Paper Towns
Betyg: 3
Biopremiär 24 juli
Någonstans mellan amerikansk high school-komedi och deckare.
I en amerikansk villaidyll i Orlando, Florida bor Quentin. Till tonerna av Kindness lilla mästerverk, Swingin’ Party, berättar han i filmens öppningsscen att varje människa får vara med om ett mirakel. Vissa avgör en viktig basketmatch, andra gifter sig med brittiska kungligheter. Hans mirakel var när Margo, spelad av Cara Delevingne, flyttade in i huset bredvid. De är varandras motpoler: Quentin är den ambitiöse eleven som aldrig varit på fest och drömmer om en strukturerad framtid; Margo är ett mysterium som springer runt om nätterna på jakt efter nya äventyr.
En kväll strax innan skolbalen knackar hon på hans fönster och efter denna nattens händelser, då han känt sig mer levande än någonsin, vänds hela hans liv upp och ner. Grejen är bara att hon dagen efter är spårlöst försvunnen. Hon har lämnat ledtrådar efter sig och tillsammans med sina trogna vänner, Ben och Radar, börjar Quentin söka efter Margo.
Det råder knappast brist på amerikanska high school-filmer om “töntar” som i slutändan får gå på skolbalen med sina drömtjejer. Men Paper Towns sticker ut från andra filmer i genren. Det är bitvis lika mycket deckare som komedi. Det blir en jakt där vänskapen mellan de olika karaktärerna står i fokus. Det är visserligen inte samma nerv hela filmen igenom, men stundom är det spännande, underhållande och känslosamt.
Paper Towns är baserad på boken med samma namn av författaren John Green som även ligger bakom Förr eller senare exploderar jag som filmatiserades ifjol. Ansel Elgort som spelade huvudrollen i den filmen gör för övrigt en liten statistroll här. Det är en liknande, kvick stil i dialogerna de olika karaktärerna emellan, även om den här filmen inte kretsar lika mycket kring känslor och livets förgänglighet. Ett plus är däremot soundtracket som placerar låtar från några av de senaste årens mest hyllade indieband (däribland The War on Drugs, Bon Iver och Haim) i viktiga scener.