Biutiful

Inte så vackert, Biutiful

25 november, 2010 by Redaktionen

Som skrivet i ett tidigare inlägg, är Biutiful en väldigt mörk film om en man som tvingas skärskåda sin livssyn när döden står vid dörren.

Biutiful är Alejandro González Iñárritus första långfilm där han bryter sig ur serien med sammankopplade och hopflätade berättelser (Amores perros, Babel) och väljer att istället koncentrera sig på en enda karaktär vid namn Uxbal, spelad utav Javier Bardem. Iñárritu verkar ha bestämt sig för hur mycket depression han ska skildra vare sig han kommer dela upp det i fyra karaktärer eller en. I det här fallet är det en ensam stackare som får gå igenom allt ifrån separation till misshandel till obotlig sjukdom och mycket mer.

Det är ungefär vid hälften av speltiden som man får en klump i magen och tänker “det här börjar blir för mycket”. Och då är det ändå över en timma kvar tills alla 147 minuter är visade. Visst kan “för mycket” vara bra vid ett par tillfällen, det är ofta ett sätt för regissören att sätta ner foten och göra sig hörd. I det här fallet är det inte så. Misären är så pass utspridd inom olika territorier att man förstår aldrig riktigt vem eller vad man ska tycka synd om eller bli arg på först.

I en middagsscen blir Uxbal sur på hans unga son för att denne stoppar i alldeles för mycket mat i munnen på en och samma gång. Själv blir jag sur på att Iñárritu väljer att stoppa i oss så mycket elände på en sittning, trots utomstående prestationer från samtliga medverkande och speciellt Javier Bardem.

– www.cinezine.se

En tisdagskväll en blåsig vinterkväll för en kulturbloggare på Biutiful

23 november, 2010 by Rosemari Södergren

När natten och mörkret tagit över tisdagen var det riktigt kallt och ruggigt ute. Det var vinden som trängde igenom det mesta som gjorde att kylan blev kraftigare än 0 grader som termometern visade.

Vad gör en kulturbloggare en blåsig vinterkväll? Någon av oss var i Göteborg och såg Marina & the Diamonds på Pusterviksbaren (en recension lär dyka upp). En annan var på debaser och träffade hårdrockbandet Raised Fist. Tre av oss kulturbloggare begav oss till biografen Park, som ligger på Sturegatan. Den ligger på en skum del av Sturegatan där det inte finns något fik som är öppen på kvällen.

Det var en förhandsvisning av ”Biutiful” med den spanske skådespelaren Javier Bardem. Han hade sitt första roll när han var sex år, han är född i en familj med massor av skådespelare.
”Biutiful” är regisserad av Alejandro Gonzalez Innaritu, som tidigare regisserat ”Älskade hundar”, ”21 gram” och ”Babel”. Javier Bardem spelar Uxbal som är dödsjuk i cancer och som försörjer sig på att förmedlare svart arbetskraft i Barcelonas ghettobetonade del.
Det är misär och det är så förfärligt hemskt att se under vilka förhållanden människor kan leva idag, i ett EU-land.
Kinesiska arbetare som sover på madrasser på golvet, tjugo-trettio personer i ett kalt och kallt källarrum, inlåsta under natten. Senegaleser som trängs i små rum.

Javier Bardem fick pris för bästa skådespelare på Cannesfestivalen i år för rollen som den dödssjuke Uxbal i ”Biutiful”.

Var filmen bra eller dålig? Svårt att säga. Den är mörk, den skildrar något förfärligt. Men ändå ljust. Uxbal kan kommunicera med de dödas andar och vet att döden inte är slutet, att det finns något mer. Han hittar också glädje i små stunder av lycka.

Ja, det är sådant som vi kulturbloggare sysslar med blåsiga vinterkvällar i november.

Biografen Park har en väldigt vacker scen med en röd sammetsridå. Jonas fotograferade den med sin nya Nokia N8. En sak är säker: Nokias Smartphone N8 har betydligt bättre kamera än iphone.

Jag tog två bilder på Kungsgatan när jag promenerade längs den till Sturegatan. Se skillnaderna i skärpa på bilderna från Nokian och Iphone. Med Iphone gick det inte alls att ta bilder på ridån inne på biografen, det räckte inte ljuset till för.
Nej kameran suger i Iphone.

Bilden allra nederst: ja vi köpte den största modellen popcorn. Vi var ändå några stycken som skulle dela. Fast jag proppade nog i mig mest av oss.