Foto: Hans Nilsson
Premiär Maskeradbalen – Un Ballo in maschera 24 november 2012
Musik: Giuseppe Verdi
Text: Antonio Somma efter Eugène Scribe
Svensk översättning: Annika Brandt
Det blir nog inte bättre än det blev i går kväll på Kungliga Operan i Stockholm. En utomordentlig tjuvstart på 200-års firandet av Giuseppe Verdi´s födelse! Det var inte bara den bästa uppsättningen av ”Maskeradbalen” som jag har upplevt det var överhuvudtaget en av mina absolut bästa operaupplevelser och då inte bara på Kungliga operan utan överhuvudtaget.
Nu har jag visserligen inte sett så många uppsättningar av just detta verk, men det är nummer två av höstens tre inplanerade uppsättningar och den tredje kommer direkt från Metropolitan opera i New York om ett par veckor.
Den första uppsättningen som jag såg var Calixto Bietio´s omtalade uppsättning på Gamle Scene i ”Dronningens by” för ett tiotal år sedan. Häromåret såg jag Opera Vegas version på Teater Pero, vilket jag också räknar som en stor operaupplevelse i det mindre formatet. Tidigare i höst upplevde jag också Folkoperans version av verket och det räknar jag också till en minnesvärd uppsättning, men gårdagens premiär kommer nog att räknas som en än större upplevelse även om jag skall försöka undvika att vara alltför kategorisk, men det som hjärtat är fullt av eller hur det nu skall uttryckas.
Trots att jag snart fyller den nuvarande högsta pensionsåldern har jag inte sett Maskeradbalen tidigare omtalade uppsättning dvs den i Erik Lindegrens översättning och i regi av Göran Järvefelt, och att ha hört den i en radioinspelning räknar jag inte riktigt som en stor, men dock intressant upplevelse.
Premiären blev som tidigare nämnt en stor operaupplevelse och måste jag få påpeka kanske inte riktigt väntad, vilket i huvudsak beror på att jag inte riktigt kunde se kungen själv, Andrea Caré som en stor upplevelse, men ack så fel jag hade.
Hans prestation kommer jag att räkna som en av de allra bästa tolkningarna, med en stämma eller pipa som Birgit Nilsson skulle ha uttryckt det. Det var en pipa som höll rakt igenom och inte bara det utan en mycket vacker röst från början till det oundvikliga slutet. När han sjöng från den, som vanligt tomma kungalogen och tillsammans med Oscar, Marianne Hellgren Staykov, så visste känslorna inte riktigt vart de skulle ta vägen.
Det var en stram, avskalad, elegant och ytterst berörande operaupplevelse. En sångarupplevelse av stora mått, som vi serverades i Tobias Theorells regi, men där också det scenografiska och framförallt kostymerna var eleganta och praktfulla och kungens maskeradbalsdräkt var inte så lite oväntad.
Mycket tjusigt blev det koreografiska inslaget i slutscenen med dess färgrika ballonger vilket verkligen förde tankarna till just en bal – Un Ballo in maschera.
På det sångliga finns det bara lovord att tillföra och utöver de redan nämnda så imponerade, som vanligt Emma Vetter i sitt parti som Amelia Renato´s hustru. I slutscenen, på galgbacken var hon helt enkelt helt fenomenal tillsammans med Gustav. Mycket vackert och uttrycksfullt sjunget och sceniskt helt utan anmärkning, men även andra aktens uppgörelse med maken var mycket bra.Inte att förglömma slutscenen med kungen.
Oscarsom sjöngs av Marianne Hellgren Staykov gjorde utöver sin insats med Gustav i kungalogen gjorde i övrigt också en mycket berömvärd insats individuellt och inte minst tillsammans med Renato i balscenen.
Fredrik Zetterström var som vanligt mycket bra och hans sonora stämma lämnade inget i övrigt att önska.
Susanne Resmark, som till vardags sjunger på DKT i Köpenhamn debuterade, tror jag, på Kungliga Operan, som Ulrica och det var också en prestation som inte gick av för hackor. Magnifikt helt enkelt!
I övrigt gjorde de övriga herrarna bra ifrån sig och särskilt uppskattade jag Anton Eriksson som Christian, men också övriga herrar gjorde mycket bra ifrån sig såväl sångligt som sceniskt, men med en liten övervikt för John Erik Eleby´s tolkning av greve Ribbing. Ingen skugga må falla på den kvarstående trion av män.
Som en liten extra bonus vill jag betrakta barnet gestaltat av Theodor Ahlbeck och hans medverkan förgyllde scenen mellan Amelia och Renato på ett mycket bra sätt.
Kungliga Hovkapellet, under ledning av maestro Pier Giorgio Morandi hade en av sina bästa kvällar och Kungliga Operans kör gjorde som vanligt en mycket minnesvärd insats.
Maskeradbalen i Tobias Theorells uppsättning kommer alldeles säkert att räknas som en av de verkligt utmärkta uppsättningarna i huset och det är ytterst välförtjänt och om du bara skall se en operaföreställning under de kommande veckorna så är Maskeradbalen det självklara valet.
Andra recensioner
Produktionsteam
Dirigent: Pier Giorgio Morandi
Scenografi och kostym: Magdalena Åberg
Ljus: Ellen Ruge
Koreografi: Roine Söderlundh
Dramaturg: Katarina Aronsson
Regi: Tobias Theorell
Medverkande
Gustav: Andrea Caré
Ankarström: Fredrik Zetterström
Amelia: Emma Vetter
Ulrica: Susanne Resmark
Oscar: Marianne Hellgren Staykov
Christian: Anton Eriksson
Greve Ribbing: John Erik Eleby
Greve Horn: Lennart Forsén
En biskop: Magnus Kyhle
En betjänt: Thomas Annmo
Ett barn: Theodor Ahlbeck