Vestiges & Claws, José González första soloalbum sedan 2007 års In Our Nature, släpps i februari. Dessförinnan kommer han på P3 Guld-galan som äger rum på Scandinavium den 17 januari ha världspremiär för den nya låten Leaf Off.
”Jag ser fram emot nästa år och det här blir ett roligt sätt att starta det,” berättar han när Kulturbloggen möter upp honom i Radiohuset i Stockholm. ”Det är ju sju-åtta år sedan sist jag släppte soloalbum, så det känns kul att komma tillbaka med en låt som är lite mer pepp än det jag gjorde sist. Att det blir världspremiär är extra kul.”
Du har förstås inte varit helt frånvarande under de här åren, du har till exempel spelat med Junip, men är det något särskilt du som soloartist tycker har förändrats under den här tiden?
– Jag hade väldigt starka idéer om vad jag ville göra med mina första soloskivor. Nu har jag slappnat av lite, i och med att jag prövat på att göra lite filmmusik och varit ute och turnerat med Junip som är sex personer på scen. Så stilmässigt är det en lite mer avslappnad inställning.
Kommer du uppträda helt solo på P3 Guld eller kommer du ha med dig några bakgrundsmusiker?
– Låten, som heter Leaf Off, är inspelad med två gitarrer, percussion och ett beat. Ganska många körsånger. Så jag får bjuda in folk tills det börjar låta som skivan.
Du spelade senast på Pitchfork Music Festival i Paris, men annars har det varit ganska sällsynt med solospelningar. Kommer det bli ändring på det?
– Ja, det var mest Junip förra våren. Som det är nu kommer det bli att jag åker ut och turnerar solo. Men världen är stor, även om jag känner att det är spelningar hela tiden så tror jag att man som publik undrar vart jag är.
Känns det som att du hamnar ännu mer i rampljuset när du spelar solo?
– Nja, grejen med solomusiken är att det är fler som känner till den. Även med Junip blir det – tråkigt nog – förvånansvärt mycket fokus på mig.
Tar du dig an uppträdandet på ett annorlunda sätt när du spelar själv?
– När jag spelar själv blir det mer fokus på gitarrhantverket. Mer åt det klassiska hållet. Fingerpicking-estetiken. Med band blir det ofta att man slappnar av, man försöker inte visa hur duktig man är på ett instrument. Det handlar mer om att låta bra som grupp.