Cavalleria Rusticana/ I Pagliacci, operor av Mascagni/Leoncavallo
Den Kongelige Opera i Köpenhamn
Tisdag den 2 januari 2012
I går kväll var det dags för årets första operabesök, nämligen Cavalleria/Bajadser eller Cavalleria Rusticana/ På Sicilien / I Pacliacci som den är känd hos oss, på Den Kongelige Opera i Köpenhamn.
Jag såg även premiären för tre veckor sedan och om den upplevelsen kan du läsa mer i ett inlägg på Operalogg
Det handlar om en efterlängtad premiär och den har inte getts på DKT sedan 1986. Det är en s.k. doublebill som oftast sätts upp tillsammans och senast jag såg den var på Dalhalla, 2004, då den gavs som ett gästspel från Savonlinna Operafestival. Det är ett verk som jag livligt kan rekommendera alla, särskilt personer som är helt nya i operans värld, men som ändå är lite nyfikna. Verken innehåller mycket av det bästa i operans värld och har en speltid på c:a en timme för varje del.
I premiäromgången eller rättare sagt de fyra första föreställningar sjöngs Turiddu och Pajazzo av den s.k. fjärde tenoren José Cura, men i resterande föreställningar sjöngs dessa partier av den amerikanske tenoren Roy Cornelius Smith och utöver operasolisterna från DKT medverkar även vår egen Fredrik Zetterström som Alfio resp Tonio.
Gårdag kvällens föreställning blev en mycket bättre musikalisk upplevelse än premiärföreställningen och orsaken till detta fortsätter jag att fundera över i dag. Kanske beror det på att jag såg premiären från en ståplats från tredje balkongen, medan jag i går satt på bästa parkettplats? Märkligt är det i alla fall särskilt som sångarna med undantag av Santuzza och Turrudu var de samma och orkester och kör också var de samma. Hursomhelst var det en mycket bättre operaupplevelse, ja det var en operaupplevelse som det skall vara vid varje besök i ett operahus.
Jag var om sanningen skall fram inte särskilt imponerad av José Curas insatser och till råga på allt hade jag lyckats förväxla honom med en annan sydamerikan, nämligen Ramón Vargas, som jag senast hörde som en helt lysande Don Ottavio i Mozart´s ”Don Giovanni”.
José Cura får förmodligen ytterligare en chans eftersom jag har planerat att uppleva honom som målaren Cavaradossi i Puccini´s ”Tosca” i juni på Kungliga Operan i Stockholm.
Åter till den aktuella föreställningen. Santuzza sjöngs av Susanne Resmark som ju bekant tillhör mezzo-facket och här började egentligen den stora upplevelsen. Susanne var helt suverän i detta parti, men det är ju i och för sig inget konstigt med detta hon är alltid bra såväl sångligt som sceniskt.
Den stora överraskningen svarade den amerikanske tenoren Roy Cornelius Smith för. Han var helt perfekt för sina partier, en verklig fröjd att se och höra på, men så är han ju inte heller någon duvunge utan han har med framgång framträtt på många scener runt om i USA och Europa.
En förklaring till den stora operaupplevelsen kan kanske förklaras med att det också var mezzosopranernas afton, eftersom de tre kvinnliga rösterna i Cavalleria Rusticana sjöngs av just mezzosopraner? Därmed inget ont sagt om Iréne Theorin.
Jag har nog alltid tyckt att På Sicilien är den bästa delen av denna s k double-bill, men efter dessa föreställningar är jag absolut beredd att ompröva min inställning till I Pacliccis fördel. Här imponerade Fredrik Zetterström storligen och inte heller detta tillhör ovanligheterna, men igår kväll var han helt fantastiskt bra och tillsammans med helt utmärkta insatser av Sine Bundgaard och Palle Knudsen och Roy Cornelius Smith. De musikaliska kvaliteterna är olika i dessa verken, men det är ingen tvekan om att I Pacliacci tillhör det bästa verket av de två.
Men båda dessa verk kräver utöver goda solistinsatser framförallt en operakör av absolut bästa klass, för att inte säga världsklass och det fick vi uppleva i går kväll. Det är inte bara att de sjunger så bra utan de är också sceniskt helt utmärkta här tillsammans med Gentofte og Jaegerborgs kirkers pigekor och Det Danske Drengekor. Det är de visserligen inte ensamma om, men deras insats i går kväll var av absolut toppklass.
Det var alltså en helt perfekt kväll i går, precis som det ju skall vara och det är en föreställning som du absolut inte skall missa. Dessutom var det fint att se att operasolisterna vände ryggen till publiken och tackade operakören för dess magnifika insats!