La Bohème, opera
Musik: Giacomo Puccini
Libretto:Giuseppe Giacosa och Luigi Illica
Den Norske Opera & Ballett, Oslo
Sett föreställningen 25 februari 2012
Dirigent:Eivind Gullberg Jensen
Regissör: Stefan Herheim
Scenografi og kostymedesig: Heike Scheele
Ljusdesign: Anders Poll
En resa med nattbuss två nätter i rad för att få möjlighet att uppleva Stefan Herheims nyinstudering av G. Puccini´s kända och älskade ”La Bohème”. Kan det vara värd priset för att se en eftermiddags föreställning på Den Norske Opera i Oslo av ett verk som jag har upplevt otaliga gånger? Mitt svar blir ett tveklöst ja, även om jag har en hel del invändningar mot uppsättningen som sådan.
Redan när jag såg första sidan på programbladet förstod jag att detta skulle bli en helt annan upplevelse än vad jag är van vid. Ett intryck som förstärktes när jag såg operationsbilder på Musetta blandat med mer traditionella bilder från föreställningen, men också från tidigare uppsättningar.
Denna nyinstudering ersätter i princip den första uppsättningen som hade premiär 1963, även om det har gjorts smärre uppdateringar på grund av att nya regissörer har fått uppdraget att ersätta ursprungsuppsättningen.
Historia om La Bohème tror jag är väl känd åtminstone bland regelbundna operabesökare och det är just denna utgångspunkt som jag tror att regissören har tagit fasta på i denna uppsättning.
Första scenen visar den döende Mimi, som här lider av en dödlig cancersjukdom, i ett sjukrum som ligger precis bredvid läkarteamets personalrum och endast omgiven av sin älskare Rodolfo. Läkarteamet består som du kanske redan har räknat ut av övriga rollinnehavare dvs Marcello, Musetta, Colline och Shaunard.
Samtidigt kan man också konstatera att parallellt med handlingen i sjukhusmiljö finns insprängt en mer traditionell version, som så att säga löper samtidigt om än i en annan ordning än vi brukar se verket. Produktionsteamet utnyttjar skickligt operakören och barnkören i föreställningen i bland annat massscenerna i andra akten på Café Momus. Bland annat fryses körens agerande vid flera tillfällen och detta sker nog för att särskilt framhålla de huvudageranden. Skickligt och intressant och väl genomfört är mitt intryck.
Det speciella med denna uppsättning måste man nog säga är framställningen av Rodolfo som en sorts offer, men den delen tyckte jag nog att regissören sköt kraftigt över målet för verket handlar ju i första hand om de två paren Mimi/ Rodolfo, Musetta/Marcello deras kärleksäventyr och närmaste vänner.
På de sångliga prestationerna finns inget att klaga på och absolut bäst här var den mexikansk-födde tenoren Diego Torre, som sjöng Rodolfo´s parti och den amerikanske koloratursopranen, Jennifer Rowley. Detta skall dock inte uppfattas som att övriga var dåliga, tvärtom, men personligen tror jag att Marita Sölberg behöver ha mer tid för att helt komma in i sitt parti som Mimi. Det jag saknar i hennes röst är det som jag skulle kalla känsla och värme, i övrigt finns det inget att anmärka på.
Även övriga gjorde bra ifrån sig utan något särskilt omnämnande eftersom det är första gången jag hör deras röster, och visst skall det bli spännande att få följa dessa röster i fortsatta uppsättningar.
Orkestern under ledning av Eivind Gullberg Jensen gjorde ett mycket bra intryck. Dirigenten dirigerade precis som jag tror att även Puccini skulle uppskatta.
Avslutningsvis kan jag på det varmaste rekommendera uppsättningen som sådan och instämma i att detta var en annorlunda operaupplevelse, men ändå lika berörande, som ju ”La Bohème” är och skall upplevas.
Sångare
Rodolfo: Diego Torre
Marcello: Vasilij Ladjuk
Mimi: Marita Sölberg
Musetta: Jennifer Rowley
Colline: Giovanni Battista Parodi
Schaunard: David Pershall
Benoit m fl: Svein Erik Sagbråten