Charlie Sheen på Waterfront Congress Center
15 juni 2016
När den skandalomsusade skådespelaren Charlie Sheen utannonserade sin nya turné runtom i världen fick det många att höja på ögonbrynen. Stockholm var en del av den. Och den skulle moderaras av kulturjournalisten Fredrik Strage – känd för sin nördiga intresse för populärkultur och att uttrycka sig starkt om den. Därför kändes det väldigt klockrent att ha honom som moderator och intervjuare då han är genuint intresserad och inte alls dömande kring Sheens livsstil och dvalande livsbana. Däremot kändes det som Strage var lite väl ängslig kring vissa minnen – men så känns det ju också typiskt svenskt att vara så. Sheen himself skrattade mest bara bort det ändå och sa upprepade gånger att han (Strage) antagligen vet mer om vissa scenarion än han själv. Vilket kändes roligt. För Charlie var väldigt avslappnad och humoristisk, det var stående skämt från det att Sheen började prata tills Fredrik rundade av hela samtalet efter drygt två timmar. (vilka för övrigt kändes som fem minuter, det går som bekant snabbt när en har roligt!)
Inledandes med ett kollage om Charlie Sheens största ögonblick som skådespelare, som i Wall Street och Plutonen, växte samtalet snabbt ut för att involvera familjedespyter (då Charlie tog en roll från sin äldre broder – “it’s nothing we bring up at dinner”) och möten med andra kända skådespelare. Exempelvis berättar han en anekdot om Marlon Brando som åt upp en hel skål med pasta – själv, och lämnade de övriga hungriga. Men, fortsätter Sheen, det handlade mer om förundran (och även kanske beundran) än av irritation eller något annat.
Nedanför scenen stod det tolkar som översatte det som sades på scenen med teckenspråk, varav dessa tre ombyten var en tjej – vilket såklart gick Sheen till märkes. Han skämtade om att han ville träffa henne på “The meet and GREEEEET” och publiken skrattar och applåderar åt att han inte nödvändigtvis inte bara håller sig till frågorna utan även också bjuder upp till en mer showbussines-sida av sig själv. Men tyvärr känns det också som så, att Sheen blir lite fast i sin roll som charmerande kulturman som prompt måste snärja unga kvinnor. Jag fick känslan av att han gör detta för att befästa sin roll, snarare än det var någonting han verkligen ville göra. Vilket känns lite olustigt i alla fall för mig.
Det brukar heta att vi får gå under skinnet på personer som intervjuas närgående, men här gick Fredrik Strage – med oss åhörare i följe – ännu djupare. Faktiskt ända in i hans blodkärl och vener. För även om mycket framställs som humoristiskt och skojfriskt så blir en del av samtalet betydligt mer allvarligt än så: då vi kommer in på att han testat positivt för HIV.
Men han pratar varmt och innerligt om hur det fick honom att öppna ögonen, både för sig själv och hur han kan hjälpa andra. Rik från barnsben (“I growe up in the rough neighborhoods of Malabou”) får han testa en nyare och bättre bromsmedicin. Som tycks hjälpa inte bara honom utan alla drabbade också. Det är detta moment som han verkligen växer som människa och kulturpersonlighet. Även om det såklart är sjukt intressant att höra han berätta anekdoter från inspelningen av till exempel Apocalypse Now.
