I söndagens SvD skrev Bo Löfvendahl en mycket intressant artikel om Kungliga Operan i Stockholm. Artikeln bygger som jag förstår på en tidigare intervju med operachefen Birgitta Svendén. Av artikeln framgår det att KO bygger system där man går från att vara en repertoarteater till stagione-systemet eller som det också kallas blockpolitik. Detta innebär att det en föreställning ges under en längre period för att sedan helt försvinna från repertoaren.
I dag har KO ett par premiärer per säsong och dessemellan sätter man upp de andra verken i form av repriser eller som jag heller skulle kalla det nypremiärer. Det har bland annat inneburit att det har har funnit möjlighet att åter få uppleva till exempel ”Rhenguldet” och ”Valkyrian” några gånger sedan den andra omgången avslutades. Det har varit en spännande upplevelse att få uppleva dessa verk och nu med nya sångare och dirigenter.
Detta har ju också gällt repriserna på till exempel Figaros bröllop där man under några veckor har kunnat uppleva dessa med till exempel Malin Hartelius och Maria Bengtsson stora sopranstjärnor på kontinenten som åtminstone inte jag har lyckats höra tidigare i Sverige.
Om eller rättare sagt när stagione-systemet är infört så hur blir det då med dessa intressanta och stimulerande gästspel?
Det framgår också av artikeln att det är vanligt att operahus utomlands tillämpar stagionesystemet. Ja, tack det vet jag mycket väl och det är huvudorsaken till att jag ännu inte har lyckats pricka in ett besök varken i på Staatsoper i Wien eller La Scala i Milano. Det är helt enkelt för dyrbart att betala för en resa till exempel till Wien för att se en föreställning och sedan åka hem. Jo, jag vet att det finns andra saker att göra i Wien också, men om man nu gillar opera så vill åtminstone jag ha möjlighet att se mer än en föreställning vid ett besök där.
Visst förstår jag att det är lockande att byta system, men för den sakens skull får man ju inte glömma bort sin publik. Tänk också på att KO är en scen där hela folket skall ha möjlighet att besöka många gånger, men stagionesystemet riskerar att bli enbart positivt om man är bosatt i Stockholms närhet. Detta är kanske en effekt som operachefen inte har tänkt på, men jag skall här förklara vad jag menar:
I dag kan jag planera en tvådagarsresa till Stockholm och med rätt planering kan jag hinna med att se flera olika föreställningar både på KO och andra scener i Stockholm, men den möjligheten minskar ju vid en övergång till stagionesystemet. Det är ju inte alls säkert att jag har lust att se samma föreställning två kvällar i rad, även om det ibland finns sådana föreställningar.
Det är ju så klart lockande att få möjlighet att uppleva Nina Stemme i två föreställningar under 2013 och det kan ju med det nya systemet vara lättare att få biljetter till attraktiva föreställningar och det är nog det enda positiva som jag se med stagionesystemet.