John Father Misty – Pure Comedy
4 av 5
Självupptagna Facebook-junkies, samhällen i förfall och döden, den ständigt närvarande döden. Pure Comedy är knappast en sång i dur. Med dova penseldrag målar Joshua Tillman, alias John Father Misty, en dyster bild av vår samtid. Hans säregna röst, vackra kompositioner och lyriska förmåga ger oss ett musikbygge av världsklass.
Joshua Tillman är en crooner i samma skola som Frank Sinatra och Bob Dylan. Med Pure Comedy gjuter han in nytt blod i folkrockgenren. Självsäkert och elegant seglar han med fingrarna över pianotangenterna. Och med dystra tongångar berättar han sin historia. En historia som rymmer skuld, skam, självrannsakan och en besväran över människans dumhet.
Religionen är en destruktiv kraft som i fel händer kan korrumpera människan, menar Joshua. “People Were Lifting My Arms Up To Worship While Kids Lay Convulsing On The Floor, Talking About Seeing Their Dead Grandparents. It Was Flat-out Insanity”, säger han om evangeliska kyrkan i en intervju gjord i samband med förra albumet Honeybear.
Det är inte för inte som John Father Misty kallar sig för pastor och odlar det längsta skägget. Reglerna var strikta och acceptansnivån låg i det kristna hemmet. Det tog hårt på unge Joshua. I hans sånger märks skammen och skulden av och återkommer som tema.
Förbudet mot sekulär musik upprättat av föräldrarna har också påverkat deras musikaliska son. Många influenser går tillbaka till den kristna musiken. Det är sakralt och instrumentalt med betoning på det finstämda. Inspiration finner vi även hos Lennon och 00-talets indie-Sinatra Rufus Wainwright. Musiken är maffig. En stormannaorkester backar upp Joshua och bygger upp till crescendo. Trumpeterna ljuder och i bakgrunden brummar cellon. Och pianot finns alltid där som en trygg vän som leder oss rätt i berättelsen.
Joshua leker med ord och jonglerar med metaforer. ”If You Want Exstacy or Birth Control Just Run The Tap Till The Water Is Cold. Anything Else You Can Get Online, A Creation, Myth or 45”. Kryptiskt javisst. Men fängslande.
De komplexa melodierna kräver sin lyssnare. Leaving L.A är en tretton minuter lång mässa som i en och samma tonart marcherar fram med Joshua i täten. Han tar sig orda och i rapid får ur sig många välformulerade meningarna.
Pure Comedy saknar skavanker. Den är jämn med låtar som Things It Would Be Good To Know Before The Revolution om vår tids religion konsumtionen och The Dying Man som vackert och träffande beskriver våra menlösa drivkrafter, som de absoluta höjdpunkterna.
Skivan kan beskrivas ha närmast litterära kvalitéer. Joshua refererar till hindustiska gestalter samtidigt som han kommenterar vår samtid och vältrar sig i sin egen misär och tafatta leverne. Många bollar i luften. Ändå håller han fokus. Och formuleringarna är som oftast klockrena: ”Eventually The Dying Man Take his Final Breathe But First Check His News Feed What He is About To Miss”.
John Father Misty, historieberättaren, lyckas med vass tunga och exakta formuleringar ta det symbiosa litterära och musikaliska berättandet vidare till nya höjder. Kan Bob Dylan så kan också Joshua Tillman. Det är en sak som är säker.
Petter Stjernstedt