Årets sista dag tillbringade jag på biograf Spegeln här i Malmö. Den här gången handlade det om den s.k. Silvesterkonserten från Philharmonie i Berlin, som man lite felaktigt kallar för ”The Gala Concert”.
Det var Berlin Philharmoniker som stod för musiken, och vilken musik, under ledning av den unge dynamiska venezuelaren Gustavo Dudamel, som året ut är chefsdirigent för Göteborgs Symfonikerna. Det är en helt fantastisk upplevelse att se denne unge dirigent som utan partitur dirigerar en av världens ledande symfoniorkestrar. Med en helt fantastisk inlevelseförmåga. Dessutom uppskattar jag mycket hans blygsamhet som möjliggör att han lyfter fram särskilt framstående prestationer i orkestern, som han alltid avslutar med höja upp orkestern som helhet.
Det är mest korrekt att karakterisera den musikaliska afton som en hyllning till kända franska kompositörer med Georges Bizet och valda stycken ur Carmen, i första rummet, men också Camille Saint-Saëns helt underbara ”Dance Bacchanale ur hans opera ”Samson et Dalila” eller ”Simson och Delila” som vi kanske kallar den för.
Själva konserten inleddes med ett stycke av Hector Berlioz ”Le Carnaval romain, ouverture caractéristique opus 9, ett stycke som jag inte tidigare har hört, så det kändes lite främmande för mig och förmodligen hade jag förväntat mig ett helt annat stycke av samme kompositör nämligen Symphonie Fantastique.
Enligt programmet skulle konserten avslutas med Manuel de Falla´s balett ”El sombrero de tres picos” så blev det inte men till detta återkommer jag längre ner. I det här sammanhanget skulle det enligt programmet också den kinesiska pianovirtuosen Lang Lang medverka, men så blev det inte heller och någon förklaring till detta gavs inte heller. I varje inte som jag kunde uppfatta, men mina kunskaper i det tyska språket är också starkt begränsade så jag kan inte utesluta att konfercensiern sade något om detta.
På programmet medverkade den fantastiska lettiska mezzosopranen Elina Garanca, som precis har sjungit nio föreställningar av ”Carmen” på The Metropolitan Opera i New York. Hon inledde sin del av konserten genom att sjunga ”D´Amour l´ardente flamme” ur Berlioz ”La Damnation de Faust”, ett stycke som lämnade mig tämligen oberörd och detta beror förmodligen dels på att stycket var helt okänt för mig dels att mina kunskaper i franska språket är, om möjligt ännu sämre än i tyskan, men hon kom tillbaka och det med besked när hon sjöng några stycken ur ”Carmen”.
Eftersom jag älskar sång så blev det som du säkert förstår en helt fantastisk upplevelse att lyssna på denna helt fantastiska sångerska, Elina Garanca och genom extranummer visade hon att hon också kunde sjunga till exempel ”Granada” med den äran.
Sammanfattningsvis så var det en helt fantastisk musikalisk upplevelse som avslutade det gångna året och jag har egentligen bara ett par randanmärkningar på själva arrangemanget dels anser jag att man borde texta konserten, vilket ju inte borde vara omöjligt eftersom det vi såg och hörde var den tredje konserten dels borde man från Folkets Hus/Parker göra mer reklam för ett dylikt kvalitetsarrangemang.
På biograf Spegeln här i Malmö var ungefär de sex bakersta raderna besatta och det borde vara möjligt och framförallt önskvärt att det alltid är fullsatt på sådana här fina arrangemang.