Varje gång jag ser dig
Betyg 4
Regi Daniel Ribeiro
Går upp på svenska biografer 21 november 2014
Visas på Stockholm film festival
Det här är nog den vackraste kärleksberättelsen jag sett på film på länge. Huvudkaraktären är femtonårige Leonardo, kallad för Leo, som lever i São Paulo i Brasilien. Han är blind sedan födseln men går i en vanlig klass. Det fungerar si så där. Han är duktig och klarar studierna men några av klasskamraterna är elaka och stör sig på ljudet när han knackar på sin skrivmaskin för blindskrift när han antecknar under lektionerna. Han blir mobbad av några av klasskamraterna men har en mycket god vän i klasskamraten Giovana.
Leo och Giovana har känt varandra sedan de var små och hon följer honom hem efter skolan varje dag och hjälper honom att låsa upp grinden. De har vuxit samman och är oerhört nära vänner. Men en dag kommer en ny kille i klassen, Gabriel med lockigt mörkt hår och som både Giovana och andra tjejer blir förälskade i. Gabriel är snygg, charmig och har ett stort hjärta och en varm personlighet. Han blir vän med Leo också och börjar följa honom hem. Det blir något av ett triangeldrama, Giovana vet inte hur hon ska känna när hennes bästa vän sedan barndomen fått en annan nära vän.
Filmen känns så äkta. De unga skådespelarna är duktiga, naturliga och trovärdiga. I filmens inledning ligger Leo och Giovana och slöar vid en simbassäng och de samtalar om hur lata de känner sig och om att bli kysst och längta efter passion och dramatik, en samtal som mellan vilka två tonåringar som helst – ändå är det något som verkar konstigt, det är något med Leos ögon. De följer inte med i samtalet på ett naturligt sätt. Varför förstår vi i kommande scen när han sitter och äter middag med sina föräldrar och vi inser att han är blind.
Relationen mellan Leo och föräldrarna är en annan del i berättelsen som griper mig starkt. Leo är 15 år och vill inte vara så översbeskyddad som han är. Han vill kunna åka med på lägerskola och han drömmer till och med om att kunna studera utomlands som utbytesstudent. Han är femton år och som alla tonåringar börjar han vilja stå på egna ben och göra uppror mot sina föräldrar. Föräldrarna älskar honom och vill hans bästa men vågar inte släppa honom lika fritt som de skulle gjort om han inte varit blind.
”Varje gång jag ser dig” eller som den heter på engelska ”The Way He Looks” är en fint berättad historia. Den visar att många av oss inte förstår hur livet är för den som inte ser, den visar hur mycket som är uppbyggt på att vi har alla fem sinnena – men den visar också på vilken styrka Leo har och hur han är som vilken tonåring som helst. Att vara blind betyder bara att inte se med ögonen, det betyder inte att vara annorlunda på något annat sätt.
Det är en fin berättelse, men inte gråtmild och inte för söt utan som ett stycke verklighet – och det var länge sedan jag såg en så vacker och naturlig kärleksfilm om unga människors kärlek. Att det är två pojkar som blir förälskade i varandra är liksom inte det viktiga, tycker jag. Det är bara naturligt. Och vackert.