Foto: Amy Karlsson
I ett debattinlägg på Teatermagasinet om Kungliga Operans ekonomiska ställning har en person relaterat sina dåliga erfarenheter av Kungliga Operan och en av deras kampanjer i synnerhet. Det handlar om ett köp av biljetter som inte fungerade. Förmodligen berodde problemen på att operan har infört ett nytt biljettsystem och som alltid när sådant sker är systemet behäftat med diverse barnsjukdomar, men det kunde naturligtvis inte den nyligen operaintresserade veta. Det hela underlättades förmodligen inte heller av det faktum att beställningen hamnade mellan två stolar beroende på att biljettkassan hade semesterstängt.
Egentligen är ju själva inlägget inte värt en fortsatt debatt, men jag känner det som angeläget att bemöta påståendet:
”frågan är om de dåliga finanserna är orsakade av en undermålig repertoar, sviktande publikunderlag eller dålig marknadsföring? Ja, det är inte omöjligt att det kanske främst handlar om allvarliga brister i den egna organisationen! ”
Vad redaktören avser med undermålig repertoar är jag inte säker på att jag riktigt förstår, men jag utgår från att man avser en mindre attraktiv repertoar. Om detta kan det naturligtvis råda delade meningar om, men när jag pratar med andra operaintresserade så kan jag konstatera att de är ungefär delad i två lika stora grupper; dels de som vill att föreställningarna skall spelas om de alltid har gjort dels vill den andra gruppen att verket skall vara nytt och fräscht dvs en nyinstudering.
Det sviktande publikunderlaget är enligt min uppfattning i så fall en effekt av att repertoaren inte faller operabesökarna på läppen. Jag är inte säker på att påståendet, om ett sviktande publikunderlag, är korrekt.
Enligt årsredovisningen för 2010 har operan en beläggning på strax över 80% och det är klart att det då saknas 20 % innan varje föreställning är utsåld, men det går ju inte att tala om sviktande publikunderlag.
Påståendet att operans problem skulle bero på allvarliga brister i den egna organisationen har jag svårt att ta på allvar och att med utgångspunkt från det ursprungliga inlägget dra denna slutsats anser jag inte vara rimligt. Operans hemsida har dessutom fått pris för sin hemsida tre år i rad.
Enligt min uppfattning är det inte heller korrekt att påstå att KO var nära konkurs så sent som förra året. Dessutom är det ju svenska staten som äger operan och det är inte särskilt troligt att regeringen skulle låta operan gå i konkurs, men visst det är ju sant att operan har ekonomiska problem, precis som övriga operahus i Sverige och ut i världen.
Huvudskälet till detta är att operaproduktion är dyrt, vilket ju i huvudsak beror på kostnader för kostymer, men också scenografi, men enligt min uppfattning måste det få kosta. Ishockeyhallar fotbollsarenor kostar också mycket pengar.
I dag finansieras operahuset i stort av statliga bidrag och biljettintäkter. Det är en betydande summa som operan erhåller varje år, men utslaget på alla skattebetalande handlar det inte om några stora belopp. Skattesubventionen är absolut nödvändig om vi som alla andra huvudstäder vill ha en nationell operascen. Det tror jag faktiskt de allra flesta vill även om inte alla är intresserade av att gå på operan.
Vad det gäller repertoarvalet har jag också synpunkter, men i stort är jag ganska nöjd. Det största problemet anser jag är att de svenska operahusen inte samarbetar bättre med varandra. Nu händer det att samma verk ges ibland t o m under samma säsong. Här kan man särskilt nämna Carmen, som har getts under året och under kommande säsong både på KO, Malmö Opera och nu i sommar på Opera på Skäret. Det finns givetvis fler exempel, men jag är självfallet medveten om att varje operahus planerar sina uppsättningar utifrån sina önskemål. Det hade dock varit bra om de fem operahusen hade haft ett organiserat samarbete och därmed undvikit att satsa på samma verk.