Sorgligt att se hur högermedierna vinklar nyheterna nu – gäller även SVT var rubriken på ett inlägg jag postade tisdag 31 augusti.
Eftersom jag skrev det i all hast och var rätt stressad känner jag att jag vill göra vissa förtydliganden.
Flera högersympatisörer har lämnat kommentarer där de hänvisar till undersökningar som ska visa att majoriteten av journalisterna röstar rödgrönt.
Det är dock inte alls något svar på det jag tog upp.
Det är som om jag hade sagt att det är dåligt med svamp i skogen och någon svarar: Nej det finns massor av blåbär.
Det spelar faktiskt ingen roll vad de vanliga småjournalisterna sympatiserar med politiskt. Småjournalisterna bestämmer ingenting på redaktionerna. Den vanliga lilla journalisten har lika lite makt över vad som tas upp i medier som vaktmästaren i mediehuset har. Nästan. Förutom att reportrar och redigerare deltar i redaktionsmöten och kan komma med förslag.
Det är redaktionens chefer som styr och ställer och visar var skåpet ska stå, som bestämmer vad som ska bevakas och inte.
Redaktionscheferna är en liten homogen grupp där samtliga befinner sig i lönegrupper som att de är stora vinnare av högerns politik.
Bara som det lilla exemplet som visar att DN-chefen och SVD-chefen kunnat dra av cirka 50.000 vardera för att de haft städerskor hemma, det så kallade RUT-avdraget som betyder att våra skattemedel ger dem billigare städhjälp.
När samtliga redaktionschefer lever ett liv fjärran från lågavlönade förortsbors liv är det ganska självklart att det som redaktionscheferna tycker är intressant att ta upp, de problem i samhället de vill ta upp är övre medelklassens problem.
Där jag bor, där människor med blå ögon och blont hår kan räknas på ena handens fingrar, är det inte många som känner igen sin vardag och sina vardagsproblem i mediers bevakning. De frågor som tas upp i utfrågningarna av partiledarna kommer från en vardag präglad av övre medelklassens synvinkel.
Som utfrågningen av Kristdemokraternas Hägglund som hyllas av Aftonbladet.
Va? säger mina grannar. De var inte mycket som togs upp som berörde deras vardag.
Ledaravdelningarna på en tidning har förstås också sin betydelse. Men det är långt ifrån avgörande. Aftonbladets redaktionschefer tillhör också den gynnade övre medelklassen och färgas förstås av det. Detsamma gäller Sveriges Television.
Att jag använder SVT i rubriken är för att public service-företaget visserligen är oberoende och inte har någon ledaravdelning, men ändå visar det sig att deras kanske mest framstående partiledarutfrågare kG Bergström varit eller fortfarande är medlem i Moderaterna.
En annan sak med mediers utveckling är att de blir mer och mer kommersiellt inriktade och då väljer att lägga mer och mer krut på ren nöjesbevakning, men det kräver flera särskilda inlägg.
Frustration över opinionsmätningarna?
En del som kommenterade mitt inlägg menat att jag skrev det för att jag var frustrerad över att det inte går så bra för de rödgröna i opinionsmätningarna.
Det är klart jag är frustrerad när jag i min vardag ser människor som drabbats hårt av högers utslagningspolitik riskerar att leva ytterligare fyra år i ett sådant samhälle.
Men det finns en chans att det är en stor felmarginal i opinionsmätningarna. Väldigt många unga väljare lever helt utan fast telefon. Det finns en stor möjlighet att de grupper som röstar rödgrönt inte blivit frågade av företagen som gör opinionsmätningar. Det är i varje fall en av de fällor som finns med opinionsmätningar.
När det gäller att medier överlag väljer vinklar utifrån högerns synvinkel: Jag är inte direkt ensam om min analys. Här en debattartikel om detta.
Johan Westerholm har bloggat bra om detta också.
—————-
Men det finns förstås undantag och ljus i mörkret. Bäst är då SVT, kanske för att de inte hämmas av en högerledarredaktion. Ikväll kommer ett skrämmande reportage om:
Alens Polins, 12 år, går hemma i Lettland och längtar efter sin mamma Biruta, som jobbar som städerska i Sverige. Han är ett av hundratusentals barn i Östeuropa som betalar ett högt pris för den ekonomiska krisen.
Men det är förstås inte bara den ekonomiska krisen som ligger bakom detta. Det är också den högerekonomiska politiken som gör att arbetskraft importeras och de får ur sin synvinkel bra lön, men ur svensk synvinkel en dålig lön. Och dessa människor lever ofta i mycket enkla förhållanden när de är här, ibland i vidriga barackliknande förhållande. Barnen drabbas men också de vuxna som utnyttjas på sådant sätt.
Mer granskande reportage efterlyses.
Det är där de traditionella medierna kan göra skillnad, de har resurser som de enskilda bloggarna inte har.
Men nu kommer jag över till ett annat ämne: bloggare kontra gammelmedier. Och det får bli i ett annat inlägg också.
Läs även andra bloggares åsikter om medier, SVT, opinionsmätningar, högern, KG Bergström