spännande att få följa dessa röster i fortsatta uppsättningar.

Orkestern under ledning av Eivind Gullberg Jensen gjorde ett mycket bra intryck. Dirigenten dirigerade precis som jag tror att även Puccini skulle uppskatta.

Avslutningsvis kan jag på det varmaste rekommendera uppsättningen som sådan och instämma i att detta var en annorlunda operaupplevelse, men ändå lika berörande, som ju ”La Bohème” är och skall upplevas.

Sångare

Rodolfo: Diego Torre

Marcello: Vasilij Ladjuk

Mimi: Marita Sölberg

Musetta: Jennifer Rowley

Colline: Giovanni Battista Parodi

Schaunard: David Pershall

Benoit m fl: Svein Erik Sagbråten

Arkiverad under: Scen Taggad som: La Bohème, Oslo operaen, Stefan herheim

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Dead Man’s Wire Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Filmrecension: JA! – svårt att se den som seriös

https://kulturbloggen.com/wp-content/uplo … Läs mer om Filmrecension: JA! – svårt att se den som seriös

Vitaliserande tillförsel av elastiska toner – Blue Heaven Big Band med Claes Yngström och Pierre Swärd i Hendrix-special

19/4 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Vitaliserande tillförsel av elastiska toner – Blue Heaven Big Band med Claes Yngström och Pierre Swärd i Hendrix-special

Jublades åt dansant och berörande 10-års fest – Spöket i Köket & Åkervinda i Musikens Hus

17/4 2026 Musikens Hus i Majorna … Läs mer om Jublades åt dansant och berörande 10-års fest – Spöket i Köket & Åkervinda i Musikens Hus

Filmrecension: Michael – underhållande, bortsett från en svacka i mitten

Michael Betyg 3 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Michael – underhållande, bortsett från en svacka i mitten

Smittsamt sväng kärnan i sound rotat i Minneapolis 80-tal – Ida Nielsen & The Funkbots

17/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Smittsamt sväng kärnan i sound rotat i Minneapolis 80-tal – Ida Nielsen & The Funkbots

Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

5 Seconds of summer på Hovet Betyg 5!!! … Läs mer om Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

16/4 2026 Jazzkrogen Utopia nedanför … Läs mer om Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Fröken Julie Av August … Läs mer om Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in